måndag, november 20, 2006

Annexet

Konserten var jättebra. Ljudet var kanon. Det var maffigt med ljuset och allt på scenen. Vi satt lite långt bak och det var lite för mycket störande element i periferin (läs: mest människor). Varför kommer man sent om man betalat 300 pix? TAW inledde kanon och körde bl.a. nya låten Hälsingland och Vi är värda så mycket mer precis som här i stan. Och sen, det nästan roligaste av allt, Lasse Winnerbäck kom upp och körde två låtar med henne! Little Lies (Fleetwood Mac-cover för er som inte visste) körde de först och fick den sedan att snyggt övergå i Elegi. Efter första extranumret satt jag och Hanna och väntade på My Secret. Väldigt många reste sig upp och började gå, fast lamporna inte var tända. Man väntar väl och ser? Har de aldrig varit på en konsert med mer än ett extranummer? Eller inget alls? "Vänta ni bara!" tänkte vi. Men tji fick vi! Lamporna tändes och folk stormade otåligt ut. Jag fick helt ont i magen...tänk om de stod i kulisserna och var laddade men tänkte "nä, skit i det då!" när de såg hälften lyfta på arslet och gå? Gud vad hemskt. Stockholmspubliken (åtminstone hälften av den) förtjänade inte nåt extranummer! Jag frågade Hanna om det hade varit sådär på Rival också, men hon bara skakade på huvudet.

Jag missade precis ett tåg men skulle ju hinna med sista i alla fall. Köpte en äcklig hamburgare på Burger King (förstår mig inte på er som påstår att de är bättre än McDonalds) och fick sällskap ett tag. Sen lallade jag runt lite och köpte biljett, gick på toaletten, köpte en Sonic att läsa på tåget... Jag läste aldrig Sonic på tåget. Istället sms:ade jag upp de sista pengarna i telefonen och kände mig som världens ensammaste människa. Ett litet svar fick jag, tack för det! Jag tänkte att ingen jag känner är vaken klockan elva en söndagkväll och så kände jag mig ännu ensammare. Pluggade i iPoden i öronen och den stod på "blanda spår" och körde igång Lasses Över gränsen. Då brände det till innanför ögonlocken och jag trodde jag skulle börja gråta. Vad fan är det med mig? Pendeln en söndagkväll är deprimerande.

Nu är jag hemma, ska kolla av lite grejer inför morgondagens lektion och sen ska jag ta mig fan sova!

2 kommentarer:

Matt sa...

Låter som en astråkig konsert. Nä jag hade nog velat vara där. Men Anna passar nog bättre i en mindre lokal.

S. sa...

Haha, den var skitbra! Anna och bandet hade inga problem att fylla upp lokalen och för att vara ishallsliknande är den trevlig (Hovet hade varit värre t.ex.). Men ishallsliknande lokaler är inte jättetrevliga, och man ska inte sitta långt bak så man ser alla människor som inte borde vara på konsert. Inte så att publiken var asstörig, den hade lite svårt att sitta still bara. I övrigt var stora delar ganska svårflirtade. Eller så satt de tysta andaktiga, jag vet inte. De fick ju mängder med applåder! Och Lasse...det var ju ett kapitel för sig. Men självklart...jag föredrar också lite mindre lokaler där man känner mer direktkontakt. Nördig som man är. Och där det är mer mys och mindre som distraherar mig. Jag blir ibland ganska lätt distraherad på konserter har jag märkt.