Summa summarum

Det är här jag borde summera året. Hur det varit och inte varit. Vad jag gjort och inte gjort. Jag har funderat lite fram och tillbaka, men inte ens orkat fundera fram en lista på dom bästa skivorna i år. Jag kom på en typ. Och nåra jag inte hunnit ta itu med. Anna var bäst på skiva. Anna var bäst live. Jag borde åtminstone åstadkomma en lista på vilka konserter jag varit på i år. Sånt är kul att ha kvar.

Året har gått snabbt i alla fall, det kan jag konstatera. Och det har varit ett stressigt år. Ett tungt år. Det började så fint men spårade ur sedan. Det började här där jag sitter nu ungefär. Med en puss på en gosig katt. Den fortsatte med ett långt telefonsamtal. Sedan körde jag bil i snöyra. Sedan sov jag gott och vaknade upp ganska nöjd vill jag minnas. Mycket hade hänt, mycket skulle hända. Både bra och dåligt. Mycket dåligt faktiskt.

Nu lägger jag 2006 till handlingarna. Så gott jag kan. Jag vet att det är ett kämpigt år jag har framför mig. Så mycket som jag inte har en aning om hur det blir. Men 2007 blir bra. Det måste det. Helst skulle jag vilja vinna på triss och åka iväg från allt ett tag. I ett halvvaket tillstånd för någon vecka sedan kom jag på att det var en skitbra idé. Sedan kom jag på att det inte räcker med att köpa en lott för att det ska vara kirrat. Man är så smart när man inte är riktigt vaken.

Silver

Jag tror jag behöver en jävligt snygg silverring. En enkel en som är skön och snygg och som man vill ha (på sig) nästan jämt. Mm, det behöver jag! Kommer att tänka på en jag såg nångång tidigare i år. Som är av samma sort som ett halsband jag fick när jag fyllde 21 eller så. Synd bara att den skulle kosta typ alla julklappspengar. So I think not.

Fan, nu kom jag på en grej! Jag tar ju examen snart. Examensceremoni och hela kittet ska det visst vara också till min stora (nåja) förvåning. Då kan man ju önska sig present! Eller? Hm, och om jag tar en till examen sen, även om det är nada festligheter då, kan jag önska mig mer saker då? Haha.

Sataan, nu sträckte jag mig i nacken! Aaaj! Högmod går före fall. Shit, måste sluta nu. Bye.


Uppdatering: Jag överlevde. Ifall det vad någon som tvivlade alltså. Jag tror inte ens att jag fick några större men än just för stunden.

Förfall?

Igår hörde jag Orups nya låt Indiedrottning på radio...och nynnade nästan med! Och det var inte första gången heller, utan snarare andra. Jag gillar inte Orup. Har inte gjort sedan de gamla klassikerna, och inte ens då var jag särskilt förtjust i honom. Stockholmslåten har ju sina fina sidor i och för sig. Men han har gjort så mycket skit och när jag var yngre tyckte jag han såg så läskig ut. Men nu då så tycker jag att den här nya låten är, eh...trallvänlig. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag tycker det men det är skönt att det inte är en skitstörig låt han klämt ur sig i och för sig. Lite får den mig att tänka på TAWs Du skulle tagit det helt fel. Indietjejstemat alltså. I övrigt ingen somhelst jämförelse mellan varesig artist eller låt, naturligtvis!

I övrigt ska jag uthärda sista jobbdagen imorgon. Det har gått bra såklart, men det har varit slitiga dagar. Jag har inte alls varit motiverad att gå dit och det hela lämnar mig med en smått lobotomerad känsla. Måste få tid till sömn och uppsats nu i helgen om det här ska funka. Jobbet stressar mig bara. Natten innan jag skulle jobba första dagen sov jag knappt en blund utan hade en puls på jag vet inte vad och bara drömde konstiga ångestsaker. Well well... Livet är vackert. ;)

Sällskap

Hallå, kom och håll mig sällskap då! Jag har tråkigt nu... Nähä, inte det? Okej.

Trött

Jag är så trött. Det verkar inte finnas någon ände på det. Idag har jag vaknat, klätt på mig, ätit frukost, fikat, gått en promenad tur och retur till ICA, tvättat en maskin tvätt och nu sitter jag och hänger över min uppsats. Gääääsp. Imorgon börjar jag jobba tio över sju. Lovely. Tur att det bara är tre dagar. Hoppas att det inte blir snorhalt och hoppas att det inte snöar eller regnar. Jag tror jag skulle behöva lite kaffe intravenöst.

Hoppas ni har/har haft en trevlig jul! Det har jag. God mat i lagom mängd och trevliga julklappar. Sovit, slöat, ätit, kollat på TV och spelat lite spel har jag gjort. Jag köpte ett spel med nostalgitema till min familj. Jag har kommit sist båda gångerna vi spelat det. Skulle kanske ha köpt ett TP istället, hehe.

Up north

Ja, så var jag här då! Sedan jag kom hem till päronen igår har jag hunnit köpa sista julklappen, få mera födelsedagspresenter, äta lunch med S., springa på en gammal klasskamrat som hade fått en skojig dialekt, ätit god mat, druckit ett glas vin, druckit glögg, slagit in julklapp, klätt julgran, sovit gott och vaknat relativt tidigt, kollat på Madicken på TV, tvättat lite, kollat på Fugelsang (nu igen) och definitivt inte gjort ett jävla skit på uppsatsen. Måste bli bot och bättring snart! Om nån timme kommer min faster hit och vill ge mig mer presenter. Intressant. Päronen har fått för sig att vi ska äta lutfisk. Daller daller. Ikväll kommer brorsan hem också. Imorrn är det julklappar, mat och julafton och förhoppningsvis får jag heja på Mis bäbis också en sväng.

Födelsedagen var bra förresten. Speciellt kvällen. God mat, öl och vin, trevligt sällskap och en jävligt bra konsert.

Nä om man skulle ta och plugga lite då kanske.

Kylskåp

Imorgon fyller jag år. Är det för sent att önska sig ett kylskåp? Alltså jag har ju ett men det är litet och det går inte att fästa kylskåpsmagneter på dörren. Jag tror kylskåpsmagneter ska bli min nya grej eller nåt. Finns ju så många snygga! Å andra sidan är det inte skitsnyggt med en kylskåpsdörr som är full av magneter. Men några! Hm, om det är ett sånt kylskåp med hälften frys är det bra för frys det har jag ingen. Och när jag tänker efter så har jag lite trångt här hemma, så kanske en fin lägenhet att ställa kylskåpet i också?

Jul i sikte

Jag kom på mig själv med att längta efter julmat tidigare ikväll. Snart så! Kan inte fatta att det snart är födelsedag och jul. Lite frost på backen och några minusgrader nu i alla fall. Har inte hunnit försöka njuta av advent och så. Så jävla mycket att göra, och så trögt det går. Inte riktigt hunnit fundera på vad jag önskar mig, men lite mer på vad jag ska ge bort. Måste försöka jobba duktigt nu. Och på torsdag är det födelsedag och Moneybrother!

Tips

I väntan på att jag ska ha något mer att säga så kan ni kolla in mitt nörderi på www.last.fm/user/barfota och lyssna på Slow på www.myspace.com/marjaruuska. Hon läser min blogg, så skriv bara snälla saker!

Nattsällskap

Jag fick ett litet uppsatsryck. Totalt feltajmat dygnsmässigt. Är jag förvånad? Nej. Kan jag sitta uppe nu och samtidigt undvika att vara ett vrak imorgon? Nej.

Rufus Wainwright sjunger för mig och håller mig sällskap. "'Cause I'm a one man guy in the morning. Same in the afternoon. One man guy when the sun goes down..." Nu byter han och sjunger Hallelujah för mig. Så vackert att det gör ont. Jag älskar hans version.

Jag ska skriva lite mer om flickorna med rakbladen och cigaretterna. Sedan ska jag torka håret och låta Anna sjunga mig till sömns.

Ska bara...

Som Alfons med sågen ni vet. Rör inte sågen Alfons! Närå, ska bara... Petite moi är "ska bara" av stora mått. Men nu ska jag bara skriva lite uppsats innan jag skriver något här om Jösses Flickor. Tänkte att det är bättre att jag ska bara skriva uppsats innan bloggande än tvärtom. Jag lyssnar på gammal feministprogg (Hanna från Arlöv hej, jag lärde mycket av dig...as we're speaking) och äter skumtomtar. Juleskum ni vet. Jag ska äta lite tråkig fiskgratäng nu och sen jävlar ska jag skriva lite uppsats! Eller, jag gör det samtidigt.

Befrielsen är nära

"Befrielsen är nära" sjöng de 1974 i Jösses flickor. Över trettio år har gått men hur nära är vi befrielsen egentligen? Från patriarkatets bojor, så att säga. Ikväll är vi i alla fall ett helt gäng som ska se Jösses flickor återkomsten. Det var flera månader sedan vi bokade biljetterna och jag har velat se den ännu längre. Snart dags att bege sig mot tåget!

Förövrigt kväver uppsatspaniken mig snart.
Och jag får ingenting gjort. Nästan ingenting.

Rymdblomma

Rymdblomma? Eller jymdjäjpe kanske? Att det där med Mars och Venus är bullshit vet vi ju. Jag är från Merkurius.

You Are From Mercury

You are talkative, clever, and knowledgeable - and it shows.You probably never leave home without your cell phone!You're witty, expressive, and aware of everything going on around you.You love learning, playing, and taking in all of what life has to offer.Be careful not to talk your friends' ears off, and temper your need to know everything.

What Planet Are You From?

Gonatt

Nyss dansade jag runt i min lägenhet i pyjamas käkandes knäckebröd. Smulorna yrde. Jo, jag är nykter. Nu ska jag sova. Gonatt!

Mitt så kallade liv

Kvart i fyra och jag sitter i pyjamasen och stirrar framför mig. Jag har inte ätit något. Jag har inte duschat. Jag har definitivt inte gjort någon nytta. Och det är inte ens skönt. Inatt höll jag på att bli hysterisk för att jag inte kunde sova. Nu ska jag släpa mig till duschen.

Advent

Såhär ser det ut i ett av mina adventspyntade fönster. Fint va? Stjärnan är grön med guldbroderier även om det inte riktigt syns på den fina bilden.

Och så glömde jag säga förut att Ane Brun är på g med liveskiva från höstens turné i Skandinavien. Åh vad jag längtar! Eftersom jag är den nörd jag är så har jag också tagit reda på att ett av spåren är från den spelningen jag var på. Kul!

Ny musik

Idag är det Laleh för hela slanten! Fjärde genomlyssningen nu och jag borde nog byta till något annat. Fick hem hennes nya album Prinsessor idag och jag tycker redan om det väldigt mycket. Andraspåret Mamma för mig tillbaka till universitetsaulan den där mörka augustikvällen. När hon sjöng den stod luften still. Eller kanske vibrerade den lite av något? Det var som att hela publiken höll andan och knappt vågade andas, jag vet att jag knappt gjorde det i alla fall. Kanske hade jag kunnat ta på luften om jag sträckt ut handen. Aulan var fylld av värme både bokstavligen och känslomässigt. Tårar trängde fram ur ögonen och efteråt kunde jag konstatera att jag var långtifrån den enda som kämpat med tårarna. Det var inte första gången jag hörde låten men det blev något annat där i mörkret även om den grep tag i mig i kvällssolen tidigare under sommaren också. Augusti. Jag minns hur vi stod där på trappan efteråt och liksom pustade ut. Jag minns vad jag hade på mig, jag minns vad vi sa till varandra. Jag och H. gick iväg och tog en öl sedan och pratade. Jag och Em. hade kommit hem från Köpenhamn dagen innan. Äntligen är albumet här och jag längtar efter konsert.

Jag har börjat skriva lite julkort. Hittade några fina igår så jag kunde inte låta bli. Fan vad sentimental jag blev av att börja skriva. Jag borde beställa lite papperskopior på det senaste halvårets foton också men jag vet inte riktigt om jag vågar, haha.

Förutom Laleh har jag lyssnat mycket på Tingsek den sista veckan. Hans andra album World Of Its Own kan verkligen rekommenderas, det växer!

Igår fick jag oväntat veta att en låt kommit till inspirerad av mig och mina förehavanden. Hur coolt är inte det? I ett studentrum i Finland sitter en tjej med gitarr och komponerar fina låtar och jobbar på en demo. Slow, som den heter, kommer snart att finnas att höra på MySpace och jag är ganska säker på att jag kommer att länka sidan när den är klar.

Asha Ali har jag tänkt kolla upp väldigt länge nu, och den där Miss Li dyker upp både här och där. Lite Beth Orton har jag blivit lovad också. Även om hon har funnits där i bakhuvudet länge. Det finns så mycket musik där ute! Så många på min mentala lista över artister att kolla upp. Jag hinner inte riktigt med mig.

Patti

jesus died for somebody's sins but not mine

meltin' in a pot of thieves

wild card up my sleeve

thick heart of stone

my sins my own

they belong to me, me

- patti smith

Today is a good day

Allt är ju relativt men jag har haft en riktigt bra dag idag. Somnade sent men kände mig ganska väl till mods och sov bra. Sov rätt länge och låg sedan kvar i sängen och småslumrade och läste tidningen. Det kändes rätt bra det också trots att jag hade viktiga saker att göra. Tackade nej till en dags arbete imorgon. Chanserna till stålar är inte många men det var kort varsel och en hel dag då jag behöver arbeta med mitt examensarbete. Har knappt ätit något idag men loggboken blev klar i alla fall! Känner mig mycket nöjd med att den är klar. Innehållet är jag i alla fall nöjd med, mer än så blir det inte. Ska bara läsa igenom och skriva ut nu. Regnet öste ner förut så det var inte aktuellt att lämna in den idag. Nu ska jag ta och torka håret och bege mig neröver stan för en öl eller tre med kursare jag inte träffat på år och dar.


"It's just a matter how I define
My state of mind."

Jag älskar den här låten och även om jag inte kan skriva under på precis allt i den så talar den till mig. Mångbottnad och vacker. Att skriva en sån låt om en bra dag, bara det är för underbart haha.

So long.

Kusin Vitamin

Jag har inte skrivit någon uppsats än men jag har däremot använt uppsatsskrivarvantarna ganska mycket. Jag sover i dem. Ganska ofta i alla fall. Ungefär lika ofta som jag behöver somna till Ternheims Naked versions II. Som vaggvisor. Inatt när jag somnat och musiken tagit slut så jag skulle ta ur lurarna så var det nåra som levde om utanför mitt fönster. Då blev det ju fel ju... Somnade i alla fall efter en stund. Idag vaknade jag av att grannens pudel höll på att skälla lungorna ur sig. Det ekar så fint ut i trapphuset.

Igår var jag till Stockholm. "Habermas" skulle julpyssla. Traditionsenligt. Först tog jag och K. en sväng på Street tillsammans med Hannapanna. På vägen dit funderade jag (somvanligt när jag är i de krokarna) över att jag borde höra av mig till min kusin nångång. Igår fyllde hon dessutom år och jag tänkte att jag måste komma ihåg att gratta henne. Jag har inte träffat henne på åtta år. Vem tror ni jag springer på i t-baneuppgången? Jag fick ropa efter henne och vi båda blev något paffa. Vi bytte några ord, jag grattade henne och fick två stora kramar. Nu kanske det inte blir lika svårt att se till att träffas... På Street köpte jag ett par julklappar och en snygg tröja åt mig själv. Den är svart och det är ett guldtryck med Frida Khalo på. Julpysslet var jättetrevligt! Minimalt med pyssel, mycket snack, maximalt med trevligt sällskap och så gott indiskt käk. Vi vann femtio spänn på en trisslott också. Ska smita iväg till Stockholm en sväng till inom kort.

På tal om det är det precis ett år sedan idag jag såg Fugees tror jag. Jävlar vad tiden går. Men jag tror jag ska lämna tankarna på det för idag. Försöka i alla fall. Det var spännande tider.

Kusiner Vitaminer

Energi

Igår när jag cyklade till den skola där jag tillbringat många timmar denna höst så konstaterade jag att jag inte har någon energi kvar. Snacka om sparlåga. Det känns som att jag använt hela höstens energi nu. Jag skulle behöva minst lika mycket till för att sätta riktig fart med examensarbetet nu. Idag har det inte gått att uppbringa något sådant. Idag var kanske en dålig dag att försöka. Jag känner mig som ett russin och jag gillar inte ens russin. Den här hösten har varit grymt energikrävande, på alla plan. Och den här varma mörka november tar fan knäcken på mig snart! Fast idag fick jag en glittrig liten adventskalender med posten. Det var fint. :)

Jaahaa...

...vad ska jag skriva nu då?

Ingen som väl är online på MSN har tid att prata med mig. Dom ska bara laga mat! Jag som är så rolig att prata med! Inte? Nähä. Jag borde också laga mat. Eller typ värma och hacka och slafsa ihop. Ska äta vegetariska tacos i mjuka bröd typ. Leftovers you know. Eller "husets resurser" som det kunde stå på matsedeln när man gick i skolan. Fast då var det inte tacos. Men väl rester som de tjusigt hade försök förklä.

Jag köpte långa randiga vantar utan fingrar för ett tag sedan. Eller tumme finnes, en halv på varje, och sen får de övriga fingrarna umgås i samma öppning. Jag utnämnde dem till mina uppsatsskrivarvantar. Bra att jag har vantar men ingen uppsats än så länge. Vantarna är gosiga och sköna. Jag frös igårkväll. Lite överallt. Så jag somnade i mina vantar. Vaknade i dom imorse också fascinerande nog. Hjärtigt favvonattlinne och randiga uppsatsskrivarvantar. Übertjusigt!

Imorrn ska jag hämta ut biljetter till TAWs turnépremiär i mars. Tjoho! Tredje raden på Rival here we come.

Nä, den där maten...den kanske vill bli uppäten. Kallt om armarna är det också. Eller handlederna. Ska nog ta på mig mina uppsatsskrivarvantar.

Varsamhet

Det här ska inte bli ett långt inlägg om allt man kan och bör vara varsam med, näe det här handlar om att när man inte är på topp så får man kanske vara försiktig med vad man säger och skriver ibland. Förut idag skrev jag till Pluppan att det var så mörkt och dystert. Jag menade hennes sida där i ett hörn av Internet. Hon trodde jag pratade om mitt liv och undrade vad som hade hänt. Oops. Nu är det ju inte party party kanske, men det såg lite värre ut än det var det där.

Överlever

Jag överlever. Det är ingen tvekan om det. I grunden är jag en rätt stabil människa och den där grunden finns där fortfarande även om det är svårt och jobbigt till ganska stor del där jag befinner mig nu.

Ibland förut när man kännt sig grinig och när saker är jobbiga och inte fungerar så har jag liksom kunnat känna mig fånig för att jag känner så. Att jag inte riktigt är berättigad att känna så för egentligen så är det liksom bra, och att det bara är en tillfällig dykning liksom. På det stora hela är det väl en tillfällig dykning nu också även om jag faktiskt inte kan vifta bort det. Jag måste ärligt erkänna att det inte alltid är så jävla bra faktiskt nuförtiden.

På sistone har jag tänkt lite väl mycket på att jag kanske borde gjort en del saker annorlunda. Samtidigt försöker jag verkligen akta mig för det. Jag vet att saker kunde ha gjorts annorlunda, men det gäller absolut inte bara mig. Och det handlar inte bara om det. Men det är så typiskt och det fanns och finns så mycket smärta i det och det gör mig så ledsen att vi kunde göra varandra så illa ibland. Samtidigt så ser jag ju att det viktiga är att se framåt och vårda det som är viktigt.

Och ja, skrivuppgiften blev klar. Den blev inte jättebra men den duger. Jag bredde ut mig och tog plats såklart men höll ändå en rätt låg profil. Jag var så trött och höstgrå att jag inte orkade annat. Vissa tyckte nog att fokuset i det jag skrivit var lite konstigt, eller de förstod inte mitt urval och poängen med exemplifierandet. De verkade inte inse allvaret. Jag orkade inte riktigt bry mig.

Nu ska jag ta en lite powernap kanske. Sedan ska jag gå med Em. på en föreläsning om löneförhandling. Inget jag är jättesugen på men jag flyr gärna hemmet ett tag till idag faktiskt. Och nåt matnyttigt lägger man kanske på minnet.

Men åh

Jag är olyckligt kär. Ibland känns det som mitt liv står stilla och inte leder någon vart.

Det gör ont. Det är frustrerande.

Jag började tänka att jag ville prova vara din på riktigt. Mitt i allt konstigt ville jag strunta i det dåliga och fortsätta fast börja om från scratch. Dina tankar gick åt det motsatta hållet, och hade gjort det ett tag. Man kan inte göra saker ogjorda så man ska akta sig för att ångra massa saker. Man kan ändra sig men inte göra saker ogjorda, det är två olika saker. Men man kan bara ändra på sig själv och det finns inget jag kan göra. Jag är ensam om mina känslor och det finns inget jag kan göra åt det. Ingenting. Jag önskar så att det såg ut på ett annat sätt. Det hade kunnat bli fint trots allt. Vad jag önskar ibland att du ville. Vi kan få nåt annat fint, på ett annat sätt nu. Och jag försöker och helvete vad jag har försökt i flera månader. Hopp och förtvivlan om vartannat.

En och annan tycker nog att jag ska skärpa mig. Sluta tjata och ta mig samman. Det funkar inte så. Det hjälper inte förstår ni. Det är inte det jag behöver.

Mitt liv och dess stillastående kan dessvärre bara jag göra något åt. Det är det som är det jävliga. Jag vet inte vad som ska göras och inte hur. Jag vill se nåt nytt men samtidigt inte. Jag gillar det jag pluggat och det jag utbildat mig till. Jag börjar bli less på vissa aspekter av att vara student men jag längtar inte efter att jobba. Eller kanske lite, men inte när jag tänker på att man ska göra det i stort sett året runt tills man dör. Arbeta alltså, även om man hittar på olika saker. Då blir jag inte ett jävla dugg sugen.

Om ett år kan jag befinna mig i en situation där jag varken har ett jobb eller en bostad i den här stan och inte heller vet var jag vill eller kan bo. Stockholm ett tag, visst...men där kan jag inte få någonstans att bo om jag inte kan få det här och jag känner inte för att börja min karriär i Stockholms förorter faktiskt, på nåt jobb som ingen annan vill ha eller nåt jävla springvik. Vart ska jag ta vägen? Även om jag blir kvar i Uppsala till en början om jag har tur, så vill jag inte bo här hela livet. Vart ska jag ta vägen då? Förslag någon? Inte för långt söderut, inte för långt norrut, inte jättelångt från hav eller annat vatten, inte bortom flyg och tåg, inte bortom all ära och redighet som man säger, med ett ganska trevligt jobb och en ganska trevlig lägenhet. Just det, det får gärna finnas ett godtagbart konsertutbud också. Något måste jag ju sysselsätta mig med när jag får en lön men inte känner en jävel (fast CSN kommer ju ändå att äta upp den stackars lilla lönen). Nå? Vart ska Sandra ta vägen?

Jag kan inte få det jag vill ha och resten vet jag inte alls vad jag ska göra av.

Inom den närmsta framtiden innebär det att jag inte har gjort klart skrivuppgiften jag måste redovisa om sju timmar. Goodbye nattsömn.

Nörd

You Are 8% Nerdy

You are definitely not nerdy - in fact, you probably don't know any nerds.You probably care a little too much about your image. No one will know if you secretly watch Star Trek reruns!

How Nerdy Are You?

Ha, så tvärtemot vad ni trodde så är jag ingen nörd! Hehe.

You Are 40% Weird

Normal enough to know that you're weird...But too damn weird to do anything about it!

How Weird Are You?

Och här har vi Sandra!

You Are A Romantic Realist

You tend to be grounded when it comes to romance.Sure, you can fall hard... but only for someone you've gotten to know.And once you're in love, you can be a total romantic goofball...But you'd never admit it to your friends!

Are You Romantic or Realistic?

Idétorka

Idétorka, seg i huvudet, trött, oinspirerad, dåligt minne, tjurig dator, mycket att göra, lite less, saknad. Det där var några orsaker till varför det inte kom något roligare att läsa när jag väl kom mig för att skriva något nytt.

Helgen var bra i alla fall och det var definitivt ett bättre avslut på veckan än start.

Mera musik!

Moneybrother och Laleh släpper sina nya skivor på samma dag verkar det som! Hade faktiskt slutat hoppas på att Laleh skulle släppa sin det här året. Konsertbiljetter är bokade till Moneybrother. Det nya året verkar börja bra sedan. Tingsek och TAW är planerade och nu verkar ju Laleh dyka upp där i krokarna också. Kanon! Kanon för allt annat än plånboken vill säga...

Nu ska jag se om jag kan få över min blogg till blogger beta... Håll tummarna!

Senare: Om ni höll tummarna var det snällt, men antingen är min blogg för stor för att få beta just nu eller så har dom bara inte hunnit ge mig länken än. Processen går visst stegvis så det är väl bara att vänta...

Gå

Det känns ibland som att jag är tillbaks på Gå, eller på noll, eller kanske som att jag står still på samma ställe med geggig lera under fötterna. Ibland är det gå direkt till fängelse utan att passera Gå. Jag kan nog säga att det här har varit den kämpigaste hösten i mitt liv. Jag borde anat ugglor i mossen. Först dog katten, sen dog kärleken och sen dog farfar. För ett år sedan såg det åtminstone ljust ut. Enkelt var det inte men det såg ljust ut. Eller, på ett sätt var det enkelt.

Någon tog mig i handen och sprang iväg med mig. Eller vi sprang iväg med varandra. Hals över huvud litegrann. Jag var inte redo att släppa taget helt, jag behövde tid. You said you needed time, you had time. Jag behövde känna efter. Sen blev saker så svåra att vi antingen kände efter jättemycket eller inget alls, sjävlklart i total osynk ibland. Jag ville inte riktigt lyssna på det örat. Jag började se framåt. Jag började få nya krafter. You said you needed time, you had time.

Det är så sorgligt hur det blev och lika seg som delar av mig var in i det, lika seg är jag påväg ut. Kanske. Men det finns ett högre mål ändå. Något som är så pass viktigt att ta hand om att det bara inte får sjabblas bort. Jag är lite rädd bara, att jag ska bli sårad...att jag vaknar upp och livet garvar mig i ansiktet med ett "trodde du verkligen det?!". Och saknaden blir så stor. Vissa ögonblick känns det som "om du ville ha mig vore jag din" men jag vet att det inte är så enkelt, inte på något sätt. Jag vet att det inte är det som är det viktiga nu. Ibland känns det lite som att bli frånåkt också. Jag står bara kvar, inget händer, allt ser likadant ut. November är en jävla skitmånad och jag otrivs. Vantrivs vore kanske att ta i, men otrivs kanske jag skulle kunna säga. Skitliv. Tillbaka på Gå.

För ett tag sedan kände jag mig som ett smält glasspaket som stod framme och såsade och torkade till sådär lagom aptitligt. Och det går liksom inte att göra nåt åt det när man väl tagit ut det ur frysen och börjat karva med skeden.

Mitt i alltihop kan jag ju inte låta bli att garva åt mig själv. Va fan ska jag göra liksom? Kul är jag inte men den dagen jag tappar min humor helt kan väl nån se till att det finns en tvångströja tillgänglig. I och för sig har jag blivit beskylld för att vara humorlös förr så jag kanske får ta tillbaka det där.

Nu har jag tappat tråden igen! Haha.

Jag blev glad för ett samtal tidigare. Ingen anledning till oro. Jag älskar denna någon som tog mig i handen förra året. Missförstå mig rätt.

Tror det är dags för mig att sova nu. Det blir så mycket smörja annars.

Annexet

Konserten var jättebra. Ljudet var kanon. Det var maffigt med ljuset och allt på scenen. Vi satt lite långt bak och det var lite för mycket störande element i periferin (läs: mest människor). Varför kommer man sent om man betalat 300 pix? TAW inledde kanon och körde bl.a. nya låten Hälsingland och Vi är värda så mycket mer precis som här i stan. Och sen, det nästan roligaste av allt, Lasse Winnerbäck kom upp och körde två låtar med henne! Little Lies (Fleetwood Mac-cover för er som inte visste) körde de först och fick den sedan att snyggt övergå i Elegi. Efter första extranumret satt jag och Hanna och väntade på My Secret. Väldigt många reste sig upp och började gå, fast lamporna inte var tända. Man väntar väl och ser? Har de aldrig varit på en konsert med mer än ett extranummer? Eller inget alls? "Vänta ni bara!" tänkte vi. Men tji fick vi! Lamporna tändes och folk stormade otåligt ut. Jag fick helt ont i magen...tänk om de stod i kulisserna och var laddade men tänkte "nä, skit i det då!" när de såg hälften lyfta på arslet och gå? Gud vad hemskt. Stockholmspubliken (åtminstone hälften av den) förtjänade inte nåt extranummer! Jag frågade Hanna om det hade varit sådär på Rival också, men hon bara skakade på huvudet.

Jag missade precis ett tåg men skulle ju hinna med sista i alla fall. Köpte en äcklig hamburgare på Burger King (förstår mig inte på er som påstår att de är bättre än McDonalds) och fick sällskap ett tag. Sen lallade jag runt lite och köpte biljett, gick på toaletten, köpte en Sonic att läsa på tåget... Jag läste aldrig Sonic på tåget. Istället sms:ade jag upp de sista pengarna i telefonen och kände mig som världens ensammaste människa. Ett litet svar fick jag, tack för det! Jag tänkte att ingen jag känner är vaken klockan elva en söndagkväll och så kände jag mig ännu ensammare. Pluggade i iPoden i öronen och den stod på "blanda spår" och körde igång Lasses Över gränsen. Då brände det till innanför ögonlocken och jag trodde jag skulle börja gråta. Vad fan är det med mig? Pendeln en söndagkväll är deprimerande.

Nu är jag hemma, ska kolla av lite grejer inför morgondagens lektion och sen ska jag ta mig fan sova!

November

Jag är less på november nu. I fredags blev jag dyngblöt om fötterna i mina nya skor (jo jag hade visst impregnerat dom). Det är grått och det är äckligt. Å andra sidan stör det mig inte att det är rätt varmt. Och jag behöver all tid jag kan få så jag vill inte att det ska vara december riktigt än. Faktum kvarstår dock; jag är jävligt less på november.

Igår var jag i Stockholm med K. på Socialistiskt forum på ABF. Det var intressant och trevligt. Paneldebatten om feminism i opposition var väldigt bra. Snart sticker jag iväg till huvudstaden igen. Ikväll är det konsert på Annexet tillsammans med H. Anna Ternheim - favorit i repris.

Jag vaknade upp lite småsur imorse. Jag hade drömt att jag blev dissad på en liten fest jag var bjuden till men där jag definitivt inte var önskad. Persona non grata, big time. Räcker det inte med att en del känslor dyker upp och blir jobbiga i vaket tillstånd, måste man konfronteras med dom när man sover också? Ensamheten är inte borta, även om den inte är ständigt närvarande. Jag är fortfarande kär. På något konstigt sätt är jag det. Sedan finns det en djup känsla som sträcker sig förbi även det, som liksom är viktigare. Jag tänker inte förklara det närmre här. Jag har redan sagt för mycket.

Jag tänkte säga att jag hoppas nästa år blir bättre än det här, men samtidigt kan jag inte säga så. Det här året började underbart på många sätt. Vart det senaste halvåret tagit vägen vet jag inte riktigt. Och hösten...vilken dvala. Jag har inte varit som i dvala, tvärt om, men när jag tänker tillbaka på det. Vissa delar av sensommaren och den tidiga hösten orkar jag inte tänka på överhuvudtaget. Mitt i all grå gegga har det funnits små värdefulla ljuspunkter, men så glider tankarna in på de där ögonblicken då man inte förstod någonting och då det bara gjorde jävligt ont. Det är så dumt att tänka på det, men det är väl samma sak som att man med skräckblandad förtjusning eller fascination tittar på en olycka eller ännu mer basic, trycker på blåmärken fast man vet att de gör ont. Det sysselsatte jag mig med redan när jag var liten. "Doooooont!" sa jag, pekade och tröck. På tal om det har jag ett konstigt och väldigt ihärdigt blåmärke på insidan låret. Måste vara cykelsadeln. Det där andra, det är flerbottnad kärlek och saknad tror jag. Fan, jag skulle ju inte säga nåt mer.

Nu sjunger Rufus för mig och jag måste sätta lite fart om jag ska hinna göra lite viktiga grejer innan jag sticker till Stockholm. Förövrigt vill jag slå SJ på fingrarna med något hårt. För det första för att lågtrafiktaxan är borttagen och för det andra för att det knappt finns några biljetter till humana priser hem till jul. Skämmes ta mä faan! som han sa den där Robinson-mannen. Typ Errol.

Problems

Jag har haft lite problems med bloggen men nu kan jag i alla fall se den efter att ha grejat lite. Det här inlägget blir lite som ett testing testing. One two, one two. Soundcheck.

Kvitto

Jag brukar komma hem med alla möjliga kvitton i behåll, även sådana där jag köpt en penna för tretton spänn eller en lunchsallad för fyrtio. Nu har jag köpt ett par skor för ett fyrsiffrigt belopp och kvittot det är spårlöst borta, fast jag vet att jag la ner det i väskan (för att det var säkrare där än i påsen). Är det inte konstigt? Nu har jag planer på att behålla skorna och jag hoppas att dom inte går sönder. Men ändå, det gör mig nervös. Och såna dyra grejer ska man liksom ha kvittot kvar på.

Skorna föll jag pladask för. Det är lite höga kängor/stövlar. Lite skum form på själva foten men där är dom rätt stadiga. Skaftet är mjukt och sladdrigt. Som många skor är dom lite fodrade upptill och noll nertill. Varför? Det är ju om tårna jag fryser om jag fryser...inte om vaderna. På vaderna kan jag ha knästrumpor eller strumpbyxor eller whatever om det skulle knipa. Dom är rätt skitsnygga i alla fall (skorna, inte vaderna) även om dom kanske inte gör sig allra bäst till de gamla orangea mysbyxorna jag lallar runt i här hemma.

Nu ska jag lyssna på Tingsek på P3 Live för det har Hannapanna sagt.


Uppdatering: Blogger har krånglat och därför har jag inte kunnat publicera det här förrän nu. Kvittot återfanns dock. Vikt och skrynkligt under min iPod.

Ernst

Veckans Ernst har ju varit lite frånvarande ett tag. Det beror på att Ernst åkt på semester. För att hämta lite inspiration och så. Han är snart tillbaka.

Den kärleken, den kärleken

Jag hittade gamla kärleksbrev. Eller mail typ, men det låter inte lika romantiskt. Men hey, jag är ju romantikdödarn så vad spelar det för roll? Scheisse i alla fall. Scheisse, sa jag!

Men jag åt sushi till lunch idag. Det var bra.

Simple Man

Jag blev lite kär i Lynrd Skynrds Simple Man i somras. Vet inte riktigt vad det var men den gick varm. Den finns i soundtracket till filmen Almost Famous som jag är barnsligt förtjust i. Alldeles nyss spelades låten i Sopranos. Tony körde upp bilen på en sunkig uppfart och en blondin har precis gett honom en rejäl avsugning. Carmela är i Paris. Klipp. Snubbarna han har affärer med slår ihjäl mannen som ertappats som bög. Låten figurerade bara lite men det kändes lite onödigt. Hands off!

Biljetter är bokade.

Nu ska jag stämma gitarren och sen ska vi se om jag kan spela lite utan att få ett bryt. Long time no see, gitarren.

Lille vän

Välkommen till världen lille vän!

För två dagar sedan bestämde sig Mis pyre för att bekanta sig med världen.

Flin

Jag är så nöjd och glad. Hade jag varit mätt också, och haft vemodet i kontroll så hade det varit nästan perfekt. Hahaha, gah, moahhh! Förut idag var nerverna utanpå, men nu har de hittat tillbaka och bytt plats med känslorna som ligger utan på huden eller i luften runtomkring mig. Jag vet inte var jag befinner mig riktigt, men ikväll var jag bara där. Okej, någon liten avstickare åt nåt håll kanske. Men annars var jag där i nuet och lät musiken svepa iväg med mig. Det och stunden efteråt kan jag leva på länge. Hoppas jag.

En dag kanske jag berättar alltihop.

I och för sig finns det en risk att jag tjatar ihjäl en och annan av er, varesig ni vill det eller inte. Men bloggen är inte riktigt mogen. Inte för den långa varianten. Inte idag. Kanske imorrn. Kanske aldrig.

Sov sött.

Självcensur

Jag skrev en grej inatt som jag hade tänkt "posta" här, men nu vet jag inte om jag ska det. Nog för att spärrar av både det ena och det andra slaget verkar ha släppt på sistone men allt som skrivs nattetid lämpar sig inte för bloggande. "Allt lämpar sig inte för tryck" som man säger. I alla fall inte om man gör anspråk på att ha typ eh...integritet eller nåt.

Vad pretto det blev nu.

Idag har jag tränat för tredje dagen i rad och jag börjar bli något stel. Sedan var jag på filmseminarium och såg But I'm a Cheerleader. Den var bra, och jag skrattade mycket! Nu ska jag nog sova min skönhetssömn (ja, eller hur...) och imorgon har jag först jättemycket att göra och sedan väntar en av hösten största begivenheter (ja, om nån skulle fråga mig alltså...och här är det jag som sköter snacket.)

Åh, jag glömde. Det vankas bäbis på sina håll också. Oliiiidligt spännande är det! Any day now!

Fint

Ojojoj. Jag fick ett så fint litet mail! Det värmde nåt otroligt. I övrigt är hela grejen ganska galen. Eller så är det jag som är galen, men det tror jag egentligen inte. Hihi.

På torsdag är det konsert!

Loneliness

Jag fick ett samtal. Jag blev glad, över att jag fick det och över att få höra den smått otroliga historien. Så fint! Men ensamheten är inte borta, inte tomheten heller. Ibland blir den så påtaglig. Kära kära vännen. Men jag är glad att du finns där.

Och vilken grej alltså!


Can you keep a secret
I'm just as weak as you
Afraid of living without you
Afraid of dying out of love

It's a new thing I have for you
I'm alone, but the loneliness is gone

Somekind of space we live in
Emptiness grows from inside
On our own we are weightless
With you I stand my ground

You'll always be the better half of me
It's a new thing I have for you
I'm alone, but the loneliness is gone

The Loneliness Is Gone - Anna Ternheim

Rastlös

Jag är rastlös!

Och stressad för att veckan snart är slut och jag inte gjort så mycket av det jag behöver göra. Jag är less på det här jävla året nu! Inte för att jag vill ha januari nu men... Jag börjar bli lite frustrerad (igen) känner jag. Konstaterade just att fan vad jag behöver den där konserten. Så in i helvete behöver jag den! Samtidigt är jag så glad att jag just idag inte redan sett den utan har mitt godis kvar. Konserten är utsåld och den kommer bli så bra!

Kanske ska lyssna på Rasta hunden, Rastlös, haha.

Jag har målat naglarna svarta. Det har jag aldrig gjort förut. Mörklila, mörkgrå, mörgröna, mörkröda, mörkbruna men inte svarta. Tjusigt!

Sådär, nu känns det redan bättre.

Den där snön

Jag har haft ganska svårt med att det har blivit vitt och kallt igen. Mest har blåsten varit jobbig, och halkan. Att ena handbromsen på min cykel frusit underlättade inte direkt heller. Meeen, idag började jag så sakteliga vänja mig vid tanken. Både igår och idag har jag känt lite för tidig julstämning hemma inomhus. Även utomhus har den börjat infinna sig när blåsten givit med sig. Idag for jag runt på stan i flera timmar och letade ny vinterjacka och nya vinterskor. Blev inga sådana inköp, dock några andra (knästrumpor, regnställ, sjal och en väst). På vägen hem började jag försona mig lite mer med vädret, även om jag har en del åsikter om snöröjningstaktiken. Har nu kollat på vädret och självklart ska det bli milt nu. Upp till elva grader till veckan. Jaja, då har jag fått smaka på det nu litegrann och så får jag en chans till liksom. Men först blir det väl slask. Jag hatar slask. Skönt om jag slipper kämpa på snö och is till högstadieskolan till veckan dock.

Inatt drömde jag att jag missade två konserter med Anna Ternheim. Utan att gå in på några detaljer kan jag säga att det var riktigt traumatiskt ett tag. Jag tror det handlar om två saker. Dels att jag läste Linda Skugges Men mest av allt vill jag hångla med nån till sent, dels att jag verkligen längtar till Annas konsert om en vecka. Lääängtar!

Amen

Imorse, tisdag alltså, väcktes jag av att det ringde på dörren. Flög upp och lyckades faktiskt få på mig morgonrocken också. Jag hade gott kunnat låta bli att öppna, det var jehovas. Men hade jag inte öppnat hade jag ju undrat hela dagen, och kanske nästa också, vem det egentligen var som hade ringt på. Förmodligen hade jag bestämt mig för att någon råkat trycka fel när de skulle tända lyset i trappen. Hade jag legat kvar i sängen hade jag också missat en, mer eller mindre, underhållande broschyr som liknade "falsk tro" vid en prostituerad kvinna på ett sjuhövdat monster. Illustrerat var det också. Falsk tro, ifall ni undrade, handlar bland annat om sexualmoral som i sin tur mest verkar handla om religioner/samfund som tillåter homosexuella präster och samkönade äktenskap.

När jag berättade om det hela för Em så tyckte hon att jag varit lite otacksam som inte hade böjt på nacken, sträckt fram handen och mottagit frälsningen. Hon tyckte också att jag gott hade kunnat passa på att samtidigt bekänna en synd eller två (så kanske jag minimerat risken för återbesök). Det kanske ligger något i det.

Har aldrig haft besök av dem förut, men förra sommaren hälsade Livets Ord-polarna Bibelcentret på när jag var hemma hos päronen. En söndag mitt på dan och solen sken. Jag njöt av en välbehövd sovmorgon. När det ringde på dörren väntade jag först på att brorsan skulle öppna. När det inte hände slängde jag på mig gammelfarfar Teodors gamla morgonrock som var lagom åt mig när jag var 17 men som nu är lite liten (och sliten, tack vare att jag gillade den när jag var 17). Mitt långa hår såg ut som ett skatbo och hur jag än bar mig åt fick jag det liksom inte ur ansiktet, mittbenan var ur fas. Jag öppnade dörren och kisade mot solen. På bron stod en liten rundlagd man och undrade om jag visste att det snart skulle skapas ett paradis på jorden. En bit bakom honom stod ytterligare än man. De såg båda rätt förskräckta ut över min uppenbarelse och tackade snabbt för sig, efter att ha kommenterat att jag nyss verkade ha vaknat, och backade en bit innan de gick. Inte heller de presenterade sig med vilket samfund de kom ifrån. En liten broschyr i bästa amerikansk stil med paradiset i form av tyrolervilla, äng, barn och rådjur fick jag dock. Med tanke på deras uppsyn lär de nog inte återvända. Jag måste sett ut som skökan själv!

För sisådär ett och ett halvt år sedan försökte en före detta kursare frälsa mig (eller något). Gud hade talat till honom om mig i varje fall. Efter att han tänkt på mig i en bön! Jag arbetade till en början efter tre teorier. Den första var att han var kåt på mig. Den andra var att han trodde att jag var flata och ville bota mig. Den tredje var att jag rent allmänt verkade vara en förtappad själ i behov av lite frälsning. Vi läste en delkurs i genusteori tillsammans och en stor del av den handlade om sexualitet, så han hade det inte lätt stackarn! Det var några månader efter det som gud och han hade haft ett snack om mig. Summan av kardemumman är att killen numera är ganska skraj för mig. Teori ett, som redan från början var minst trolig, kan nog alltså definitivt strykas. Jag funderar på om jag borde ha skickat jehovasflickorna med tillhörande morsa till honom...

Eller...

Jag kom på förut att När man väntar mirakel också hör hemma bland dagens låtar. Eller egentligen kanske den mer handlade om gårdagen. Lyssnade på den igårkväll och slogs av att det var längesen jag hörde den, och ännu längre sedan jag verkligen lyssnade på den. Den kan få mig knäsvag. Eller kallsvettig, varm eller var det nu är jag blir. För en sekund blev det 2001 också, och långa samtal med nya bekantskaper. Delvis en ny värld. Men det var inte därför jag blev kallsvettig. Det är låten i sig. Då, igårkväll alltså, kom jag på att det kanske var dags för en liten lasseperiod. Fast egentligen längtar jag mest till Anna Ternheims konsert nu.

Nä, om man skulle gå och lägga sig kanske? Snart eller så. Jag känner mig lite loj. Borde städa lite mer. Eller läsa någon av de böcker jag köpt på mig på sistone. Eller den där uppsatsen om självskadebeteende. Den verkar inte jättebra så jag vet inte om jag orkar. Jag vill äta nåt gott. Och kramas. Jag har varken nåt gott eller någon att krama så jag får väl göra någon nytta istället, haha. Kanske att jag är lite rastlös?

Musiken för dagen

Idag gillar jag i synnerhet Rufus Wainwrights Rebel Prince och Deportees Damaged Goods. Strula med Siris Hey mannen låg bra till som bubblare men jag tror faktiskt att Montys Loco tar den platsen med No Halo. Kom an katten, det svänger ju! Har knåpat blandskiva. Inte för att den är så svängig direkt, men ändå.

I övrigt så diskade jag all disk igårkväll. Jävlar vad nöjd jag blev med mig själv! Dammsög det värsta gjorde jag också. Nu krigar jag om maskinerna i tvättstugan. Det var värst vad alla skulle tvätta precis nu när jag skulle göra det.

Random

Random eller "blanda spår" i mp3-spelaren är det som gäller här.

Will it be ok? My Secret – Anna Ternheim (Det borde väl kunna bli det va?)
How are you feeling today? Den glade bagarn i San Remo – Cornelis Vreeswijk (Haha, skulle inte tro det! Kanske för en minut i höstkylan påväg hem förut.)
How do your friends see you? Dekadans – Cornelis Vreeswijk (Jag är varken prästdotter eller gravid med nån jazzmusikant men förhoppningsvis lite dekadent då.)
Will you get married? Maestro – Kaizers Orchestra (Något storartat som byggs upp men i slutänden är jag själv, utan Clementine?)
What is the story of your life? Summer Cannibals – Patti Smith (Eh, massa kvinnor är ute efter mig, jag får nog och ger upp och inget är så tydligt som vägen till helvetet?)
What was high school like? Islands – Cat Power (Ville jag ha kontroll över allt men om min drömprins inte kom tillbaka till mig så skulle jag ge upp? Känns inte igen måste jag säga.)
How can you get ahead in life? Nothing Like You (When You’re Gone) – Hello Saferide (Nej det låter ju inte så konstruktivt...)
What is the best thing about your friends? Man in Black – Johnny Cash (Politiskt medvetna och engagerade. Kanske inte det allra viktigaste trots allt, men nog är det fina grejer.)
What is tonight going to be like? Hey Kwanongoma! – The Ark (Kan stämma. Hjärtat gör lite ont och jag har tänkt färdigt för ikväll.)
What is in store for the weekend? Alone Together – Marit Bergman (Ja kanske lite så. "Make me feel like I belong, like I matter to someone...")
What song describes you? Kom ihåg mig – Lars Winnerbäck (Kanske inte vad jag hade hoppats på. Ani, var är du?)
How is your life going? En hel värld inom mig (live) - TAW (Ja fan, passar den inte ganska bra idag?)
What song will they play at your funeral? This Life – Martha Wainwright (Har jag tagit livet av mig i ren tristess?)
Will you have a happy life? As I Sat Sadly by Her Side – Nick Cave & The Bad Seeds (Inget av Nick Cave kan vara ett bra svar på den är frågan!)
What do your friends really think of you? Personliga Person – Cornelis Vreeswijk (Att jag är elak och fruktansvärt osympatisk? Då skulle jag nog inte ha några vänner...)
How can I make myself happy? 78% H2O – Ani DiFranco (Genom insikten av att vi består av vatten och att vi alla ska dö? Nja, jag tror inte att det gör saken bättre.)
What should you do with your life? I Don’t Sleep Well – Hello Saferide (Det där var väl mer ett konstaterande än ett konstruktivt förslag.)
Will you ever have children? Would I Play With My Band? – Jenny Wilson ("What Would I've become if you still were alive Would I work in a bank? Have four kids with a man? Would I play with my band? Still I don't know how things would be." Det verkar högst osäkert.)

Borde jag se över vad jag lyssnar på, haha? Kanske ska börja med att se till att iPoden blir full.

Veckans Ernst

Nu är det dags igen!


"Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte."

Häpp!

Djävulen

Var och såg Djävulen bär Prada. Filmen var helt okej men behållningen var helt och hållet Meryl Streep, som förväntat.

Nu vill jag se Little Miss Sunshine! Och så "en film som verkar bra och heter nåt på typ ett ord, men jag kommer inte ihåg vad den handlar om". L. var sådär övertygad om storheten. Fast sen lyckades jag få fram att den nog hette Babel och var släkt med 21 Grams. Och så såg vi en trailer för någon rätt ordinär dramakomedi som kan vara skön avslappning sådär. Sen har väl Marie Antoinette premiär snart. Och tro't eller ej men jag är faktiskt lite sugen på att se Alice och jag, dokumentären om Alice Timander (vilken jag för övrigt inte är särskilt förtjust i). Den har fått bra kritik och man får liksom se den där ensamma människan bakom guldlamén. Det är det jag alltid har misstänkt, att det förhöll sig så.

Min gitarr är dammig ser jag. (Säg vad som inte är dammigt i min lägenhet just nu!) Jag dammar den då och då men jag kommer inte ihåg när jag senast plockade upp den i knät och spelade lite. Det måste vara närmare två månader sedan. Den är nog ledsen på mig. Och det var ju inte direkt så att jag spelade ihjäl mig innan det heller. Det var ett tag sedan nu. Antar att inspirationen inte funnits där. På sistone inte tiden heller. Jag är en dålig människa.

Skit

Skitblogger, publicera mina inlägg då! Krånglet bättrar inte på känslan som ramlade över mig ikväll. Jag kom på efter ett tag vad det egentligen var. Det finns inte ett skit jag kan göra. Bara finna mig. Och passa mig. Jag är dålig på att passa mig. Kanske inte alltid så bra på att finna mig heller. Krångla till saker däremot, det är jag bra på. Den där känslan av att vilja säga något och så försöker man och så blir det liksom ändå inte bra. Kanske till och med helt fel. Min bakade potatis blev också fel. Den kändes fel redan på affären. Glömde köpa lök till tonfiskröran också.

Les mots

Ibland kan ord som känns stora och varma förvandlas till något kallt, eller åtminstone ljummet, som inte alls känns särskilt mycket värt alla gånger. Ibland är det tiden som gör det, eller frånvaron av tiden. Tiden kan både läka och bryta ner. Tid kan skapa närhet, tid kan skapa avstånd. Det beror väl på vad man gör med den. Om man gör något alls. Jag känner ett avstånd. Avståndstagande. Ibland kommer allt skit bara över en. Just idag gör det mig arg. Samtidigt är jag så jävla förstående. Det känns tyvärr lite som att jag vet hur det blir. Tyvärr.

Imorrn får jag i alla fall en timme mer. En timme mer med mig själv och jag vet precis vad jag ska göra av den. Sova.

Jag glömde!

Jag glömde Veckans Ernst i söndags! Jag tänkte på det innan jag begav mig söderut men glömde sedan bort det. Som kompensation får ni en fin Ernst nu istället, retroaktivt liksom.

Veckans Ernst:

"Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut."


I övrigt spöregnar det och det är ganska värdelöst. Jag orkar inte laga mat och det är också värdelöst, speciellt med tanke på att jag varit på boxercise ikväll. Jag skulle behöva kolla på lite film om Sverige under andra världskriget och skriva lite om Operation Barbarossa. Hade tre intensiva lektioner idag och sedan var jag så trött när jag skulle förbereda fler lektioner att jag somnade till några sekunder med näsan i boken, mitt i blitzkrieg.

Begravningen var fin även om det såklart var jobbigt. En gubbe spelade munspel. Min faster hade fixat dit honom på rekommendationer, eftersom farfar en gång spelade en hel del munspel. Han spelade bland annat Allan Edwall och såg riktigt nöjd ut sedan vid kaffet när jag frågade honom om det inte var Allan han spelat. Han blev så glad att han plockade upp alla spel han hade med sig och skulle visa och berätta.

Sedan har jag burit möbler och städat, både hos farfar och hemma, och varit till min faster i nya lägenheten. Träffa S. hann jag med också på lördagen. På söndagen såg jag ett dött rådjurskid. Inte trevligt alls. Mer morbidt (?) blev det av att det låg ungefär en meter ifrån farmor och farfars grav där det nyss grävts och förberetts. Djuret hade brutit benet så benpipan stack ut. Det går en väg inte långt ifrån och det stackars djuret hade väl tagit sig ner på kyrkogården. Tack och lov att det var dött i alla fall!

Plus och minus

+

Finfin kritik
Söta kids
Nya brallor
Fabler från Bällingebro
Fem timmar Musikbyrån på fredag
Nya böcker
Snart trattissoppa!

-

Brallorna måste läggas upp
Begravning
Skitstökig lägenhet
Saknaden, tomheten, tystnaden
Sömbrist
Stress
Snö/regn och storm
Bilring

Veckans Ernst

Jag tänkte att Ernst (Kirchsteiger, vem annars?) skulle få pigga upp tillvaron lite i det annalkande höstmörkret. Mannen som är alldeles för mycket klämmer ur sig ett och annat fint som ni vet. Extra bra blir det om man samtidigt framkallar hans röst i huvudet.

Here we go:

*ping* Veckans Ernst.

"Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."

Here we go again

"Varför?" undrade jag samtidigt som jag slet bort de röda blommorna från pelargonen. De skulle faktiskt bort de flesta. Jag fick ett infall och lyfte telefonluren. Varför gjorde jag det? Det borde jag inte ha gjort. När jag nu ändå gjorde det, varför kunde det inte ha stannat vid några minuters stelt kallprat? Känslan gjorde allt tydligt ändå. Varför känns det som mitt "fel" när det inte var det? Det var som om solen gick i moln fast det faktiskt var precis tvärtom utanför mitt fönster. Jag trodde att jag var ganska stark nu. Matt, jag är matt helt enkelt. Jag orkar bara inte tänka så mycket. Jag hade en känsla av "okej". Mycket hade blivit bättre och det var lite mer balans och lite mindre smärta och frustration. Mer saknad och tomhet än panik i alla fall. Jag ville bara höra hur det var och jag trodde inte att jag skulle bli sittandes där med ansiktet i händerna och en känsla av skuld och uppgivenhet. Faktiskt inte. Jag vet inte om jag är så optimistisk längre.

Korten på bordet

Lite roligt är det att allt ska fram nu. Ingen vågar ha något gammalt skelett kvar i garderoben. Nolltolerans. Då kommer det fram sånadär smått patetiska erkännanden som "Jag har också rökt hasch en gång i Indien" (Littorin). Jaha, men vad bra då vet jag. Like I give a shit. Men visst underhållningsvärde det har det. Undra var nästa halvsynd som ska erkännas blir för något.

Nu börjas det

Jaha, då var det slut på det där med gratis entré på statliga museum då. Andelen besökare har ökat massor sedan det blev gratis men nu sätts det stopp. Jag skulle gärna höra kulturministern lite mer i den frågan och höra lite mindre av hennes dåliga ursäkter till att inte ha betalat TV-licensen under de senaste sexton åren.

Söndag

Söndagens...

Frukost: Te med mjölk och fil med müsli och hallonsylt.

Väder: Soligt och dessutom varmt. Blåst som gav med sig lite.

Måste: Planering av lektion samt konstruktion av prov.

Dryck: Te. Tredje koppen nu.

Promenader: En liten en till affären och en något längre till Em.

Pratstund: Först en pytte med M. på vägen till Em, sedan med Em.

Förhoppning: Trattissoppa när jag kommer hem till päronen om två veckor.

Upptäckt: Nåja, upptäckt och upptäckt...helt okänd var hon ju inte Maia Hirasawa. Har varit på gång länge men nu tog jag mig i kragen och kan belåtet pricka av på att göra-listan.

Musik: Anna T., Peps och Maia. Och lite Tori tror jag visst, om jag inte minns helt fel.

Middag: Fullkornspasta och bullköttar. Med Heinz chilisås.

Ord: Slappa, procrastinate, snart.

Härnäst: Back to business!

Farfar

Min farfar Tycko dog imorse. Lugnt och stilla vad det verkar. Nog för att han varit rätt skröplig och att det gått snabbt utför de senaste kanske två åren, men det här blev lite abrupt ändå. Han har ju inte varit dålig innan liksom. Trött emellanåt men inte dålig. När han fyllde år var han rätt glad och pigg, om man utgår från normaltillståndet. Det akuta tillstånd som uppdagades i måndags gjorde att man inriktade sig på att han skulle ha det så bra som möjligt den sista tiden. Det var kanske lika bra att den tiden inte blev så lång. Själv var han nog ganska nöjd på att leva. Jag är nöjd att jag träffade honom nyligen, och flera gånger i sommar, och att han hade det bra och tryggt på servicehuset de sista månaderna.

Jag vet inte om vi hade så mycket likheter jag och min farfar. När jag tänker efter så är det som jag kommer att tänka på på en gång historieintresset och en viss envishet och bestämdhet. Humor hade han också. Och så var han lite längre tillbaka en jävel på att spela munspel. Det är inte jag, men jag spelar ju andra grejer (mest skivor). När jag var liten pytting och pratade utan att kunna forma ord så sa han "hon låt' som Linus på linjen". Själv hade han nog aldrig blivit anklagad för att vara en pratkvarn. Det draget hos mig kommer från andra håll i släkten.

Det jag framförallt kommer att komma ihåg är nog hans röst och hans dialekt, hans skratt, de pliriga ögonen, de skakiga händerna och blåbyxorna. Om jag hade haft den tillgänglig så skulle jag ha klistrat in en bild från sommaren 1981 där jag plockar smultron ur hans framsträckta hand.

Nu har jag inga mor- eller farföräldrar kvar längre. Nu är dom borta allihopa; Ruth och Elis, Hanna och Tycko. Lite konstigt känns det allt.

Hostigt

Vi låg där bredvid varandra. Tittade upp mot taket. Anna sjöng vemodigt för oss. Vi höll varandra i handen. Det var som förut, men samtidigt inte alls. Samma men helt annorlunda. Andades.


Jag har hosta, jag saknar emellanåt, jag är astrött och min farfar som jag var på 90-årskalas hos för en och en halv vecka sedan är döende.

Trötthet

Jag är så sanslöst trött. Mitt huvud känns rätt tomt. När klockan är så mycket som den är så borde man väl gå och lägga sig istället för att sitta här och skriva att man är trött. Men jag är hungrig också och tänkte äta innan jag lägger mig, om jag har nåt hemma, men orkar inte riktigt. Världens problem... Det har varit två ganska omtumlande dagar. Omtumlande är kanske inte rätt ord heller. Jag känner att jag gjorde rätt i alla fall, och trots allt känns det ganska bra ändå. Efter lite sömn kommer det kanske att bli ännu bättre, om inte förkylningen tar ett rejält grepp om mig.

Separation Road

Imorrn kommer den! Äntligen! Jag längtar.

Min middag

Kycklingfiléer, bulgur, stekta grönsaker (champinjoner och gul paprika) och lite crème fraiche. Mmm, gott! Bara middagssällskap som saknas. Fick lite sällskap av "Plupp" på msn precis dock, och det var ju inte fy skam. Igår åt jag ingen middag direkt, orkade inte. Keso och vindruvor blev det tillslut. Illa illa. Men gott!

Du, jag önskar vi kunde laga middag ihop. Dela på lite vin och bli onyktra och glada och lyssna på massa musik. Fast du läser nog inte ens det här. Och du vill nog inte äta middag med mig heller.

Nu ska jag tvätta strax och sedan måste jag sätta mig med lektionsförberedelser. Titta på en film jag eventuellt ska visa imorgon. Hade tänkt att Em. skulle få klippa mig ikväll men det får nog bli en annan dag. Tiden försvann lite.

Snorgärs

Nu har jag snorat och haft mig igen. Inte sådär våldsamt. Mer sådär att det verkligen trillade efter kinderna. Det är så svårt att försöka förklara saker. Dels för någon som inte orkar lyssna eller förstå, som tycker att man är en pina, dels när tankarna i huvudet ser ut som ett garnnystan som nån liksom klippt mitt i och så. Det är inte en tråd prydligt nystad. Det är flera huller och buller. Det finns knutar och någon har slitit i nystanet. Det tar så på krafterna att det trillar saker längs med kinderna. Missförstådd, oälskad och besvärande. Det är mycket svårare att kräva respekt när man gråter, men jag försökte i alla fall. Vad har jag att förlora? Förutom vettet och stoltheten då, haha. Nån jävla måtta får det faktiskt vara. Jag försöker vara så jävla förstående. Jag vill också bli förstådd! Självklart tolkar jag minsta lilla. Det skulle vemsomhelst ha gjort i den situationen. Mest av allt vill jag bli kramad.

Jag trodde jag var omtyckt trots allt, mycket, men att det var så svårt. Även om jag förstod så gjorde jag på ett sätt inte det. Men...jag kanske inte var så omtyckt som jag trodde? Eller jag vet inte. Och jag blir tokig av att inte veta. Speciellt när jag inte kan strunta i det.

Det var soligt den där höstdagen. Då det började på riktigt.

Alla som jag delat med mig av det här till börjar nog ledsna på att höra det. Jag börjar bli rätt trött på mig själv också. Men...jag kan inte rå för det. Jag borde sova nu för längesedan och mitt huvud är trött och snurrigt blir det. Bara några ord till innan jag slutar för ikväll.

Tack Katrine, min danska vän. Någon gång ska det väl bli ordning på oss med.

Tungrott

Nu regnar det och är grått. Mest dugg och rätt varmt än så länge, men ändå. Jag ska på konsert ikväll och det ska bli himla kul. Först ska jag förbi en pub och fira dagens födelsedagsbarn lite också. Ska också bli kul. Men i övrigt är det rätt tungt. Jag försöker fokusera på det jag ska göra men det är massa annat som far runt i huvudet. Försöker hålla det högt men hjärtat är liksom lite tungt så allt far neråt. Lite som en ostkrok blir man, med extra framhävda bilringar.

+
konsert
födelsedagsfirande
pelargon som snart blommar
ny klänning
fina strumpbyxor
gott tisdagsfika på praktiken

-
digitalbox (trodde inte jag behövde någon, och min TV har inget scartuttag)
regn
Sverige är alldeles för blått
envisa utslag vid näsan
stökig lägenhet
inte tränat på hundra år

Tralahahaha

Läste precis att Ohly tappat behärskningen i en TV-soffa imorse. Söderqvist Tralau slog under bältet och hävde ur sig nåt om kommunister och oliktänkande. Ohly blev såklart sned och...gav henne fingret! Hur jävla dumt och onödigt det än var så gav det mig ett gott skratt. Hahaha! Egentligen det mest uppfriskande på nyheterna idag. Allt annat låter mest som gammalt mög fast det ska vara det färskaste färska.

Kärlek och respekt

"Kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt?" stod det på ett vykort jag hade en gång.

Ska det vara det eller?!

Sagt om salt

"Salt ska vara en krydda, inte som nån müsli på maten."

Min bror gillar inte flingsalt/havssalt.

Fyrkantiga ögon

Vad jag svettas! Det är sommarvarmt ute och det är ju skönt. Skolan jag är på verkar ha schyst ventilation för det var rätt lagom temperatur där. Imorse luktade det dock smörsyra i ventilationssystemet. Mysigt. Och jag kommer säkert att klaga på att jag fryser längre fram. På den lokala ICA Nära-butiken med gubbnamnet har de däremot någon form av tropisk värme. Fy så vidrigt! Det måste vara värre än vanligt.

Men så till det viktigaste. I förrgår noterade jag att det bara var myrornas krig på trean och sexan. Jag tänkte att det kommer tillbaka. Igår var det samma sak och jag provade mig på en sökning. Tänkte att de kanske villat bort sig själva. Självklart inte. I fikarummet imorse upplyste mig så en annan student av att bolaget som ser till att vi har TV här inte längre har de kanalerna i basutbudet. Va fan?! Tydligen skulle det inte vara så dyrt att binda upp sig på ett år. 199 kronor i anslutningsavgift och sedan 59 kronor i månaden. Jag funderar allvarligt på det. Då får jag förutom trean och sexan även femman och MTV. Jag kräver inte så mycket kanaler egentligen...men inte ens trean eller någon sån kanal, det är faktiskt lite trist. Men...har vi digital-tv här än eller är det bara på gång? Blir det ingen skillnad i kanaler då (om man bor i hyreshus)? Det är väl upp till hyresvärden att deala antar jag. Och det är väl det dom gjort. Dålig deal, för mig.

Nu borde jag laga potatissoppa. Och jag har köpt kantareller. Finska kantareller visserligen, men det är ju nästan svenska. Ska smörsteka dom (jäpp jag har köpt SMÖR) och äta dom på en macka. Varför köpte jag bara ETT hekto?

Veckans nu

"What have I become, my sweetest friend..."

Två av cirka fyrtiofem dagar i verkl...förlåt verksamheten, är avklarade. So far so good. Man blir ju infernaliskt trött, men det visste jag ju redan. Jag lyssnar på Queen. Freddie skriker ut lite dödsångest, eller är det nåt slags försoning? Ska lyssna på Marit snart, I think it's a rainbow. Lyssna in mig. Lägga in i iPoden också kanske, så jag har nåt nytt att lyssna på imorgonbitti. Kjellvander gjorde mig visserligen bra sällskap imorse och igår, men jag behöver något mer uppiggande. Något som mer kan harmonisera med glädjen/lättnaden över att ha en liten sovmorgon.

Mer om havrefras

Om man äter havrefras med mjölk gör det inte lika ont i gommen. Speciellt inte om man gör annat samtidigt så dom hinner bli riktigt mjuka. Men hur gått är mjuka havrefras? Det får mig att tänka på uppblötta torrisar. Katt-torrfoder alltså, som hamnat i vattenkoppen av misstag. Det brukar inte ens katter uppskatta.

Om ekologiska äpplen

Häromdagen köpte jag ekologiska äpplen. Från Argentina. Anledningen var att de andra äpplena som fanns på skruttaffären inte var så fräscha. Äpplen från Argentina, packade om fyra i plast och kartong. När det är svensk höst och vi har massor med äpplen. De kanske inte är ekologiska allihopa men de har åtminstone bara transporterats från Skåne eller så, inte tvärs över världen. Ibland blir det konstigt.

Jag lyssnar på min braiga blandskiva. Och tvättar. Läste något fint förut som värmde lite, samtidigt som det var ledsamt. När jag tvättat klart ska jag nog se på Kill Bill vol. 2. Det blir bra!

Om havrefras

Havrefras är rätt gott. Jag köper det extremt sällan. Varje gång blir jag påmind om att havrefras har en stor baksida. Gommen blir skinnflådd. Som av baguetter med hård yta liksom. No more havrefras på någon dag tror jag!

Nu ska jag sova middag. Sov fyra timmar inatt innan åttaföreläsningen. Det funkar inte. Men jag var liksom så pigg klockan två att det inte gick att somna ordentligt. Klockan sju imorse sov jag däremot jävligt gott.

Mein Herz brennt

Fan vad den satt bra nu. Jävligt bra.

Den här dagen är åtminstone bättre än gårdagen.

Men det snurrar. Det blir så fel. Vända tillbaks och börja om. Tror det är det jag skulle vilja.

Jo.

Shite

Kattskit. Jag känner mig som kattskit.

Självdestruktivitet

Sov dryga tre timmar inatt. La mig sent och kunde inte sova sen. Vände och vred på mig. Full rulle i huvudet. Låg och formulerade blogginlägg, mail, brev och sms. Sådant brukar mitt huvud sysselsätta sig med på kvällen/natten ganska ofta. Speciellt om jag inte kan sova. Och det blir så kreativt och så fint. Skriver jag inte ner det glömmer jag bort det. Skriver jag ner det skäms jag när jag läser det dagen efter. Ofta är det alldeles för privat och utlämnande och skulle aldrig hamna här. Ibland är det på gränsen till patetiskt. Jag har varit ganska patetisk på sistone. (Det är här jag vill höra "neeej, det är du inte alls!". ) Det känns som att jag förlorat. Tanken på förlusten är outhärdlig. Jag fick höra en gång att jag var överkommunikativ. Saker med den andemeningen har jag väl fått höra ännufler gånger, från flera håll, men just den formuleringen fick jag en gång för några år sedan. Jag blev så stött. Jag antar att det är den sidan av mig som fullkommligt freakar nu emellanåt. Med varierande resultat såklart. The more you ignore me the closer I get. Det riskerar att bli en ond cirkel. Men det finns något jag inte vill släppa. Och jag är så rädd att förlora det helt. Vågar knappt tänka på det. Skärper jag mig inte snart kommer jag att känna mig som Gollum, haha. Men jag vill inte släppa! Jag vill känna värmen. Både utanpå och inuti.

Jag funderade förut på om det finns något som heter "nådaskott" (visst gör det det?) eller om det bara finns "vådaskott". Barmhärtighetsmord finns i alla fall. Skott i pannan s'il vous plaît! En spark i baken föreslog hon. Jag vet inte om det räcker, och jag vill inte ha en. Jag vill ha en kram. Jag kan inte släppa tanken på den där kramen. Jag har minnen och en del börjar blekna i kanterna. Vill inte vill inte vill inte. Jag gör vad somhelst. Nästan (måste låtsas att jag har någon stolthet kvar i alla fall, hrm).

Och skrattet! Jag saknar skrattet. Både mitt och det andra.

Bäst

Ani är bara bäst. Jättebäst. Speciellt ibland.

"and my little pink heart
is on its little brown raft
floating out to sea"

"and what i meant to say is muah which means i'm thinking of ya
which means i've been thinking of you
all along"

Jag tror visst det är dags att lyssna en sväng på Revelling/Reckoning här nån dag. Men inte nu. Nu ska jag se på en dålig film.

Åska

Trots solsken imorse åskade det. Dåligt omen. Jag klev upp och efter ett tag tyckte jag att jag såg suddigt. Sen uppenbarade sig zickzackmönstret och det var bara att invänta huvudvärken. Andra gången på mindre än en vecka, tredje gången på ett par månader. Inte lika intensivt som i juli men nog blev det huvudvärk nog. Det finns gränser för hur privat jag tänker vara här, men sammanfattningsvis har den här hösten potential att bli riktigt överjävlig. Och då har den inte ens börjat på riktigt. Det spöregnar, jag har ont i huvudet och jag är deppigare än jag varit på över en vecka. Överlag är det helt okej och imorse kände jag mig till och med nästan lite inspirerad till att ta itu med lite förberedelser inför hösten. Det gick dock över när några insikter slog mig. Insikter är inte alltid enbart av godo. Speciellt inte när det känns som dom slår till sådär på ömma punkter i magen, bröstet, ryggen eller struphuvudet. Med knytnäve eller med kniv. Okej nu låter jag som världens drama queen eller de deprimerade tonåringar jag ska skriva mitt examensarbete om, men det gör ju ont! Förbannat ont gjorde det alldeles nyss. Frågor jag aldrig kommer att få svar på. Saker jag inte kan kontrollera. En jävla ensamhet och saknad. Patetik.

you said you needed time
and you had time

Jag vet, men det var inte riktigt så enkelt.
Det skulle inte bli såhär.


Jag längtar efter massa ny musik, men en del av det vet jag knappt om jag kommer våga lyssna på.

Så.

Då var jag här igen. Sitter och lyssnar på Anna Ternheim och är mätt på pasta med massa ost. Anna sjunger My Secret i Berlin. Den där starka och lite hesa rösten som går rakt in. Skär. Och när rösten blir lite djupare är det som underbarast. Snart kommer ny skiva. Jag ser verkligen fram emot den. Det finns så mycket förknippat med den förra, på så många sätt, och det ska bli intressant att se vad som kommer att förknippas med den här. Jag vet att det är en skiva som kommer att gå varm hela hösten. Minst. Ser också fram emot Laleh. Och Marit Bergman, fast där vet jag inte riktigt vad jag har att vänta.

Laleh såg jag i förrgår med Hannapanna och Limpan. Sundström spelade med Laleh också. Eller han spelade inte, utan sjöng bara, för han hade ont i tummen. Konserten var underbar. Det var underbart i juli också men nu var det dubbelt så långt och lite lättare att fokusera kanske. Härlig julikvällssol var bytt mot mörk universitetsaula. Jag både skrattade och grät. Jo, jag fällde faktiskt en tår. Vackert, roligt, härligt och ärligt var det alltihop. Skönt och med en spontan känsla. Man ville knappt gå därifrån, och det ville definitivt inte Laleh heller.

Innan Laleh hade jag precis kommit hem från Köpenhamn. Em och jag åkte dit för att semestra lite. Insupa atmosfär och kolla in kongens by. Vi åt och fikade oss igenom stan. Promenerade en hel del. Kollade in framförallt Nörrebro men även Vesterbro och ena hörnet av Söndermarken. Vi gick lite på och kring Ströget även om vi minimerade besöken på själva Ströget. Rätt nära fanns dock bland annat mysiga "Pisserenden". Det låter inte mysigt, men det var det. På onsdagen släpade jag iväg oss till Christiania. Det var coolt att se! Mindre coolt var de häftiga regnskurarna. Vi kollade de mest centrala delarna och käkade god mat på en vegetarisk restaurang. Jättegott! Jag vill gärna se mer av Christiania. Visste inte riktigt hur stort det var, men har kollat lite mer på det sen jag kom hem och kan konstatera att det finns en del kvar för Sandra att se. Arkitekturen vill jag ta mig en rejäl titt på. Vid nästa besök ska jag köpa en guidebok för fem pix eller hör och häpna, ta en guidad tur! Pengarna går ju till "bevarelsen av Christiania". Stoppa normaliseringen! Många mysiga ställen att äta och dricka på har vi hittat och summan av kardemumman är väl att jag gillar Köpenhamn och gärna återvänder. Snart. Det är inte lika vackert som Stockholm, men det är en del av poängen.

Igår fikade jag med Hannapanna i solen och sedan käkade jag norrländsk specialitet med Pite-Lena och Haparanda-Henke. Surströmming! Det smakade gott, alldeles lagom. Imorgon är det såndär alldeles vanlig vardag igen. Lite läskigt faktiskt. Snart drar terminen igång. Jag skulle behöva fixa lite innan dess.

Den som väntar

Snart, alldeles snart, ska jag skriva lite om min lilla tripp till kongens by, en helt underbar konsert jag var på häromdan och kanske nån annan liten fundering. Snart.

Släpp in solen

Solen skiner in genom mitt fönster nu. Eller mina fönster. Men jag tittar bara ut genom det renaste. Det regnar också, samtidigt. Det skitigaste fönstret är fortfarande helt immigt efter störtskuren som kom för ett par timmar sedan. Klev upp i hyfsat bra tid idag men det märks knappt eftersom jag suttit framför datorn i stort sett hela dagen. Men jag har gjort viktiga saker också. Mailat hit och dit om både examensarbete och praktik. Fokuserat så jag har ont i tänderna. Ja, jag pressar dumt med tungan mot tänderna när jag koncentrerar mig. En jävla ovana. Allt är inte bra, långt ifrån, men jag mår bättre.

Sämst idag: borde ha åstadkommit ännumer (städa, diska, plugga, fixa)
Bäst idag: trevlig "pratstund", middag i trevligt sällskap väntar, sol
Dagens avundsjuka: kanadensiska internetvännen J. som jobbat på festival och verkligen beskådat the little folksinger på nära håll. Hon hade inte pratat med henne (i Ani-tröja och för dagen synlig babetatuering...I think not liksom) men dom "shared a moment". Tydligen syns magen ganska rejält (och annat också) och hon är tydligen skitsnygg även nu (som om det var oväntat).

Ledmotiv

Jag har köpt en samlingsskiva med Peps. Jag tror låten Ingenting gjort ska bli mitt nya ledmotiv! Åtminstone för dagen. Det passar så bra med mitt engelska favoritverb. Procrastinate. Smaka på det. Funkar även som procrastination, eller rent av procrastinator. Förutom att det låter nästan som prostata så är det väldigt fint. Helt underbart praktiskt verb är det! En internetvän till mig brukar titulera sig "professional proctastinator". Synd att det är upptaget.

Största händelsen för dagen är att jag äntligen har Anis nya album Reprieve i min ägo. Underbart.

Det är de små sakerna som gör det. Speciellt när så mycket annat suger.

"Men det blir ingenting gjort, nä ingenting blir gjort..."



P.S. Det låter lite som terminator också.

Regn

Jag skulle ha kunna döpt inlägget till "Regn hos mig" eller nåt, men det gör jag inte av två anledningar. 1. Det skulle ha verkat fruktansvärt patetiskt. (Och det har ju inget annat gjort på sistone.) 2. Jag döper inte ett inlägg efter en Orup-låt.

Regnet vräker i alla fall ner ute. Inte mysigt alls på något sätt. Jag är på väg att gå och lägga mig. Ska bara borsta klart tänderna och torka håret lite. Vill inte gå och lägga mig egentligen, men det är hög tid att göra det. Kan inte sova till ett-halv två på dagarna. Det är ju inte så att jag har lust att göra massa saker om jag fortsätter att vara vaken heller.

Kan det sluta regna! Det är inget mysigt sommarregn och jag vill inte ha höst än. Det är bara ett vanligt deprimerande jävla regn.

Gonatt

Brustna hjärtans höst

Det vore ju synd att frångå temat.

”...som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan. det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött, och nästan tyst.”

Läget

Det är väl bättre än för någon dag sedan det där läget. Men så slår det mig och det gör så ont och känns så fel. Jag vill att allt ska kännas bra. NU! Och att det ska bli bra. På ett eller annat sätt.

I övrigt är min dygnsrytm helt jävla fucked up igen. Jag fattar det inte! Den var ju helt okej alldeles nyss. Sen bara blir den liksom.

Har fått en handledare inför examensrapporten också. Det är ju bra. Och oj vad jag känner mig motiverad! Nä vänta, det där sista var ljug.

Vem vet

Vet inte om det känns nåt bättre idag. Groggy i huvudet efter kass sömn. Det blåser och är mulet nu. Jag ville ha mer sommar sa jag ju! Och missförstå mig rätt, det var jävligt skönt med lite miljöombyte och det gick bra att jobba och så. När jag inte jobbat har jag slappat och det har varit skönt. Men ändå. Såg en del film förresten, bland annat alla Sagan om ringen-filmerna. Så nu är jag som "alla" andra. Nu ska jag äta frukost innan det är dags för middag.

Suck

Jag tycker verkligen inte om mitt liv just nu. Är det någon som vill byta? Det känns som jag skulle behöva komma bort. Jag vill ha mer sommar till att börja med. Känner ungefär noll inspiration inför hösten. Den fanns där förut men den har försvunnit. Nånstans bland lådor av brev i C5-format. Egentligen ska jag inte skylla på det. Inspirationen till det mesta försvann redan innan. Men jag hade en grej jag hoppades på. Och så var det ju sommar och varmt och jag såg framemot lite miljöombyte och så (även om jag såklart hade separationsångest från mitt liv innan jag åkte). Längtade gjorde jag också. Självklart gick det åt helvete. Det hade jag inte trott. Inte nu och inte så. Framförallt inte så. Om det här inte ljusnar snart, om inte Köpenhamn och Laleh kan få mig på bättre humör så kommer det här att bli en osedvanligt äcklig höst.

Oinspirerad

"kraven och stressen....klump i magen...lalala" Ja, ni kan låten. Eller kanske inte, men jag kan den i alla fall. Till och med lingonsylten jag köpte igår var synnerligen oinspirerande. Bäst före datumet på den hade passerat med över tre månader! Hur äckligt får det bli liksom? Nu ska jag ta en tur ner på stan och se om det finns nåra gröna höganäsgrejer kvar innan den gröna färgen utgår. Jag har tre koppar (varav en inte är helt hundra) och tre assietter, så jag borde passa på.

Tråk

Jag har tråkigt. Har inte spenderat så mycket tid med bara mig själv på jättelänge. Och inte på sånhär liten yta. Jag är ett ganska tråkigt sällskap just nu. Suck.

L-Word

Alltså varför måste dom köra det på sommaren? Då jag inte har kanalen i fråga. Nu har jag ju missat jättemycket. Och det lär ju dröja hundra år till säsong tre finns att köpa/hyra. Ladda ner? Nä, jag är så fruktansvärt laglydig. Hm, det där var lögn. Min dator pallar inte riktigt att visa film. Det blir mer...bildspel. Vad jag skulle behöva, det är någon som kunde fixa säsong tre (från typ avsnitt fem och framåt) på en dvd. Inte för att jag tänkt uppmana till något lagbrott, åh nej...jag bara eh, önsketänker lite.

Bostad

Shit, det bara slog mig...av alla mina kompisar så är det bara kollektiv-Klara som bor i studentbostad förutom mig. Så har det nog varit ganska länge. När hände det egentligen? Ungefär samtidigt som (nästan) alla klippte sig och skaffade jobb? Lena konstaterade att det bara var jag av hennes kompisar som inte hade nåt "långsiktigt" boende, när vi filosoferade lite i bilen tidigare idag. Jag tänkte att det var ju bara hennes vänner det men kom nu fram till att fan det är ju likadant bland dom jag känner. Inte för att det gör nåt (än så länge), det var bara ett konstaterande. Hm. Ett rivningskontrakt finns också i bekantskapskretsen, men det har visat sig vara rätt stabilt. Och det handlar dessutom om Sthlm. Och innehavaren tillhör kategorin klippt-sig-och-skaffat-jobb. I alla fall rent bildligt, det där med håret.

Idag bjöd jag på lunch. Tomat- och ostpaj med både vanlig ost och fetaost. Smarrigt! Nu ska vi se om jag kan åstadkomma lite middag. Måste fylla kylskåpet med lite innehåll och så packa upp lite också så jag får plats med Linda som kommer och övernattar.

[...]

Tänkte skriva några rader men jag tror inte att jag har något att skriva egentligen. Hm...nä. Rotade i en låda under sängen igår. Letade efter en sak men hittade en annan, en fin gammal grej. Tog reda på den och fixade lite. Tänk om det vore så enkelt med en del andra saker också. Eller om det gick överhuvudtaget. Allt blir verkligen inte som man tänkt sig. Egentligen blir i stort sett ingenting som man tänkt sig. Förresten åker jag till Uppsala imorgon. Det känns både bra och sådär.

Over and out.

Bättre förr

Vissa saker var helt enkelt bättre förr. Eller förut i alla fall. Som för ett år sedan.

Städinspiration

Funderade på att städa en skrivbordslåda men det kändes lite för jobbigt. Funderade på att gå och duscha men det kunde jag ju skjuta upp ett tag till. Funderade på att kolla om det var nåt bra på TV men orkade inte riktigt. Surfade runt lite och hamnade på den där Lassbos blogg. Blev så sömnig att det mesta annat än att fortsätta läsa där kändes inspirerande. Ska nog fortsätta vika tvättade posttröjor och lägga in dem i garderoben.

Blanka golv

Har vädrat ut lite. Det behövdes tydligen.

Sol

Nu är det visst soligt igen så jag borde gå ut. Tror jag ska ta mig en kopp kaffe också.

Läste att Carola kört för fort igen. Polisen säger att de inte stoppat henne, men Carola själv har sagt att hon kört 160 km/h och blev stoppad vid stället där hon skulle spela. Oavsett vilket är hennes kommentar intressant. – Jag tänkte på musiken, på er i publiken och kärleken till livet. Så när hon körde så fort på en 50- eller 70-väg tänkte hon på kärleken till livet? Vems liv, undrar jag.

Jag har läst ut Emma Vall-boken nu. Den var rätt spännande emellanåt men Sundsvalls-grejen var somsagt inte genomförd med särskild finess. Började på en till, Vänskapspakt, men egentligen vill jag läsa Kattjakt som utspelar sig en del på Alnö. Tog en liten paus från Vall i alla fall och började med Mian Lodalens Trekant.

Tre dar kvar att jobba har jag nu. Vet inte exakt när jag åker neröver. Kanske med Lena om en dryg vecka, kanske lite senare. Är sugen på LW på Zinken, men det beror på. Måste plugga lite i augusti. Fy! Resa till Köpenhamn är bokad och fixad. Yes. Sen väntar Laleh och kanske ett besök av S. Sedan är sommaren slut, men det vill jag inte tänka på. Usch usch usch.

Den lilla lilla gumman

När jag var liten fick jag en bok av morfar, om den lilla lilla gumman. Jag älskade den boken. Hon hade ett litet litet hus, ett litet litet bord, en liten liten stol och en liten liten katt.

I ett litet hus högt uppe i en backe, och nästan i slutet av vägen, bodde en gammal finsk tant. Hon såg ut som en riktig gumma och skulle kunna vara tagen ur en saga. Jag hade inte sett henne ute på ett år eller två. När jag jobbar passerar jag hennes hus varje dag. Hon hade vitt hår och verkade väldigt snäll. Jag pratade med henne en gång. Hon hade tagit en paus i sin promenad uppför backen efter att ha varit och handlat mat. Jag hörde det sägas att hon var väldigt gammal. Förra året såg jag någon klippa hennes gräsmatta. Hon fick lite post då och då. För ett tag sedan tänkte jag att hon kanske var sjuk eftersom jag inte hade sett henne alls, gräset växte högt och det var post i lådan. Sedan fortsatte jag att arbeta. Den gamla tanten hade dött. Och ingen visste. Hon låg där i två veckor innan någon upptäckte det. Nu är hennes hus tomt. Ett fönster är lite öppet. Och det ser likadant ut.

Invasion

Bäbisar. Dom är visst överallt nu. Känns det lite som. Till och med Ani fucking DiFranco ska ha barn! I alla fall om man får tro Rolling Stone. Dom säger att det kommer en liten knodd DiFranco i februari. Coolt, men jag undrar jag när vi får se Ani i Sverige eller på annat okej avstånd nästa gång.

Uppdatering: Okej, jag har läst det nu... Ani har sagt det själv när hon tog emot ett pris nyligen.

Jaaaa

Braaaaa!

21

Idag är det den tjugoförsta men rubriken har även ett samband med kvällens begivenhet (fundera på den ni), som är Winnerbäck & Hovet på Parken. Jajjemän! Vädret suger. Eller nja, det kunde vara värre. Än så länge är det ju bara grått, småkallt och duggregnigt. Så länge det inte spöregnar ska jag väl vara glad. Undrar lite varför den där värmeböljan dragit sig från mina breddgrader.

På sistone har jag läst ut två böcker och sett en film. Böckerna var Charles Bukowskis Postverket och Johanna Nilssons De i Utkanten Älskande. Den förstnämnda var rätt rolig och träffsäker i postavsnitten. En del känner man igen, en del känner man tack och lov inte igen men kan tänka sig att det var lite så "på den gamla goda tiden". Jag uppskattar däremot inte riktigt hans snuskgubbesidor. Tror inte jag kommer att springa iväg till bokhandeln och köpa nån fler av hans böcker inom den närmsta framtiden. Nina Lekanders efterord var väldigt bra och sammanfattade känslorna kring boken. Bok nummer två tyckte jag mycket om. Kanske inte lika mycket som Konsten att vara Ela, men den går i samma stil och hon känns lite som en favorit. Kan absolut rekommendera den. Att sedan börja på Emma Valls Änglavakt känns lite som ett litterärt nerköp. Det är en kriminalroman som jag läser endast för att den utspelar sig i Sundsvall. Det är kul, men Sundsvallsgrejen görs inte riktigt med finess tycker jag.

Filmen jag såg var Kalle och chokladfabriken. Som min bror konstaterade så har den inte riktigt någon handling, men var rätt bra ändå. Behållningen är Johnny Depp. Han gör Wonka så bra med alla sina små kommentarer och ansiktsuttryck. Jag tyckte till och med att han var lite söt även i den rollen. För övrigt hatade jag den "tecknade" versionen av historien som gick på TV när jag var liten, med Ernst-Hugo som Wonkas röst.

Nu ska jag ta mig en liten tupplur så jag inte somnar stående under förbandet eller nåt.

Auktionsfynd

Nä jag har inte varit på nån bondauktion eller liknande. Jag skulle bara ta en snabb titt på Tradera eftersom det var ett tag sen sist. Slutade med att jag fick mig Patti Smiths Horses i vad som verkar vara skitbra skick för bra pris. Om jag inte var så fattig skulle jag nog slå till på Easter också på en gång.

Nu är det sovdags för längesen.

Tvätt (igen)

Jag tycker det är rätt schyst att tvätta, speciellt när man har tillgång till egen tvättmaskin. Jag vet, jag är knäpp. Det finns något tillfredsställande i det där att plocka ut blöt ren tvätt ur maskinen. Lite sådär "titta vad jag gjort, åh vad fint och rent". Kan man hänga ut det sen också är det ännu bättre. Baksidan av det hela är att man måste vika och ibland till och med stryka tvätten sedan också. Inte alls lika trivsamt.

Ett annat tecken på att jag är knäpp eller nåt är att jag på allvar funderade på att lära mig sticka ordentligt häromdan. Såg en bok om att sticka såna pulsvärmare och tyckte att det är väl sådär lagom. Dom verkar rätt trevliga att ha på handlederna också. Jag tog dock mitt förnuft tillfånga och insåg att det inte kan bli nåt annat än kaos och irritation och att jag aldrig kommer att orka. Mina fula halvfärdiga lovikkavantar från femman ligger faktiskt på skrivbordet så jag kanske borde ha gått in och tagit mig en titt på dem. Att de är fula är min förtjänst men att de inte blev färdiga är faktiskt syslöjdsbitchen delvis skyldig till. Och då är jag helt ärlig.

Tycker ni att jag låter understimulerad eller något? Äh, jag tror det är små glimtar av energi bara och det får betecknas som positivt eftersom jag emellanåt är som värsta zombien av postjobbet. I fredags var jag så knäckt efter en jobbvecka att jag gick och la mig vid elva och sedan försökte läsa lite. Tjugo över tolv fick jag ge upp och sov sedan som en klubbad säl. Ni som känner mig vet att det inte hör till vanligheterna. Hade träffat S och H i stan på eftermiddagen över två öl och en hamburgare och när jag tog bussen hem kände jag mig lite smålullig (och nöjd med att vi träffats så pass tidigt eftersom jag aldrig skulle ha pallat en utekväll).

Nu överväger jag att ta en promenad, men först ska jag eh...hänga tvätt. Det är lite terapeutiskt tror jag.

Fyrtiosex

Eller "förtisex" som det säkert skulle ha stått i en gammal bok av Ulf Lundell. Möjligtvis med bindesträck också. I vilket fall somhelst är det antalet telefonkataloger jag har kvar att köra ut. Tror jag. Slipper de extra båtarna imorgon tack och lov. Citat postis K: "Hörru jag tar dina gator imorrn jag!". Det tackar vi för! Då kanske jag också kommer in nångång imorgon. Men för att överhuvudtaget ta mig upp så borde jag gå och duscha och sen sova nu.

Ikväll har jag fikat kaffe och mumsmums med L. Hon och F. ska låna min lägenhet i helgen och jag försöker komma ihåg i vilken grad dammråttorna egentligen hade tagit över lägenheten... Inte för att jag tror att dom bryr sig så våldsamt, men ändå. Imorrn blir det "afterwork" (eller nån senare variant) med H. och S. Ska bli väldans trevligt! Synd bara att vi inte fick ihop en träff alla fyra, men jag tror det ska lösa sig innan alla åker hem och/eller bort.

Over and out.

Läggdags

Ska ta mig en dusch strax och sen är det dags att krypa ner i sängen. Kanske hinner jag läsa lite till och med innan det är dags att sova. Sommarlektyren för närvarande är Charles Bukowskis Postverket. Hehe. Avslutade dessförinnan Mian Lodalens Smulklubbens skamlösa systrar. Tvära kast...

Idag läste jag i tidningen (någon av dem) att Ace of Base (jo, ni läste rätt) ska ut och turnera nästa år. Skona oss! De lär ju i och för sig inte turnera i Sverige så vi lär väl vara rätt förskonade här i och för sig. De säger sig inte ska släppa något nytt material (Tack för det, det räcker väl med Basshunter!) så det är inte utan att man undrar om pengarna tagit slut. Eller så kanske Ulf blev sugen på lite mer kändispartaj efter utekvällen med Axl. Han kanske saknar sånt. Paja bryggor och allt vad han höll på med. Fast det var den andra snubben, Jonas, som meddelande pressen. Han påstod att det var för att det var så kul när de gjorde ett gig i Belgien förra året. Mhm... Jag kan ju erkänna att jag är ägare till ett exemplar av Happy Nation (U.S. Version, wow), men det var ju eh...längesen. Och All That She Wants får mig fortfarande att tänka på Lärarorkestern (Love, Magda, Stickan...) på Vibacke.

Nä, dags att sova. Jag var så djävulskt trött imorse. Hoppas det blir en lugn dag imorgon. Måste ut med det sista av telefonkatalogerna. Fredag kommer att bli en jävlig dag. Får börja tio över sju då, men får förutom lite mer pengar även förmånen att utöver de vanliga också förse Motorbåts-, Ångbåts-, Lastbåts- och Fiskebåtsvägen med post. Jo, det är båtnamn och grejer som gäller här. Fantasin börjar tryta så de senaste tillskotten på distriktet är Periskopvägen (granne med Ubåtsvägen som tillkom för 15 år sen) och Barkbåtsvägen (!). Vad blir det härnäst?

Sådär, nu har jag snackat post så ni nog somnat före mig. Och då har jag inte gått in på brevlådorna än...

Skitgris

Skitgris. Eller mer skitsnack tycker jag. Okej, det blev inte så snyggt nedan men det är inte mitt fel. Det står i alla fall att jag är "48% gross".

You Are 48% Gross

You're more than a little gross, but probably no more gross than the average person.Maybe it's time to drop some of those disgusting habits that could eventually embarrass you!

How Gross Are You?

Premiärdopp

Idag har jag badat! Det var så varmt när jag kom från jobbet att jag föreslog brorsan att vi skulle ta en tur till Släda och premiärbada. Sagt och gjort. Läste någonstans att temperaturen var 18 grader i Tranviken igår. I Slädaviken idag kan det ingalunda varit så varmt. Det gjorde ont i fötterna precis hela tiden. 16 grader satsar jag på. Men nu är det gjort! Kan dessutom tilläggas att jag var ungefär näst blekast på stranden, och det var ändå en del folk där. Min brevbärarbränna tar sig dock, och högerarmen börjar se riktigt tjusig ut!

Jobbat 8-14 den här veckan (dvs jag har tagit ut min lunch när jag kommit in, vilket inneburit att jag gått hem då). Det har varit rätt skönt, men det blir jävligt stressigt också när vi kommer ut sent. Sommarrutiner gör att vi får all post på morgonen istället för att den kommer två gånger om dagen.

Igår var jag in på stan och beskådade lite spektakel. Gatufesten hade sin invigning och eftersom min namne jobbat en del med den (och dessutom fick släppa en konfettiballong på scenen med festgeneral Tjacka) så var jag ju tvungen att kolla lite. Träffade henne med sällskap sedan och hängde lite och kollade läget innan det var dags att leta reda på päronen och åka hem. Mamma har köpt en ny bil, en fin Saab med automatlåda, väldigt trevlig att köra. Så pass trevlig att jag nog inte saknat den gröna volvon än. Mamma: "Nu har jag två röda bilar och en röd cykel." (Det senare syftar på en Crescent anno 1960-nånting, även kallad Snabben [här försökte jag förklara var betoningen skulle ligga för korrekt uttal, men jag gav upp]". Annars kör jag ju mest Renault Kangoo numera. Postbil that is. Och den har ju automatlåda den med. Och högerstyrning, hehe. "Renault? Varför då när man kan gå?"

Gatufest ja... På lördag blir det framförallt Laleh men även lite Tiger Lou och Vapnet tänkte jag. Glutta lite på Ph blir det väl också. Och kolla lite halvokänt. Och så blir man väl så illa tvingad att kolla in de lokala (ja nästan, dom är ju från Ånge) och hajpade Takida. Och så ska jag försöka förtränga att Patti spelar på Peace & Love imorrn... Imorrn är förresten två av mina fem jobbveckor avklarade!

Konstiga matvanor får man av att vara hemma och jobba. Det blir mycket mackor, mycket fil och yoghurt på knepiga tider pga jobbet. Och sen har det blivit en del fikabröd också måste jag ju säga. När jag kommer tillbaka till Uppsala blir det fan gymmet right away. Många sköna eftermiddagslurer blir det förresten också, företrädesvis i hammocken under ett parasoll på balkongen.

Nu ska jag gå och äta pasta med skinksås! Så bekvämt att få maten (mer eller mindre) serverad. Päronen drar på tre veckors MC-semester ut i Europa snart så då är det slut på den lyxen!