Inspirationen

Det finns en viss inspiration som jag saknat. Även när den finns där är den inte som förr och jag undrar ibland om jag blivit för cynisk och för trött, och för upptagen med att få ihop livet. Jag pluggar inte längre. Människor runtomkring rör på sig mellan städer och sammanhang. Jag har känt mig lite slö och bortkopplad.

Why am I so tired?
I need backup.
I need company.
I need to be inspired.

- Ani DiFranco

Det här citatet har jag återkommit till en och annan gång genom åren. Nu gjorde jag det kortare än jag brukar. Första halvan av den här versen handlar om att känna sig ensam och frustrerad och undra om det inte finns fler som känner och vill samma sak. Just nu är det inte där skon klämmer, det vet jag att det finns. Men de där sista raderna är ofta återkommande.

Jag har känt att jag behöver den där inspirationen och engagemanget. Emellanåt har jag känt en längtan efter ett konkret sammanhang för att sedan kanalisera det där i. Det handlar om saker jag jobbar med varenda dag men jag behöver det på ett annat sätt. Jag behöver ny input, nya diskussioner, nya människor och roliga grejer. Jag pratar om mitt feministiska engagemang.

Ikväll tror jag att jag både börjat hitta inspirationen och ett sammanhang för engagemang. Det handlar inte om att rädda världen utan i det här skedet framförallt om ett nytt sammanhang, med både nya och gamla människor, för inspiration, diskussion, pepp och roliga saker. Och fika. Avslappnat och opretentiöst. Det kan vara precis vad jag behöver.

Jetlag

Tidsomställning inatt och jag kommer med all säkerhet att känna mig lite jetlagad imorrnbitti när det är dags att kliva upp. Idag känner jag mig mest bara snuvad på en timme. Och trött, men det skulle jag nog ha gjort i alla fall.

Började kolla på serien Weeds inatt och klämde två avsnitt och var färdig strax före två, som blev tre. Jag har velat se serien länge och såg ett par avsnitt i julas. Kände direkt att det här gillar jag. Lagom bisarrt, lagom mycket svart humor, lagom mycket samhällskritik och familjen det kretsar kring sticker ut lagom mycket i villaförorten. Jag är lika förtjust nu när jag sett de två första avsnitten. Jag har gjort en paus från Dexter, det bara blev så, och Weeds är kortare avsnitt och kräver mindre tankeverksamhet så det är schyst att varva lite.

Och så tror jag eventuellt att en gnutta inspiration och kreativitet återvände. Om så är fallet är det välkommet.

Eldkvarn

Det var en bra spelning som var kul att se! I två timmar och en kvart körde dom på. Mot slutet var jag lite trött och det kom ett gäng låtar jag inte hade sån koll på men jag fick höra en hel del låtar jag känner igen och tycker om. Hängde lite med min kompis först, sen hängde jag själv med en öl ett tag innan jag fick nog av de packade medelålders hardcorefansen och drog mig längre bak i lokalen och hittade min vän igen. Där nere kunde man faktiskt snacka utan att störa nån när låtarna blev för långa. Så jag hade en trevlig kväll!

Det slog mig förut idag att det var ganska exakt två år sen jag var där med samma vän. Vi befann oss då någon annanstans. Var jag befann mig överhuvudtaget hade jag nog inte så bra koll på just då även om jag var påväg upp ur mörkret. Jag insåg också idag att tröjan jag fick efter den spelningen är den tröja jag sover i för tillfället.

Ibland undrar jag om man (jag) nästan söker de där kopplingarna, om mitt sentimentala sinne och mitt goda minne är extra benägna att sy ihop det. Jag såg Eldkvarn och deras stad är ju som bekant det östgötska Peking. Imorgon flyttar en vän, tillika ex, till mig dit. Tar steget från en mindre närbelägen håla, förlåt stad.

Ganska ofta kan jag tänka att saker och ting står lite för stilla, att det är lite för händelselöst. Men tittar jag tillbaka på de senaste åren så har det ju hänt en hel del faktiskt, på ett rent personligt plan om inte annat. Och tiden går liksom. Bara för ett år sedan såg tillvaron annorlunda ut. Fast kanske mest annorlunda ut i jämförelse med hur den såg ut ett år tidigare än hur den ser ut nu. Det var en del nytt på gång där ett tag.

TGIF!

Idag känns det extremt skönt med fredag. Jag har jobbat, och det hårt, hela veckan. Med en förkylning i kroppen dessutom har jag varit rätt sänkt på kvällarna. Idag har jag haft rejäl huvudvärk, varit fortsatt hes och trött. Eleverna har stundvis varit helt uppåt väggarna.

Efter en dusch och lite käk ska jag iväg och se Eldkvarn. Har aldrig sett dem så det känns kul. En kompis erbjöd sig att fixa in mig och gratis är ju som bekant gott!

Den där maten ja... I något halvdött skick var jag in på affären för att köpa mig en färdig pasta till middag. Ville ha en med köttfärs och högg tag i den som låg näst överst i köttfärshögen. Precis när jag ska betala ser jag att det inte är en köttfärs utan en med skinka. Skinka funkar väl det med men anrättningen är proppad med gröna ärter och gröna ärter det funkar inte alls hos mig. Jag ska peta bort varenda jävel.

So long!

Denna onsdag

Jag har ont i huvudet och jag är så trött och less nu. Dessutom hostar jag. Inte orkar jag komma iväg och träna heller. Är jag inte dödstrött så har jag tvättid eller ont i halsen. Och står det mellan att träna eller träffa en kompis över en film, lite vin, lite mat, en kopp kaffe eller så...då är valet lätt. Men jag är i en fruktansvärt dålig fysisk form, värst på över fem år.

Jobbet gör mig trött, vansinnigt trött vissa dagar. Detta trots att jag inte alls har planering att göra i samma utsträckning som förut och jag jobbar inte ens alla dagar. Vissa dagar är de små juvelerna så pratiga och röriga att mitt huvud vill sprängas innan jag går därifrån. Jag har svårt att släppa jobbet när jag kommer hem och jobbsituationen är ju inte jättesäker även om den är okej just nu. Sen är ju resursgrejen faktiskt inte det jag vill eller har utbildat mig för att göra. Det fattas en del bitar som behövs för att jag ska känna mig stimulerad och inspirerad. De dagar jag inte jobbar innebär ju inget klirr i kassan heller.

De sista dagarna har varit sådana då det verkligen känns som att livet pågår någon annanstans lite längre bort. Som om alla ni andra är på ett visst avstånd och pysslar med ert. Och som att mitt liv någonstans när jag inte tittade tog och sprang iväg åt ett annat håll. Jag står ganska stilla.

Ge sig hän

Idag läste jag ut en bok som var riktigt dålig. Den hette Ge sig hän, av Pia Tafdrup, och beskrevs som en "psykologisk utvecklingsroman". Det kan jag behöva, tänkte jag där jag stod med en bunt böcker under "Köp 4 betala för 3"-skylten för ett par månader sedan.

Boken börjar med att en rätt märklig brud vid namn Pascha smyger sig in i den rätt obehaglige Patriks hus. Där smyger hon runt och äter oliver, luktar på ylletröjor och smeker sin nakna kropp i hans badkar. Detta tills hon blir ertappad. Självklart har han iakttagit henne hela tiden. De blir ett par och boken är sen ett enda dravel och Patrik blir en allt större skitstövel.

En succé i Danmark tydligen, i alla fall om man ska tro baksidan. Tur att jag fått vicka på lite morgonläspass säger jag.

I eftermiddag har jag påbörjat en av de andra böckerna jag köpte den där dan, en fransk novellsamling av en Anna Gavalda. Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans. Mer rakt på sak.

Söndagsfrustration

Egentligen vet jag inte om det är frustrerad jag är heller. Jag är mest håglöst trött. Okej, jag somnade lite sent men jag vaknade av mig själv och i hyfsad tid. Jag är förkyld men inte så fruktansvärt. Varför är jag då så jävla trött, nu igen?

Jag vill gå en promenad men vet inte åt vilket håll. Jag borde handla mat men ingen mat känns lockande. Jag funderar på att läsa eller se på lite film eller serie men det känns inte lockande heller. Disken känns definitivt inte lockande.

Egentligen vill jag nog mest lägga mig under en filt och stanna där resten av dagen. Jag tror det vore ett ganska säkert tillhåll. Där riskerar jag inte att träffa en endaste människa, vilket känns ganska skönt idag även om det mycket väl kan vara så att det är helt fel grepp för dagen.

Slölördag

Våren är på gång och här inne känns det lite ödsligt. Jag har varit så trött och inte riktigt hittat nåt att skriva.

Jag är lite förkyld och väldigt trött. Denna förbannade trötthet! Försöker städa lite men kampen mot dammet känns ganska lönlös. Funderar på att slå på stort och torka golvet i sovrummet. Det är inte bara dammet som känns hopplöst, disken förökar sig via celldelning också. Jag är helt övertygad. Snabbt går det också!

Solen skiner och jag borde pumpa däcken på cykeln. En av universitetets institutioner ligger ju här tvärsöver gatan och det finns en cykelpump i väggen på ett ställe. Synd bara att munstyckena på den varit trasig hur länge somhelst. Det kanske vore bra att fixa en liten manuell pump för emergencies? Cykelaffärerna har ju bara sina kompressorslangar ute när de har öppet.

Jag ska cykla iväg en lite längre sväng senare nämligen. Ska till A. och T. på lite middag. Jag får cykla försiktigt i guppen helt enkelt.

Mer spännande än såhär blir det inte just nu. Jag skulle kunna kommentera hur dumt jag tycker Nyamko Sabunis förslag om att riva höghus i miljonprogramområden är, eller spy lite galla över hur friskolornas utbredning leder till de kommunala skolornas utarmning men jag orkar inte. Jag är trött och har lite snor i huvudet.

Jag lämnar er, kära tappra skara, med en bild på en fin skylt jag såg igår.

Läget

Ute: Sol, grus och dropp från taken.

Inne: Tvätt överallt, disk, damm och undertecknad i färd med att tupplura på soffan.

Söndag

Idag har jag ont i halsen, är sjukt trött och fortfarande något bakis. Solen skiner och jag tror våren är påväg. På grund av rädsla för att bli sjuk och det allmänna tillståndet i övrigt känner jag mig tvungen att skippa det kreativa idémöte jag hade inplanerat idag. De andra är nog kreativa så det räcker som tur är.

Ja, igår var jag alltså ute och svängde mina lurviga. Det började med lite vin tillsammans med ett par kollegor och lite till folk. Sen hamnade vi på Katalin för lite öl men när kollega E. ville döda en tjej vid namn Lolita på grund av hennes idiotiska åsikter, kopplade till hennes eget (Lolitas alltså) myndighetsutövande, kände vi att det var dags att gå vidare. Vi kände för att dansa lite och Flustret framstod trots allt som det minst läskiga, minst piffiga och minst köttmarkiga alternativet. Och vi hade riktigt kul.

Våren är påväg nu tror jag och jag blev inspirerad av Em. som städade balkongen idag. Jag ska fixa mig en kopp kaffe, klä på mig lite mer kläder och städa lite på balkongen. Kanske borde ta hand om min cykel lite också.

In my mind

Zelmerlöws låt förföljer mig. Det är faktiskt jobbigt. Så länge jag slipper se honom funkar det ändå ganska bra. Försöker byta ut den mot John MEs Love is my drug. Nu har jag ätit onödig vegburgare och druckit cola och är så trött att jag dör snart. Räddade i alla fall burgaren från att simma bort i cola i cykelkorgen.

I kön på MAX tittade en kille på mig och mitt sällskap, knackade mig på axeln och sa hej. Snäll som jag är svarade jag efter kanske tredje gången. Då säger han. "Äter ni kött?" Ja sa jag, ibland. Jag var förmodligen den enda köttätaren i sällskapet. "Okej!" sa killen och ville inte svara på varför han frågade det. Jag borde ha sagt att jag enbart äter kött och ingenting annat, stenålderskost liksom. Att lite palestinasjalar och stora stickade mössor kan göra folk så fundersamma...

Kvällens bedrift måste jag berätta om. Den står idrotts- och hk-läraren/ju jutsu-bruden och hennes armmuskler för. Hon skulle öppna en vinare, fint rödvin var det också, och korkskruvsjäveln gick av! Hon lyckades alltså bryta av den. Med en skruv till lyckades vi dock få upp flaskan och det var väl för väl det.

Gonatt

Mycke nu

De e mycke nu. Mycket bäbisar tycker jag.

Hello Saferide - Anna

Surfin'

Jag är uppkopplad från soffan numera. Äntligen har jag tagit tag i att ordna trådlöst nätverk här hemma. Tar det lugnt i soffan med en kopp te. Nu har jag precis hört på nyheterna att arbetsmarknadens parter förhandlat om den svenska modellens framtid idag men att arbetsgivarsidan avbrutit förhandlingarna. Jag blir så rädd när arbetsgivarna är och tafsar på rättigheter och trygghet. Strejkrätten är en av de saker de vill in och peta på den här gången. Nu sitter jag och är upprörd och hejar på Vanja Lundby Wedin. Jag ser rött, i dubbel bemärkelse, när jag ser Svenskt Näringsliv. Bortsett från det är det befriande att se två kvinnliga ordföranden debattera saken i TV.

Skrivklåda

Jag vill och behöver skriva något, ta itu med något av mina små projekt, men jag vet inte vad eller om jag orkar. Jag sitter här och äter min muffin och dricker mitt te så länge.

Greta & the one night stands

Nu blir det kompisreklam igen. May I present to you, Greta & the one night stands:



Hearts & bones heter den där låten. Greta är elektroniskt, poppigt och rosa. Och så Hannas röst som är helt fantastisk. Kolla in på MySpace eller bli ett fan på Facebook. På Fejan finns också en alternativ version av låten I could never learn som förtjänar att lyssnas på. Självklart har de en blogg också.

Vad ska vi göra?

En kollega uppmärksammade mig på den här låten: Parken - Vad ska vi göra med Henry? Den är rätt fin på nåt vis. En gång bodde jag i samma korridor som en Henry. Han var inte som i låten men vi undrade också ganska ofta vad vi skulle göra med honom.

8 mars

8 mars är detta år en gråtrist söndag. Likväl är det Internationella kvinnodagen. Förra året det här datumet hade jag fullt upp med att flytta och att ha ont i halsen. I år bestämde jag mig, efter visst tvekan, för att gå i demonstrationståg. Jag kände att jag skulle bidra lite och jag kände att jag behövde återförenas med det gamla jag som brukade gå på feministiska föredrag och liknande grejer ganska ofta. Att välja just demonstrationen kanske inte var mitt smartaste drag. Den var totalt oinspirerande och ganska menlös. Festen igår hade kanske varit ett bättre kort. Men men, lite har jag väl bidragit i alla fall.

Efter demonstrationen blev det en fika och sen kände jag inte för att gå och lyssna på något föredrag även om nåt av dem säkert varit intressant. Schyman är alltid intressant att lyssna på till exempel. Spånandet över fikat genererade ett litet initiativ i alla fall så vi får se om det kan bli nåt bra och skoj av det.

Mest är det bara oinspirerande grå söndag idag. Jag kom till och med av mig rejält i det här skrivandet och glömde vad jag skulle skriva och kom inte på resten. Det mest inspirerande jag ser framemot nu är en dusch och sen att sova. Mitt täcke är för första gången på länge iklätt mitt apelsinmönstrade 70-talspåslakan och det är bara så jävla skönt det påslakanet.

Lite Ani

Jag gillar remixen av Joyful Girl och den lite knäppa videon.


Och Gravel, självklart gillar jag Gravel. Jag älskar Gravel.

TGIF!

Om en kvart är det fredag. Det är alltid skönt men nu känns det extra skönt. Jag har inget planerat jobb imorgon och har bestämt mig för att stänga av telefonen imorgonbitti. Jag är fruktansvärt trött ikväll. Idag har jag vickat men inte så många lektioner. Det kändes dock som betydligt mer. Det har varit lite oroligt i högstadieluften rent allmänt och i mitt klassrum, det jag hänger i numera, har det stökats runt en del också. Det finns ju en anledning till att jag numera arbetar en del som resurs.

Mellan mina lektionspass hann jag även med en timme på ett föredrag av Mietek Grocher som varje år besöker skolan i egenskap av överlevande från förintelsen. Efteråt köpte jag hans bok och fick den signerar. Han signerar alla sina böcker och skriver personens namn så han begär in namnlistor i förväg och så delas böckerna ut i efterhand. Jag fick min direkt och tänkte börja läsa den ikväll.

När jag gick på högstadiet fick vi lyssna på Emerich Roth. Jag kommer ihåg hans historia fortfarande fast det var femton år sedan. Nu har jag ett bisarrt bra minne ibland och jag blev ju dessutom historielärare. (Jag läste dessutom allt jag kom över om förintelsen när jag gick på högstadiet.) Men, Emerich är (Ja, han lever fortfarande.) en mycket bra talare som lyckas förmedla de personliga erfarenheterna på ett bra sätt och dessutom knyta ihop den med det större sammanhanget och med dagens verklighet. När han är ute vill han fokusera på våld i dagens samhälle. I en box med filmer från Levande historia finns en film med en intervju med Emerich från 1996. Jag såg den med en klass härom veckan. Mycket bra och lagom långt. Och det var faktiskt en speciell känsla att se och höra det där igen femton år efter att jag lyssnat på honom i aulan på Vibacke.

Jag tror de elever som lyssnade på Mietek idag kommer att komma ihåg honom för resten av livet också. De kommer att komma ihåg hur han såg spädbarn slitas itu, hur han varje vinterdag påminns om vintern i Dora och hur hans 25 kilo lätta kropp täcktes av varbölder. Men de kommer också att komma ihåg stoltheten och gråten när han berättade om sin familj, och kanske speciellt om den första dottern vars hebreiska namn betyder framtid. Han sa till eleverna att ta tillvara på sin ungdom, för en sådan hade han själv aldrig haft, och att inte hata...för de är framtiden.

Energi

Jag var på en liten konsert igår igen. En artist jag sett många gånger nu. Jag älskar musiken och att höra och se den live är underbart. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att gå dit. Sen fick jag superbra sällskap också. Att få avsluta en vanlig slaskigt grå marstisdag på det viset är underbart. Jag kopplar av, jag njuter och jag hämtar ny energi. Och så känns det som lite helg mitt i veckan. Ett igenkännande leende och en pratstund på det och jag kan plocka fram allt det där när det gråa slaskiga känns för påtagligt och le lite grann för mig själv. Imorse log jag för mig själv på bussen och fick precis då ett sms från H. som också satt och log påväg till jobbet. Fint.

Billie

Här har jag gått som på nålar sedan i fredags kväll och till slut hunnit bli riktigt orolig till och med. Någonstans i informationsprocessen trillade jag bort men nu har jag äntligen fått veta att min vän Limpan och hennes Elton fick en liten Billie igår.

Grattis grattis!

Life is crazy

Idag får ni lite Iggy. Ni får Candy, en låt jag upptäckte bara sådär och som kom att ligga mig varmt om hjärtat under en period.




Och så hejar jag fortfarande på Limpan. Det är oliiidligt spännande.