Sol

Solen skiner och jag har skickat ett mail jag lovade skicka för snart två månader sedan. Till en som har jobb och behöver börja tänka på höstterminen snart. Jag har druckit en kopp kaffe och känner mig kanske på lite bättre humör för tillfället.

"Man får vara glad för det lilla." som ett ex till mig brukade säga. Måhända med viss ironi. Men egentligen är det väl det det handlar om alltihop, om att vara glad för det lilla. Inte så att man ska gå runt och bara nöja sig, det är inte det jag menar.

Sommardepp

För eller senare kommer det, sommardeppet. Ibland kommer det i omgångar. Det är då man antingen försöker förhålla sig till ledigheten eller så är det när man blivit helt förtappad i den. När man inser att alla jag känner har annat för sig. Nu är det dags att byta ut "man" mot "jag". När jag funderar på hur länge jag skulle kunna gå under jorden innan nån undrade var jag var. När jag inser att det inte blir något jobb till terminsstart i år heller. När jag inser att verkligheten och verksamheten på gamla jobbet kommer att fortsätta som om jag aldrig varit där. När jag tänker "för ett år sedan..." och inser att livet antingen var fantastiskt för en kort stund eller att det var likadant som det alltid är. Ibland kommer det med den rejäla stöten redan i juni. I år har det mest funnits som en irritation då och då, eller ett stilla konstaterande. Det vore ju dumt att tro att det skulle utebli.

Sommaren är en ambivalent årstid. Jag älskar den, jag gillar att vara ledig och jag gillar solen och havet. Men så är det allt det där andra. Det är inte unikt för sommaren, men den blir kanske påtaglig på ett annat sätt.

Arbetslös och meningslös

Var på en intervju häromdan. Fick inte jobbet. Första gången jag är på en intervju där jag inte får jobbet. Å andra sidan har jag sökt ganska många jobb där jag inte fått komma på intervju, eller ens fått ett nej överhuvudtaget. Det suger i alla fall. Hästpung.

Kontext

Jag känner en viss avsaknad av sammanhang.

Ani DiFranco

Ett rökigt studentrum med grönmålade dörrar och kalla golv. En orange gardin. Små stereohögtalare och en dator. Två unga kvinnor som pratar i munnen på varandra. Stora glas med rödvin. Gitarrspelet och rösten, som ingen annans, omfamnar alltihop.

Jag slogs av ett ögonblick av intensiv saknad.

Dexter & Alanis

Äntligen har jag fått tummen ur arslet och ser fjärde säsongen av Dexter. Den är spännande redan från början. Nu är jag halvvägs men gjorde ett avbrott för att diskutera lite väsentligheter med brorsan. Sånt som "Vilka ABBA-låtar är egentligen bra på riktigt och vilka är skit?" Detta ledde mig in på en liten youtubeodyssé. Hamnade på en ABBA-sketch som sedan ledde in på French & Saunders som ledde in på Alanis. Åh vad jag älskade Alanis en gång i tiden! Men Alanis får jag nog skriva om en annan dag.

Okej, jag lånade bilden lite. Sorry! Men det var den enda bild med de kläderna jag hittade. Och den här är nog faktiskt fotad i min hemstad.

Funderar

Det är bra att mina vänner föder barn så det blir lite elever i skolan framöver. Så min framtid tryggas menar jag.

För två veckor sedan föddes en liten Vera. Idag föddes en Gustav. Och om ett par veckor är det dags för bäbis nummer tre. Jag ser fram emot att köpa presenter.

Jag är för övrigt åter hemma i Penthouse.

Winnerbäck

Jaha, är det någon som ska med mig och se Winnerbäck 8 eller 9 augusti i Stockholm i Långholmsparken?

Semester

Jag har semester. Jag läser böcker på nätterna och sover på mornar och förmiddagar. Mitt rum hos päronen är svalt och mörkt. Jag vaknar inte. När jag väl vaknat tar det ett par timmar att komma igång med dagen. Loppis, dopp i havet, hälsa på någon, åka iväg nån sväng för att fixa något. Sen är det dags att äta. Idag åt vi röding och öring som vi fick av ett par grannar efter att de varit på fisketur i fjällen.

Har även jobbat bra på att spela sällskapsspel med familjen. Ibland är de också spelsugna, ibland krävs lite övertalning. TP och Pop & rock har det blivit hittills. Jag har inte vunnit något. Illa.

Två veckor har gått snabbt. Drygt två veckor faktiskt. Imorgon åker brorsan hem till sig. Senare i helgen drar päronen iväg på en sväng söderöver och innan dess hade jag tänkt åkt också. Skulle kunna stanna här och göra ingenting ett tag till. H. undrade om jag ville med på Yran. I början av sommaren pratade jag om att jag ville åka men visste inte om jag skulle ha något sällskap. Det passar inte riktigt tidsmässigt dock, jag har dåligt med pengar, jag har saker jag måste ta itu med och så var artistutbudet lite sådär. Men...det hade varit kul.

På måndag hoppas jag dock på att klara av både tandläkarbesök, jobbsnack och bokcirkel. Allt av varierande rolighetsgrad. Jobbsnacket är inte spikat än heller så man vet ju aldrig.

I Frankrike har dom sju veckors semester. Dessutom är heltid inte 40 timmar/v. Sju veckor. Mmm... Nu tänker ni "Ja, men du har ju sommarlov!" Skulle kunna ha, skulle kunna ha...

Business

Sökte ett jobb igår natt. Jo, jag skrev ihop en ansökan sådär vid tvåsnåret. Blev uppringd i eftermiddags. Intervju om en och en halv vecka. Sen får vi se. Intressant tjänst men lite smått och gott somvanligt. Det är dock en tillsvidaretjänst, mind you! Har också sökt ett vikariat på en riktigt intressant skola också så jag måste kolla av läget där lite också. Men det hinner jag ju.

I en liten lådda

Jag var något av en skrotsamlare som barn. Sparade allt, även sådant som andra inte ville ha. Det kunde även vara någon cool penna som fröken slängde i papperskorgen för att den inte längre fungerade. Eller kanske fungerade den bara lite? Man kan aldrig så noga veta. Jag samlade på stenar också. Jag var långt ifrån någon pedant och man kunde ju aldrig veta när man kunde få användning för en grej. Ibland tror jag dock att det var något ångestförknippat med att göra sig av med saker. Tänk om det var ett felbeslut att slänga? Bäst att spara. Och sådant som är helt och så kan man väl inte slänga, eller?

Jag skulle kunna säga att jag har de jag brås på. Min morfar hade en hel källare full med allehanda prylar som ibland kanske kunde komma till användning i något litet projekt. Ett projekt som att måla en liten teakbyrå knallröd och byta ut mässingshängena mot omålade furuknoppar. Rödfärgen räckte förövrigt även till några stolar, nån hylla och en sten i trädgården. Farmor var också bra på att spara saker. Visserligen eldade hon upp saker i spisen också men det var mest sådant hon inte tyckte skulle finnas kvar av olika anledningar, som pappas vegamössa och hans exemplar av boken Fanny Hill. Annars limmade hon trasiga kaffekoppar och så och antecknade på alla saker, ner till minsta prydnadsskål, hur mycket de hade kostat när hon köpte dem, och när hon köpte dem.

Mitt hamstrande har blivit bättre med åren. Det har blivit mer selektivt och jag kan slänga. Fortfarande har jag en del saker kvar hos mina föräldrar och jag försöker att rensa lite då och då. Ikväll fick jag ett sådant ryck och öppnade en gammal glasslåda. Jag minns att den var något slags medlemslåda i en hemlig klubb vi hade någon vecka på mellanstadiet men att den nu var fylld med annat.

I denna låda hittade jag: en trasig kazoo, en blommig sminkväska, elva halsband varav fyra egenhändigt tillverkade, sex armband varav tre egna, ett par tantörhängen, ett trasigt örhänge, en liten monchichi i baseballoutfit, ett lyckotroll iklätt hemmagjord kolt och ett knutet vänskapsband, en virkad ruta, ett slags sedel från Frösö Zoo, en barntågbiljett till Östersund, en tågbiljett från Frösö Zoo, ett medlemsbevis i den hemliga klubben, en ICA-kasse i miniatyr i vilken det suttit en panda, en nyckelring i form av en fällkniv, en ödla i gummi, en pappersloppa, ett gäng pärlor i både plast och glas, en trägubbe jag gjort på slöjden, ett tuggummipapper med en serie på, en hållare till en handfläkt, ett resetandborstset inklusive tandkräm samt ett tidningsurklipp på en barndomsvän som fyllde fem. Ja, det var nog det! Ser verkligen fram emot de andra större lådorna under skrivbordet. Det står visst en under sängen också...

Öron

Festival

Fästingar

Jag bor ju trots allt i Uppland och det är väl lite av fästingarnas Mecka. Kanske mest vid kusten, men ändå. Förra året såg jag ett litet kryp vid Ekoln. Det är ungefär den enda fästing jag sett i hela mitt liv. Jag är inte speciellt sugen på tanken att de ska festa på mig. Det räcker med att myggen gillar mig. Jag har till och med en liten skräck för att hitta ett såntdär äckligt litet djur på min kropp. Inte så mycket för eventuell borrelia som för tanken på att en insekt sitter fast vid min kropp. Tanken på att den måste bort, och det på ett korrekt sätt.

Självklart klickar jag alltså på artikeln i Aftonbladet om hur man egentligen tar bort dom. Idag är det inte så avancerade bud; ta bort den så nära huden som möjligt, med pincett eller speciell fästingborttagare. Om allt inte kommer med så är det inte hela världen. Sedan läser jag detta:

"När fästingen väl är utplockad gäller det att göra sig av med det otäcka lilla djuret. Det vanligaste sättet är att elda upp fästingen det gör fyra av fem svenskar enligt Gustavsson. Resterande femtedel brukar spola ner den i toaletten.

– Många känner sig kränkta av fästingen och vill utkräva hämnd. Man bör däremot tänka på att de fästingar som innehåller blod ofta exploderar när de bränns och det finns risk att blodet skvätter ner dig, säger han."

Haha!

Modesty

Jag snubblade över den här sidan: Secret Keeper Girl. Kristet och fint. Flickorna, 8-12 år, ska lära sig att de ska vänta på EN man och att de kan tala om alla sina hemligheter för sina mammor. Spana speciellt in modetestet länken visar. Räcker inte sajten kan de gå på ett speciellt pyjamasparty med sina mammor och Jesus. "The girls will love learning about modesty and it will stick!" Jag tror det var därifrån Ebba von Sydow fick inspirationen till sin bok härom året faktiskt.

Jag föredrar nog den här Modesty:

Stockholm

Sitter och svettas med balkongdörren öppen. Om en liten stund drar jag till Stockholm. Jag och H. ska kolla in Fotografiska och sedan är det mycket möjligt att vi tar oss ett glas vin. Mycket möjligt.

Barnvakt

I eftermiddag har jag varit barnvakt för första gången sedan brorsan var liten. Och med tanke på att brorsan är 26 år så var det ganska längesen... Nu behövde Alice passas ett par timmar. Vi började med att titta på fåglarna i Svandammen och sedan lekte vi i lekparken i Stadsparken. Gungade, klättrade, åkte "wii" (rutschkana) och sådär. Inte förrän mot slutet började det lilla livet undra var mamma egentligen var. Efter en tur till "ankorna" (änder, en svan, kajor, fiskmåsar och ett par duvor i en salig blandning) så kom som tur var mamma. Jag måste dock säga att både jag och Alice skötte oss väldigt bra.

Sen träffade jag Sara som jag faktiskt inte träffat sedan förra sommaren. Sandal! sa Bull. Det blev en fika på Fågelsången. De enda fåglarna där var kajorna som inte direkt sjunger utan stirrar ondskefullt på en och vill bli matade av sin kajmamma. Sedan slog jag följe med Sara och fick mig en fin promenad i kvällssolen.

Nu dricker jag öl med balkongdörren öppen.