Juletid

Snart så, om några dagar, är det julafton. Först är det ju årets viktigaste dag förstås: Min födelsedag. Innan dess ska jag hinna städa, handla, baka, rätta och så vidare och så vidare.

Igår sket jag i en seminarieuppgift och åkte till Stockholm och träffade Limpan istället. Vi var på Fotografiska och gick sedan på Söders Hjärta och käkade och tog ett glas vin. Mycket bra.

I fredags spelade jag rösträttsspelet med bokcirkeln. Mycket bra det med.

Nu ska jag diska. Mindre bra.

In i kammarn, efter hammarn

Jag har ont i ena stortån och funderar emellanåt på att göra som Pelle Plutt och dra en spik i fanskapet. Tveksam metod dock så jag har kontaktat vårdcentralen. Det kan man göra via nätet numera, via ett fancy system istället för att maila lite godtyckligt. Så då var jag tvungen att skaffa mig e-legitimation först. Nä, jag hade ju ingen sådan sedan innan eftersom tekniken krånglat varje gång jag försökt. Nu fungerade det dock! Så då ska jag visst få besked om tid inom några dagar då. Den digitala papperskvarnen ska mala lite först. Tåskrället sitter väl kvar tills dess så det är väl ingen brådska. Har jag tur kanske jag till och med får en tid jag kan.

Dagens mission var att hitta min ljusslinga. Har inte använt den sedan jag hade den i ett fönster i min förrförra lägenhet men så hittade jag den i somras när jag flyttade och tänkte jag skulle sätta upp den till jul. Nu är det omöjligt att hitta den! Eftersom jag ville ha med den hit så antar jag att jag inte la den i någon av kartongerna som förpassades till andras förråd. Eller?

Jag hittar den säkert till påsk eller nåt.

The End

Såg just I taket lyser stjärnorna och tycker att den verkligen gjorde boken rättvisa. Den är fin utan att vara smetig, och den känns. Och så tänker jag på att jag har minst en elev just nu som faktiskt lever med en svårt sjuk förälder. De har det inte lätt, kidsen.

På tal om döden så kommer jag att inleda julhelgen med en begravning. Min fasters man dog i måndags efter några år på en demensavdelning på ett äldreboende. Sista tiden har han varit riktigt dålig tydligen. Jag hade ingen egentlig relation till honom så jag sörjer inte. Jag känner ingenting, förutom sympatier och en viss oro för min faster. Jag går på begravningen för hennes skull, och jag hoppas att hon kan resa sig och gå vidare. Det har varit tunga år för henne.

Mina minnen av min fasters man handlar egentligen om tre saker. När jag var några år skulle jag och min faster gå på bio och se Saltkråkan. Vi glömde våra geléhallon hemma. Min fasters man åt upp dem och när jag fick reda på det kallade jag honom för "gottegris", vilket han och min faster tyckte var väldigt roligt. Jag har fått höra det mer än en gång. Sedan kommer jag ihåg att han rökte pipa ibland när jag var riktigt liten. Då satt han i en fåtölj framför kaminen och så luktade det piptobak i vardagsrummet. Det luktade gott. Han hade tatuering på armarna. Den första jag såg som hade tatueringar. Det tredje är det som tagit över under åren. Han var en riktig surkart! Han ser ut som han tänker "Ta mig härifrån!" på i stort sett varenda foto han finns med på. Ibland såg jag honom skratta, men inte var det ofta och när det hände var det kanske nio gånger av tio lite hånfullt. Han gav sällan något om han inte själv tjänade något på det. Trots det var han dålig på att göra affärer, tog alltid för lite betalt när han skulle sälja något, en älskad bil till exempel.

Det är klart att han måste ha haft sina fina sidor. Mina föräldrar seglade med min faster och hennes man en del på sjuttiotalet och jag vet att de hade väldigt roligt. Min faster var tillsammans med honom i över fytiofem år. De reste en hel del medan han var frisk, till Kanarieöarna och Mallorca men även till Israel, Cypern och USA. Strax innan Sällskapsresan spelades in på Kanarieöarna drog de med mina päron på deras första charter. De var på grisfest, men mamma tog med sig pappa på disco istället, precis som tjejerna i filmen tar med sig "giraffen på Tongatonga". Pappa var lika lång och smal som Lasse Åberg, fast hade coolare kläder. Min faster och hennes man tyckte att grisfest var jätteroligt. De hade varit på flera stycken.

Ändå önskar jag så att hon hade valt någon bättre att leva sitt liv med. Någon som hade kunnat vara den hon förtjänar, någon annan än en surkart från en håla i Ångermanland som förmodligen på något sätt var cool i min fasters ögon någon gång på sextiotalet. Han hade cool bil, han hade tatueringar, han var lite äldre än henne och han var ingen svärmorsdröm som henne ex.

Det var en stackars människospillra kvar av honom och jag tycker det är skönt för både hans och min fasters skull att det är slut nu, även om det är ledsamt.

Scrubs

Kollar på lite Scrubs medan jag borstar tänderna. För precis två år sedan snyftade jag framför Scrubs och Anne på Grönkulla medan jag tyckte de kom med sanning efter sanning. De var min relationsguide och riktning i tillvaron. Och då överdriver jag inte ens särskilt mycket. Det dröjde ända fram till vårkanten innan jag kunde ge mig på att se om Six Feet Under, trots att boxen lånades ut till mig samtidigt som Anne på Grönkulla i slutet av oktober för att jag verkligen behövde det. Det var fint då, men det är både ganska skönt och ganska sunt att kunna se på Scrubs utan att gråta.

All in

Funderade just på att gå all in när det gäller julen. Sen tänkte jag "nja" och nöjde mig med att "all in" i det här fallet får vara att 1. Ta fram adventsljusstakar och adventsstjärna redan idag och 2. Att ta fram även rena julprylar, dvs mer tomtiga attiraljer, samtidigt.

Adventsljusstaken som jag loppisfyndade i en lada en varm sommardag är på plats i vardagsrumsfönstret. Mest nöjd är jag dock med en fin julbonad av 50-60-talssnitt som inte går att sätta upp på något bra sätt eller bra ställe, eller ens användas som duk på något passande bord, och som jag sedan kom på den ultimata lösningen på. Starka magneter och en ytterdörr som är en säkerhetsdörr. Tada!

Soool

Solen skiner och fönstrena ser skitiga ut. Ska jag? Det är ju lite av sista chansen. Borde också fixa lite med cykeln. Åka och pumpa den samt ge den lite olja. Ska jag? Imorrn skulle det kanske regna.

Just nu sitter jag och dricker te, har skitigt hår och har bara halvvägs kommit ur pyjamasen. Ganska skönt faktiskt.

Ikväll lutar det åt någon form av vindrickande. Elin har fått nytt jobb och det bör firas. Så jag har sagt ja, men vet inte riktigt till vad. Det visar sig väl.

Nu ska jag äta en macka.

Tröttheten

Det känns att jag jobbade i lördags och skrev tenta i söndags. Mina tupplurar på tåget morgon och kväll är viktiga. Jag märker när jag inte fått tuppluren, speciellt den senare. Nu är jag så trött att jag överväger att gå och lägga mig halv tio. Sånt händer inte om jag inte är sjuk eller nåt.

Men jag ska nog krypa ner snart. Med en bok eller så. Läser en om svenska kommunslogans. Hysteriskt roligt!

Tentasöndag

Idag har jag suttit sex-sju timmar med en tenta i en kurs jag innan bara hunnit läsa tjugo sidor i. Tentan är nu inskickad och jag hoppas verkligen att den är godkänd. Om inte annat är rest bättre än att inte ha gjort den alls i alla fall. Två ogjorda seminarier har jag också, och kursen är bara halvvägs.

Nu fryser jag om näsan, lagar lax och lyssnar på Eva Dahlgren.

Fredag (men jobb imorrn)

Rubrikerna blir allt mer originella...

Fredag och jag är hemma. Satt nyss här och väntade på något som skulle börja på TV klockan åtta. Kunde bara inte komma på vad det var jag väntade på. Visst hade jag väl läst nåt i tablån, nåt bra, som skulle börja åtta? Jag gick och hämtade en kaka.

Sedan insåg jag att det var Dobidoo som började klockan åtta. Besvikelsen...

Men kakan var god!

Hemvändare

Jag åker norrut om ett par timmar. Första gången på tre månader nästan som jag åker hem till ön. Det ska bli skönt. Trattkantareller, slappa, loppis, en tur till Faster M. och kanske en tur till S. om hon har tid och lust. Det senare verkar lite osäkert.

Nu ska jag packa och städa lite.

Ha det fint!

Release me

I måndags var jag på releasespelningen och det var så fantastiskt bra! Före hann jag och Mia ta en öl och efter hann vi det också. I två olika barer på samma ställe. Både otippad och tippad kändisspotting fick vi oss också. Det var inte läge att få skivan signerad kände jag men jag hann säga vad jag tyckte om skiva och spelning i alla fall.

Sedan blev det tisdag. Då satt jag i tre möten. På ett möte diskuterade vi om vi skulle diskutera. Sen ville jag gå hem och dö lite.

Snart november

Nu är det lördag igen, den sista lördagen i november. Solen skiner, jag dricker te och ska snart gå ner i tvättstugan och ladda om en maskin. Solen skiner in på parketten och jag påminner mig om att jag måste köpa en dammsugare. Så jobbigt bara när man inte har bil.

Igår eftermiddag/kväll var jag till Stockholm med några kollegor. Det är skönt att kunna dra iväg sådär trots att det ibland känns som om man jobbar vid världs ände. Vi tog ett direkttåg. Dyrare, när man redan har annat kort, men skönt att komma direkt fram på drygt en timme. Vi kollade Nick Brandts naturbilder och sedan lite snabbt två utställningar till. Jag gillade Helen Levitts Urban Lyrics med bilder från framförallt New Yorks gator från 30-talet till 90-talet. Bilderna var tyvärr väldigt små men å andra sidan var de många. Mina kollegor naturlärarna och naturfotografen var inte lika impade. En av dem tittade inte ens. Jag sa att jag rent generellt gillar såntdär bättre än naturfotografier, eftersom det känns som att det finns en historia bakom varje bild och varje människa. "Men den kan ju inte du veta något om!" sa en kollega. Nä, just det...

Jag gillade Brandts bilder också, många av dem. Speciellt de fina på lejon och geparder. Och en av elefantbilderna. Men jag är egentligen inte särskilt förtjust i effekterna som får bilderna att se ut som bilder på vilda djur från sent 1800-tal. Sepia, "archival print" och softat. Djuren är modeller. Å andra sidan är det något annat än konventionella naturbilder i färg.

Igår släpptes Anna Ternheims nya skiva The Night Visitor också. Jag hade inte räknat med att det tjocka brevet skulle gå ner i mitt postfack men jorå, skivan låg där och väntade när jag kom hem. Där låg också ett kuvert från Annas bokningsbolag med två biljetter till releasespelning på måndag. Biljetter som jag vunnit och som jag är mycket nöjd med. Jag tar med mig tjejen som gav mig sin gamla iPod när min blev stulen för några år sedan och som köpte mig en Winnerbäck-dvd som bara såldes på en turné. Den enda turnén med honom jag inte var på på många många år. För det skulle hon ha en öl och den där ölen har inte blivit av. Nu blir det konsert! Mia hade själv tävlat men haft sämre tur. För tio år sedan var vi på en konsert ihop och såg Winnerbäck på Katalin. Det ska bli kul att ses på Södra teatern på måndag!

Imorrn blir det fika med Lena och MalinWi, det ser jag också fram emot. Och nästa vecka är den av lärare omhuldade v. 44. Höstlov! Novemberlov! Elevfritt! Och så två lediga dagar... Jag planerar att dra hem till päronen och äta trattkantarellsoppa nästa helg.

Lördag!

Vaknar dödstrött efter tio timmars sömn. Somnade sent, men ändå. Anar eventuellt en liten förkylning, hoppas kroppen bara luras. Det i kombination med att jag inte har någon dammsugare sedan ett tag tillbaka och inte har orkat sopa och torka golven sedan dess.

Bestämmer mig för att banga en fest ikväll. Jag orkar bara inte.

Ett plötsligt behov av att spela gitarr. Jag har gjort det längsta uppehållet på länge, flera månader, och nu efter flytten gick en sträng av. Jag måste köpa nya strängar. Det är ju så att strängar man om bör man ta alla på en gång, så det inte blir olika klang på grund av att några är äldre. Jag måste köpa strängar! Nu!

Hej

Bloggen självdör. Det kanske är dags att släppa den? Eller så vaknar den till liv. Jag vet inte.

Jag har i alla fall vaknat till liv lite mellan varven. Två konserter och en musikal på sistone. Det är jag mycket nöjd med. I övrigt är det alldeles för mycket jag stör mig på. Men livet är helt okej.

Ingenting

Jag gör i stort sett ingenting alls idag. Har massor med planer på vad jag skulle kunna göra men kommer helt enkelt inte till skott. Vanligt lördagsfenomen. Hela veckan tar ut sin rätt.

Idag vaknade jag flera gånger under morgonen och vid elva bestämde jag mig för att det var slutsovet. Hämtade gårdagens tidning, som låg i hallen, tände lampan och sedan blev jag så förtvivlat trött och somnade om och vaknade en och en halv timme senare.

Nu är klockan halv fyra och jag har ätit lite frukost, duschat, klätt på mig, läst lite i förrförra veckans söndagstidning, spelat wordfeud och tänkt på massa bra saker jag ska göra. I köket började jag fixa kaffe för ett tag sedan. Borde kanske avsluta det, för kaffe behövs.

Sedan ska jag nog höststäda på balkongen. Det blir nog inte så mycket mer häng där ute i år.

Soffa

Linda har hittat en soffa åt mig. Den skulle ju faktiskt vara jättefin hemma hos mig! Måste provsitta... Och sen får jag leva med mina fåtöljer ett tag längre än beräknat om jag ska köpa den där. Den är inte snordyr, men dyrare än den IKEA-soffa jag spanat in.

Där igen

Då var vi där igen - söndag eftermiddag. De senaste dagarnas sol gömmer sig bakom gråa moln. Det är heller inte vindstilla längre. Ganska varmt däremot tror jag. I helgen har jag tagit igen lite sömn, men somnat lite väl sent så jag är jättetrött i alla fall. Jag har också hunnit med att dricka öl på uteservering (!) och shoppat på IKEA. Just nu överväger jag en cykeltur till IKEA för att byta en låda som var skev, och kanske köpa den större dörrmattan som jag hade planerat att köpa men ändå inte köpte. Kanske lika bra att göra slag i saken...

Mera helg, s'il vous plaît!

Helg är förbannat skönt. Jag inledde min med lite AW med tre nya kollegor. En staro och fisksoppa på Katalin.

Lördagen bjöd på loppisrunda. De tre vanliga ställena här på slätten. Kom hem med ett litet diskställ, en pall, extraljus till adventsljusstaken jag fyndade i somras samt en trälåda med etiketten "Grammofonstift Fioldelar".

Saknar "mitt" röda diskställ lite. Det har flyttat till Visby tillsammans med en del andra grejer som bodde i den här lägenheten före. A-K var hit och hämtade grejer. Nu har jag mer space men det innebar att jag behövde köpa lite prylar. Det lilla bruna diskställ jag hittade var precis likadant som det röda fast mindre. Det ser lite dystert ut dock.

Framåt kvällen cyklade jag till Em och firade henne för att hon hade fyllt 30. Gav henne de franska tvålar som legat här och doftat gott ett tag varje gång jag gått förbi dem. Tur jag har fler kvar... Har tänkt på dagen i Nice varje gång jag gått förbi dem. Det var där jag köpte dom. Festen var fin och idag var jag trött.

Idag har jag fått hjälp att frakta hem mitt köksbord och lite andra grejer. Det har varit ganska varmt och inte alls känns höstigt ruggigt idag. Skönt.

Björk

Tittar på storbjörken utanför mitt fönster. Den är fin när solljuset silar genom den. Den måste vara från när huset byggdes 1945. Det står en till lite längre bort. Den bidrar nog till att min lägenhet är lite mörk men å andra sidan ger den ett mycket bra insynsskydd. Men helvete vad den producerar björkfrö! Jag har nog aldrig sett såna drivor med björkfrön som de som ligger på balkongen, och då är jag ändå uppvuxen på ett ställe med ett helt gäng björkar.

La Côte d'Azur

Jag hade semester ett par dagar och åkte utomlands för första gången på mycket länge. Destinationen var Antibes på franska rivieran, dit jag åkte för att hälsa på min bror. Jag har haft det superbra! Till och med att jag fastnade i Frankfurt en natt kändes helt okej. Det var kul att träffa brorsan och se lite av hans liv där nere, och att träffa hans flickvän igen. Det var skönt att komma iväg och det till en mysig stad med superbra väder. Jag gillar Antibes skarpt! Lite halvt off season var det lagom med folk också även om det börjar klappa igen lite. Kontrasten mellan den lite slitna gamla stan, lyxjakterna i hamnen, de nyare delarna, turisterna, vanligt folk och stränderna var skön. Lyxjakterna var bland de värsta i världen och på Cap d'Antibes i stans utkant finns ett av världens mest exklusiva villaområden, men ändå känns inte Antibes snobbigt alls.

Besök i Cannes och Nice hanns också med och jag gillade dem båda och har saker kvar att se på båda ställena. Det finns saker kvar att se i Antibes också. Och sedan finns ju bergen, och Monaco. Konstverket Nomade i hamen vill jag gärna fota i mörker också. Så jag måste nog åka tillbaka...

Det jag saknar mest just nu är värmen, ljum havsbris och utsikten från början på strandpromenaden i Antibes. Och att gå i sandaler, även om jag till slut fick skavsår.

Det är allt lite tungt att vara tillbaka.

Pastell

Den enda gång som pastellfärger egentligen är snygga är i femtiotalsbadrum. Och på vissa utvalda köksattiraljer från samma decennium.

Lördag igen

Sitter på en pinnstol och gäspar. Första lördagen på länge då jag bara är hemma och inte absolut måste göra något. Förra lördagen var jag hos päronen och slappade, det var enormt skönt, men idag har jag tagit det rätt lugnt i min nya del av stan. Sov länge, var ut och fotade en sväng, en kaffe hos E och Lilla My, handlade mat, fixade mat, kollade på TV. Det känns som att jag behöver ta igen massa sömn. Ska göra det strax.

Igår spontanträffade jag Lill-M, hennes G, Limpan och lilla B. (Lill-M var liten en gång i tiden och fortfarande yngre än mig och Limpan. Lilla B är ett barn och därmed liten på riktigt, om än ingen bäbis längre). Det bjöds på vin och köttgryta med kantareller. Jag tog sista pendeln hem och var trött som bara den. Kvällen innan hängde jag med L och M. Käkade sushi och snackade.

Imorrn är det söndag, sedan är det vardag igen. Inte så sugen. Jag saknar sommarledigheten. Så lägligt då att jag får lite mer av den redan på onsdagkväll. Då drar jag nämligen till riviäääran för att hälsa på min bror. Yay! Jag har glömt bort hur man gör när man flyger men det ska nog gå bra. Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Gonatt!

Lördag

När jag var liten kunde det hända att vi på en lördag åkte till farmor och farfar. Hos farmor och farfar fick man saft och kakor. Speciellt minns jag en typ av tjocka sega citronpepparkakor som jag aldrig sett eller smakat någon annanstans. Farmor köpte dem på konditori i stan. Söt americanaglass som farmor köpt på varubussen kunde också serveras. Lekte med katten Drutten kunde man göra, även om jag var rädd för klorna. Men så visade pappa mig hur man kunde klappa katten på tassarna utan att det var någon fara. Hålla handen ovanför kattens huvud fick man absolut inte göra, för det gillar inte katter och kan då klösas. Självklart provade jag även det. På sommaren skulle det plockas blommor i stenpartiet så man fick med sig en bukett hem. Penséer, pärlhyacinter, prästkragar eller något annat fint.

På väg hem kunde det hända att det var Tracks på radion precis när vi passerade Sidsjön och fortsatte neråt stan längs Oscarsgatan.

Jobb fixat

Jobb är fixat för åtminstone höstterminen. Inte lika stimulerande miljö som förra jobben, vad gäller material och så, men det blir nog bra! Lite oväntad lösning blev det i slutänden också.

Det finns långt i från tillräckligt med böcker, och det är inte läge att köpa in nya nu riktigt med tanke på hur gammal upplagan börjar bli och med tanke på att nya böcker ska köpas in till nya kurser framöver. Men varför kommer de på det nu? Räknade de inte i våras? Och varför är det vi tre nya lärare som saknar böcker bara? I och för sig vi som har de allra flesta eleverna.

Klassrum är för små, tekniken funkar inte än riktigt heller. Det verkar ganska rörigt överlag. Någon sa att det var extra mycket i år. Men jag tar det hela med ett visst jämnmod eller vad man ska säga. Skitirriterande men det är inte mitt fel, och det är bara att gilla läget. Försöka i alla fall.

Nervös väntan

Jag väntar på besked om ett par jobb. Speciellt ett är intressant. Inte klockrent men intressant. Jag missade ett samtal tidigare idag från ett mobilnummer som inte finns registrerad på någon. Inget meddelande lämnades. Var det om något jobb ringer de väl igen. Jag är inte så pigg på att ringa upp nummer jag inte vet vad det är. Var det bråttom hade dom väl lämnat ett meddelande.

En intervju imorgon också.

Samtidigt stressar jag över flytten. Försöker vara systematisk men det går sådär.

Kroppsarbete

Hämtade grejer i källaren. Tog hand om lite blocketaffärer. Fyllde bilen, den lånade, med kartonger och kassar och körde ett lass. Tre trappor upp utan hiss. Fem-sex vändor upp. Började plocka ur lite. Körde hem. Bytte om. Cyklade till stan och mötte upp Mi och AT för en burgare. Handlade. Cyklade hem. Lastade några kassar på cykeln. Cyklade till lägenheten. Plockade upp resterande ur kartonger och kassar. Cyklade hem. Sitter i en av mina fåtöljer, soffan är såld, och är så trött i hela kroppen. Kollar på film och drömmer om sängen.

Bilburen ungdom

Jag har ju bil för tillfället. Vart kör man då när man är fri att ta sig precis vart man vill? Idag åkte jag och hämtade upp Elin och åkte till återvinningen och slängde skrot. Vilket fantastiskt ställe! Det ligger nära och man kan slänga precis allt, men på olika ställen. Man känner sig både effektiv och miljövänlig. Det gillar jag! Och ett par vändor till dit blir det.

Usch usch

Livet och dess förgänglighet. Det blir lätt så klyschigt. Men vi påminns ju då och då eller till och med ständigt om det, om än tack och lov inte så ofta på nära håll. Dessa dagar känns det väldigt närvarande.

Fick också veta att en före detta kollega just förlorat ett syskon genom en tragisk olycka. Jag hörde det på omvägar och kollegan är ingen jag har så mycket kontakt med. Vi springer på varann då och då. Det är en otroligt glad och varm människa, en mycket kompetent kollega, och det gör ont att höra vad som hänt. Jag tror det finns bra människor runtomkring i alla fall.

Sommaridyll

All media just nu handlar om den stora tragedin, terrordåden, i Norge. Det är ofattbart fruktansvärt och så nära. Nog må gärningsmannen ha varit galen men det var politiska dåd och det får inte glömmas bort. Han är högerextremist. Trots det diskuteras islamism. Inte bara från världens samlade galenpannor utan även i en del av våra största medier.

Jag kan inte låta bli att läsa överlevnadsskildringar i dagstidningar, kvällstidningar och bloggar. Jag hör dem på radio också. Försöker undvika det mest spekulativa och kvällstidningsartade. Berättelserna gör ju de drabbades erfarenheter verkligare och skapar nåt slags förståelse för det de varit med om. Sedan är det ju ren och skär nyfikenhet såklart. Mer än en gång har tårarna trängt fram.

Igår var jag på torget här och deltog i en kort minnesstund. Tittade på tända ljus, tittade på människorna runtomkring och skrev på en kondoleanslista som skulle skickas till AUF.

Idag var jag och badade med Em vid Wiks slott. Det stora spöregnet slog till på vägen dit så när vi kom fram, lagom till regnet avtog, var det i stort sett folktomt där. Perfekt! Så när som på lite moln och soldis. Vi tog oss ett dopp och simmade ut en bit. När jag låg där och guppade i Mälaren en bit från bryggan så slog mig plötsligt en känsla av olust. Det gick inte att låta bli att associera till helgens alla hemskheter. Jag slog bort tanken och plaskade vidare en stund.

Vi klev upp, torkade lite och gick för att köpa glass. Kaféet var stängt. Vi hälsade på två får istället.

Sommarljud

Ett av de allra bästa sommarljud jag vet är svalors skrik. Det ger mig en känsla av en riktigt varm och solig sommardag med blå himmel. Nu är det visserligen mulet, men känslan...känslan. En såndär dag då man åker och badar.

Sommar

Sommarvärmen har hittat tillbaka lite. Alltså den där rejäla värmen. Inte över trettio grader men så det räcker till.

Jag har varit en sväng hemma på ön men är nu tillbaka hemma hos mig. Behöver ta itu med lite grejer. Kontrakt och jox för ny bostad, börja flyttpacka så smått, fixa lite papper, söka lite jobb, vattna blommorna, sätta nån blomma till på balkongen och sådär. Sedan tänkte jag hinna träffa lite folk samt åka på loppis.

Datorn är fortfarande havererad. Förmodligen någon komponent på moderkortet. Tar några veckor innan jag får tillbaka datorn och blir ett par förmodade tusenlappar fattigare. Undertiden håller jag tillgodo med min iPhone och en äldre laptop som jag lånat av pappa. Mellanslagstangenten låter som på en skrivmaskin. Intressant känsla...

Datorhaveri

Min dator mår inte så bra, och imorgon tänkte jag lämna tillbaka min jobbdator. Hade nog kunnat ha den en vecka till men jag vill avsluta saker och ting.

Hårddisken är intakt men något annat har pajat. Vad och hur dyrt det är kommer visa sig inom kort hoppas jag.

Jag saknar min dator. Har varit utan den nu i över en vecka.

I övrigt är det sommarlov, bostadssituationen har löst sig (om inget oförutsett inträffar) och jag åker norrut en sväng några dagar.

En tioårig kärlekshistoria

I tio år har The Arks musik gjort mig glad, gett mig energi. I tio år har Ola Salo gjort mig knäsvag och fått mitt hjärta att slå lite fortare. Den rösten, de kloka tankarna, de ögonen, den utstrålningen och den kroppen. Får mig på fall.

Det finns ju en ådra i mig som går igång på det storslagna och det dramatiska. Och sedan inlevelsen, hur Ola ger sig hän. Jag har ju en liten svaghet för musikaler, om än inte vilket privatteaterskräp somhelst. Jag har gillat Queen sedan tolvårsåldern. Och jag lyssnar inte bara på "singer/songwriters".

Publikallsång och Salo i svarta knäbrallor och änglavingar och jag är helsåld.

Det började för drygt tio år sedan och slog till med kraft just sommaren för tio år sedan. En sommar som bjöd på minst två viktiga musikupptäckter. Hela året var ett stort musikår, och på flera sätt ett viktigt år i mitt liv. The Arks första skiva var vacker och bra och betydde enormt mycket för mig. Jag skrattade och jag grät. Från förvirring till klarhet till förvirring igen. Musik som kändes i alla sina delar.

Något som inte handlat om mig kom att göra det i allra högsta grad.

Kvällens spelning i Stadsparken var fantastisk men slog inte den klubbspelning jag såg i mars på långa långa vägar. Nu hoppas jag på att få se dem en sista gång. Tillbaka till brottsplatsen, tillbaka till Stora torget i hemstaden där jag först såg dem live. Hoppas och tror. Blir det inte så ska jag inte bli besviken utan bevara årets två spelningar långt inne i mitt hjärta. Alltid.

Ni förstår kanske inte. Men det gör inget.

Håkan

Lyssnar på Håkan live från Way Out West 2010 och det känns som sommarkväll fast det inte är det. Att jag är barbent och fastnar i stolen jag sitter på bidrar också till känslan. Jag har diskat all min disk och flyr från en uppsats som är kompakt och faktaspäckad. Men nu måste jag tvinga mig igenom det sista eftersom morgondagen bjuder på seminarium.

Drömmer

Drömmer om en tvåa med balkong i väster.

Dag 23: En låt jag vill ska spelas på mitt bröllop

Gifta mig kommer jag kanske aldrig att göra. Låten jag tänker länka kanske egentligen inte passar på ett bröllop heller. Kanske på en bröllopsdag men inte på ett bröllop. Anna Ternheims Wedding Song är en låt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och som utgör nästan hela min gitarrepertoar.

Korv

Det känns ju lite illa att behöva söka efter instruktioner för hur man kokar varmkorv men jag gjorde just det.

Snart så

Snart så är terminen slut. Tre veckor skola kvar. Fyra veckor kvar på mina jobb. (Och tre månader kvar i min lägenhet.)

Det är extremt mycket att göra nu. Maj är en helt vansinnig månad. Jag hinner inte med min kurs, jag hinner inte med min bokcirkel, jag hinner inte höra av mig till folk och jag hinner knappt med mitt jobb.

Försöker hinna med lite ledighet och lite roliga saker i alla fall. Förra veckan var jag till Sthlm på lördagen på lite intressanta föredrag och samtal. Hann med att träffa folk och ta ett glas också. Igår var Limpan här på dan och vi grejade med lite av hennes gamla saker som ska säljas. Sedan åkte jag till Pitelena och tittade på melodifestival med skräckblandad förtjusning.

Idag är jag åter back to business. Tvättar, diskar, rättar och sen kommer Limpans grillköpare.

Kardemumma

Min näsa lät mig inte gå hem från Indiska utan kardemummakaffe. "Mmmm", sa ena kassabiträdet och sniffade på påsen, "kanelbullar OCH kaffe!". Nu var det ju inte kanel utan kardemumma men man kan ju ha kardemumma i bullar med. Själv tänker jag på min farmor och köket hos farmor och farfar när jag känner doften av kardemumma. Farmor brukade bjuda på kardemummakaka.

Sedan tänker jag på min katt. Han gillade också kardemumma och blev helt tossig när det vankades sån kaka.

Kaffet var gott.

Jobb

Sökte nyss ett jobb. SO-jobb på högstadiet. SO innehåller som bekant fyra ämnen, varav jag har två och lite till. Sedan in gick det svenska också. Jag är inte svensklärare. Pendlingsavstånd var det också.

Tittade runt lite och hittade två jobb till som jag skulle kunna söka. Det ena låg väldigt bra till. Det är hos de som betedde sig oseriöst mot mig tidigare i år. Där det bara fanns få procent åt mig. De annonserar nu ut betydligt fler.

Sedan finns det en tjänst i SO och förmodligen även svenska på ett ställe där jag var på intervju förra året men inte fick jobbet. Ett ställe som kanske inte heller känns klockrent.

Det är det bästa som finns i nuläget. Ja, och självklart snackar vi om vikariat! Vad trodde ni?

Dag 22: En låt jag lyssnar på när jag är ledsen

Vad jag lyssnar på när jag är ledsen, om jag lyssnar på något, beror på hur ledsen jag är. Men ont ska med ont fördrivas. Olycklig kärlek kräver till exempel sin beskärda del av musik som innehåller just olycklig kärlek.

Jag bjuder på två klassiker. En modernare. Ibland går dom inte att lyssna på alls. Men jag har en hel lista och det finns sådant som jag absolut inte kan röra om jag är riktigt riktigt ledsen.

Håkan på Cirkus

Håkan Hellström på Cirkus 28/4. Fyra håkanhattar av fem. Håkan har en egen skala alltså som inte går att jämföra med andra. En håkanfyra är inte samma som en fyra av nån mer ordinär artist. Full pott blev det ändå inte på Cirkus i torsdags. Jag saknade ett par favoritlåtar och bortsett från det så var det inte lika sprakande som i höstas. Det var jättebra men inte fullständigt fantastiskt.

Cirkus är dock en himla mycket trevligare, och mindre, lokal än Hovet. Enda nackdelen är att projiceringarna inte gör sig från parketten riktigt.

Jag tog över hundra bilder med min iPhone för att få ett gäng bra. Och det fick jag.

Öga för detaljer

Jag har ett öga för detaljer, eller hur? Märkligt då att jag först idag, efter drygt tre år i lägenheten (och ett par år som L. bodde här dessförinnan), upptäcka att ytterdörren har ett lås som går att låsas med nyckel från insidan och att det i sidan vid låskolvarna går att peta till en såndär liten spärr så att dörren går i lås om man stänger den. Tre år då jag varje dag ser nyckelhålet på insidan av dörren, strax ovanför det vanliga låsvredet, utan att överhuvudtaget reflektera över att det är ett nyckelhål på "fel" sida...insidan, av dörren. Så himla märkligt!

Dag 21: En låt jag lyssnar på när jag är glad

Hellacopters funkar att lyssna på när man är glad. Ett band jag upptäckte lite för sent, om man får säga så, även om jag hört brorsan sitta och spela basgångarna till Toys and Flavors och andra låtar i många år. En låt jag alltid gillat också men jag hade liksom inte lyssnat ordentligt på Hellacopters förrän för ett par år sedan, lagom tills de skulle lägga ner. Två år sedan var det väl va? Jag är mycket glad att jag tog tillfället i akt att se dem på min gamla hemstads stadsfestival den sommaren. Sjukt bra spelning såklart!

Dag 20: En låt jag lyssnar på när jag är arg

Jag har ingen "arglåt" men den här låten kan funka när man är arg. Svårt att ta på allvar när man ser liveklippet dock. Att få tag i en vettig video eller ett vettigt liveklipp verkar svårt och på Spotify finns bara tre låtar. (Bakåtsträvare!) Rammstein - Mein Herz Brennt

Glad påsk!

Påskafton. Vad gör ni ikväll? Läser knappast blogg i alla fall.

Jag tar det lugnt idag. Har tvättat och städat och kämpar på med en hög prov. Solen går just nu ner över nejden. Det går fort från det att den lyser upp mitt kök så det badar i bländande ljus, till en kort stund av vackert kvällsljus innan den slutligen sjunker ner över takåsarna. Påsklovet har varit underbart välbehövligt. Det hade varit ännu bättre om jag inte hade haft massa jobb att göra men man kan inte få allt.

Så, vad gör/gjorde ni påskafton 2011? Åt middag med familjen på hemorten? Hängde med er partner? Krogen med vänner? Rättade prov? Kollade på film? Drack whisky?

Min familj är utspridd i påsk, till och med mer utspridd än vanligt denna helg. Päronen kramar det sista ur skidsäsongen i härjedalsfjällen, jag hänger hemma hos mig och brorsan är i Paris med flickvän och kompisar.

Njut ordentligt av resten av helgen! Det ska jag försöka göra, trots de där måstena.

Var ska vikarierna bo?

En kompis till mig sa så tidigare i veckan, apropå min jobb- och boendesituation. Jag tycker att det var bra sammanfattat. Var ska vikarierna bo? Ja, säg det... Det fick mig verkligen att tänka till ytterligare ett varv. Var SKA vikarierna bo egentligen?

Bostadsansökan

Dag 19: En låt från mitt favoritalbum

I nuläget är jag osäker på om jag har något favoritalbum. Det beror lite på vad man lägger i "favorit" också. (Shit, vad jag alltid ska analysera allt...) Det finns dock ett album som jag väldigt länge hävdade var mitt favoritalbum och ett av de bästa album som någonsin gjort. Oavsett om det är det eller inte så är R.E.M.:s Automatic for the People ett mycket mycket bra album.

Albumet är från 1992 och jag minns såklart att låtarna därifrån snurrade på MTV, speciellt Everybody Hurts. Jag minns också en basketresa, bör ha varit till Övertorneå 1993, då en kompis i laget hade den här skivan avspelad på kassettband. Ja sådär som man gjorde på den tiden. Jag fick låna bandet så jag kunde lyssna på det i min freestyle och sedan fick jag låna skivan av henne så jag kunde spela av den själv. Så fantastiskt vacker! R.E.M. hade jag ju fastnat för redan sommaren -91 men det var i och med detta jag verkligen fastnade för dem. Mina favoritlåtar från skivan var Sweetness Follows och den låt som följer här, en av världens vackraste låtar.



För några år sedan inledde Håkan Hellström en spelning på Grönan med att spela den här i högtalarna och köra nån projicering med nån natthimmel eller liknande innan han själv körde igång. Det var en mörk och lite kall kväll i september och jag stod i publiken med en klump i magen. Jag var där för att se Håkan men det fanns något annat som gjorde att hela den där kvällen, hur magiskt vacker den än var, gjorde förbannat ont. Nightswimming som inledning var liksom pricken över i:t. Bitterljuvt minst sagt. Bittersweet Me är förresten en annan låt av R.E.M. men från ett annat album som förtjänar ett eget inlägg, minst!

Gla' påsk på er!

Sne

Nog för att sådant som är snett och vint kanske passar en person som inte är gjord till perfektion. Don efter person liksom. Jag är dock så jäkla less på att jag ofta får tag på måndagsexemplar av kläder från en av mina favoritaffärer. De är så jävla ojämna i kvaliteten. En del grejer därifrån håller skitlänge, har perfekt form och behåller färgen jättebra. En del annat håller inte alls. Senaste årets skörd:

* Vit klänning på rea: Knapparna lossnar
* Blommig klänning: Knapparna lossnar en efter en, klänningen är felsydd och därmed några cm längre på ena sidan.
* Svart klänning: För snålt sydd i sömmarna, som går upp.
* Svart tröja/kofta: Felsydd i bakstycket, ena sidan blir mycket längre än den andra. Spricker i en söm.

Den svarta klänningen gillade jag så mycket och den fanns inte att byta i min storlek så jag fick tillbaka lite pengar och ska laga den när jag orkar ta mig till L. och hennes symaskin. Den svarta koftan, som jag verkligen blev helt kär i, ska jag åka in och reklamera nu.

Jag blir så less!

Dag 18: En låt som jag önskar att jag hörde på radio

Den här låten har väl fått sin beskärda del av radiotid men jag vill i alla fall höra den på radio!

Dag 17: En låt som jag ofta hör på radio

Just nu är jag i en period där jag inte lyssnar på radio annat än på Morgonpasset i badrummet på morgonen. Lilla Lady med Daniel Adams Ray tycker jag ändå att jag hör rätt ofta. En låt jag inte är särskilt förtjust i, speciellt inte refrängen.

Påsklov

Snart, snart...

Förra årets påskris.

Dag 16: En låt som jag älskat men nu hatar

Självklart finns det låtar jag älskat men som inte har något större lyssningsvärde för mig numera. Att säga att jag hatar eller avskyr dem är dock lite starkt. Jag kan inte komma på något sådant exempel just nu.

Dag 15: En låt som beskriver mig

Nu får ni hjälpa till. Var kreativa. Bring it on!

Betona

Jag vill alltså betona att jag blev erbjuden ett jobb av misstag, i ett mail med mitt namn, för att de blandade ihop mig med den dom skulle ge jobbet till. Det är sånt som inte händer! Men det händer mig. Alltså mycket ska man vara med om.

Ikväll är jag sjukt less på att vara vikariebitch. Att vara någons vikariebitch år ut och år in gör att jag emellanåt tenderar att bli en vikariebitch på ett annat sätt. Jag skulle vilja kunna slappna av på mitt jobb och få tid att utvecklas på det sätt jag kan och förtjänar.

Det här har mindre med aktuella arbetsplatser att göra och mer med hela situationen och arbetsmarknaden i sig att göra. Trivs eller ej, du blir ändå någons bitch.

April april!

Får ett mail och blir erbjuden ett jobb. Det står mitt namn och att jag är perfekt. Det står när jag kan börja. Lite märkligt att inte få ett erbjudande först men hey, hösten är fixad! Jag är så jäkla lättad! Jag lutar mig tillbaka en stund och bara ler.

Läser det andra mailet från samma avsändare, tänker att det råkat bli dubbelt. Hoppsan, vi har råkat skicka ett mail till dig som skulle till någon annan. Hoppas det inte ställer till det för dig! Jobbet är inte mitt, jag är inte alls perfekt. Blir erbjuden det som blev över.

Synd att första april var i fredags.

Sällan eller aldrig

Sällan gillar folk min facebookstatus så mycket som när jag skriver att jag ska träna eller har tränat. Det ska möjligtvis vara om jag får till någon riktigt fyndig formulering eller när jag får ett jobb. Det finns rent allmänt även en liknande tendens till statusar som indikerar tvåsamhet.

I'm just saying.

Dag 14: En låt ingen skulle tro att jag gillar

Vad svårt det här blev. Jag vet inte om jag förvånar någon genom att gilla den musik jag gillar. Jag tror jag skulle behöva förvåna mig själv genom att börja gilla något jag ogillar för att någon annan skulle kunna bli förvånad. Men om jag nu måste, ja vad kan det finnas...

Det kanske är nu jag ska berätta om när jag ofrivilligt citerade Per Gessle vid ett högst olämpligt tillfälle och allt urartade i hysteriskt garv? Det var ju inte meningen, det är ju inte mitt fel att han har snott några bra ord till en dålig låt. Men det har jag ju redan berättat för alltför många.

Att jag sedan smyggillar låten lite gör ju saken ännu värre. Det var år sedan jag hörde den och det är inget jag slår på hemma och lyssnar på. Det är egentligen inte texten heller som gör att jag tycker den är lite småtrevlig, det är själva melodin i refrängen som jag fattat tycke för.

Det finns en till i lite samma kategori, en som jag aldrig lyssnar på men faktiskt gillar. Även här är det refrängen jag gillar, där någonstans bland de horribla nittiotalsbeaten.

Nu blir det bara värre och värre för nu kom jag på en låt som jag chockade mig själv med att gilla att sjunga med i en av somrarna jag körde postbil. Samtidigt skrattade jag åt hur jävla dålig den är men att den ändå har något sympatiskt i sig på så vis att en relativt avdankad popstjärna sjunger den. Den är nog mer rolig än bra faktiskt.

Men egentligen är det ett ganska dåligt svar på dagens tema. Det vore ju roligare med något jag verkligen lyssnar på men jag vet inte vad någon skulle kunna förvånas över?

Dag 13: En skämslåt

Guilty pleasure får väl så lov att översättas med skämslåt. Jag vet inte om jag har någon sådan som jag verkligen lyssnar på, även om det finns en ganska rolig och smått pinsam historia om en låt som jag gillar (men verkligen aldrig lyssnar på) som det knappast förväntas av mig att jag ska gilla, eller åtminstone smyggilla lite. Den historien, som de flesta nog hört, sparar jag till ett annat inlägg.

En låt som slog mig nu när jag funderade lite är balladen Love Hurts med Nazareth. Den tycker jag faktiskt väldigt mycket om även om det är riktigt sjuttiotalssmör. En gång när jag blivit "dumpad" gick jag genom korridorerna på jobbet, nästan ensam kvar men radiohögtalare skvalade. Då spelades just denna låt, vilket fick mig att nästan skratta åt eländet. Men det är inte därför jag gillar den, det gör jag bara ändå. Den finns med i en scen i filmen Tillsammans också där den passar väldigt fint.

Nu bjuder jag er dock på en annan version av låten. Anna Ternheim har gjort den och jag är faktiskt redan på trettonde dagen utan en enda ternheimlåt.

Dag 12: En låt med mitt hatband

Tänker fortfarande inte länka någon musik jag verkligen avskyr. Mycket av den musik jag inte gillar bryr jag mig inte om. Om ni vill lyssna på något jag verkligen avskyr så finns The Real Group, som jag nämnt innan, diverse dansbandsmusik och sedan massa fördomsfullt mög jag inte ens tänker nämna vid namn. Det finns så mycket dålig musik som jag inte ens orkar avsky. Sen finns sådan musik man utsätts för och börjar "hata". Men då är det kanske mer låt än grupp? Hm...

Jag gillar verkligen inte Scissor Sisters eller Takida. Och Timotej får mig att vilja kräkas. Diverse pojkband faller under kräkkategorin också. Brrr...

Dag 11: En låt med mitt favoritband

Favoritband. Jag vet inte om jag har något sådant riktigt. De flesta av mina favoritartister kör solo. Men The Ark är ju något av en favorit i alla fall.

The Ark - Father of a Son

I'll be back

Det började ju så bra med ett inlägg varje dag. Sen kom massa jobb i vägen. Och nu är det fullt upp i helgen med annat. Så jag tänkte att jag kanske är tillbaka här på söndag, ifall det är nån som undrar.

Dag 10: En låt som får mig att somna

Helst vill jag ha tyst när jag sover. Det har hänt periodvis att jag lyssnat på musik innan jag ska sova men då måste jag vara ganska trött. Det här är en låt jag sovit till på otaliga tågturer påväg till jobbet i alla fall.

Dag 9: En sång jag kan dansa till

Det har hänt att jag dansat i duschen till den här. Dusch är bättre än badkar, det blir så halt.

Iggy Pop - Passenger. Som jag för övrigt har hört live en gång.

Dag 8: En låt jag kan hela texten till

Queen - Bohemian Rhapsody

Jag började lyssna på Queen när jag var i tolvårsåldern. Freddie Mercury hade just dött, det gavs ut ett par samlingsskivor och deras musik spelades flitigt på MTV. Jag gillade Queen jättemycket, utom möjligtvis Radio Ga Ga för den tjatades så.

Bohemian Rhapsody hade jag på en skiva med filmmusik. Den var ju med i soundtracket till Wayne's World. Så hittade jag texten i en tidning. I en engelsk tidning som vi fick läsa på en engelsklektion. Klassen länsade tidningarna på bra grejer. Vi fick en utskällning, med all rätta, och knappast läsa tidningar något mer. Bohemian Rhapsody-texten låg i alla fall på mitt skrivbord länge och rätt som det var kunde jag bara texten.

Den har suttit där sedan dess men kan såklart behöva lite hjälp ibland genom att lyssna på låten samtidigt. Speciellt om alkohol intagits, för då flyger texter all världens väg.

Dag 7: En låt som påminner mig om ett särskilt tillfälle

Tillfällen finns det mängder av som jag förknippar med olika låtar. Eller olika låtar som jag förknippar med olika tillfällen, beroende på hur man ser det.

Den här låten, Quelqu'un m'a dit för mig tillbaka till en ljus liten lägenhet med trägolv och högt i tak. Limpan bodde ett tag i "Fvåningen" på Östermalm. Det var i maj och solen sken. Vi skulle käka och sedan gå på konsert. Jag hade blivit dumpad dagen innan och var lite olycklig. När jag kom hem till Limpan gav hon mig ett glas rödvin, slog på den där låten och sa åt mig att sätta mig i soffan och inte göra nånting. Jag behövde verkligen det just då och brukar tänka på det varje gång jag hör låten. Efter mat och vin åkte vi till Södra teatern och såg Martha Wainwright som sjöng låtar som också satt perfekt den där kvällen.

Dag 6: En låt som påminner mig om någonstans

Det är samma sak här, finns det platser så finns det tillfällen. Men den här låten till exempel, det är en av dem som påminner mig om postbilen jag brukade köra runt i förr om somrarna.

Hello Saferide - My Best Friend

Dag 5: En låt som påminner mig om någon

Mina låtminnen kretsar nog oftare kring tillfällen än personer. Finns en person finns oftast ett specifikt tillfälle också. Sedan finns det också ett par uppenbara exempel på personer och låtar som hör ihop, på så vis att personen är upphovspersonen.

Men jag väljer en och det får bli den här: To Be Someone med Melpo Mene. Låten påminner mig om Nina.

Dag 4: En låt som gör mig ledsen

Jag tycker väldigt mycket om Du min vän med Nina Ramsby och Martin Hederos. Det är en fin visa, ursprungligen en låt på engelska av Stina Nordenstam faktiskt. Med Ramsby och Hederos finns den på det fina albumet Jazzen, där gästad av Jakob Hellman. Jag fick den låten skickad till mig en mörk vinterkväll när jag inte mådde särskilt bra och den var väldigt tröstande. Jag fick den av personen som var en stor orsak till att jag mådde sådär dåligt. Det kan ju tyckas väldigt bakvänt och det var det väl på ett sätt. Samtidigt så var det kärleksfullt och som ett mått av försoning i det där. Ungefär samtidigt började jag muntra upp mig själv med Miss Lis första låtar. Föga anade jag att jag att den botten jag trodde att jag hade nått inte alls var botten.

Nog har jag lyssnat på den här låten sedan dess och i min tur skickat den vidare till behövande vid olika tillfällen men den gör mig lite ledsen att lyssna på. Den gör i alla fall lite ont, den känns på så vis att det blir lite tungt att andas. Jag såg Nina köra den i Östersund för ett par somrar sedan och det var så fint. Den får ju mig att le också på något sätt.

Dag 3: En låt som gör mig glad

Jag lyssnar ju som bekant inte så mycket på någon utpräglad "gladmusik" men självklart finns det låtar som gör mig glad. Det här är en av dem. It Takes A Fool To Remain Sane med The Ark. En låt som på sistone har spelats mer hemma hos mig än den gjort på många år.

Låten är från 2000 och The Arks debutalbum We Are The Ark. Den här låten, liksom hela albumet, betydde jättemycket för mig ett tag. Speciellt sommaren 2001 gick den varm.

Såhär lät och såg det ut för en knapp vecka sedan. Jag finns där i publiken. Det lät såklart mycket bättre än i den här inspelningen. Och det såg mycket bättre ut framifrån än från sidan.

Dag 2: Min hatlåt

"Hatlåt" är väl starkt men jag hittar inte någon bättre svensk översättning på "least favorite".

Jag bryr mig inte så mycket om låtar jag inte gillar, eller låtar jag avskyr, utan försöker glömma och undvika dem istället. Jag vet således inte om jag har någon absolut hatlåt. Det rör sig väl där också om flera snarare än en. En grupp jag avskyr är ju The Real Group. Deras version av ABBAs Dancing Queen är vidrig, speciellt när de härmar pianoklinket på ett specifikt ställe. Samma grupp har en egen låt som heter Chili con carne. Den är också riktigt jävla vidrig men går i alla fall att skratta åt.

James Blunts You're Beautiful skulle kunna vara en av de låtar jag avskyr absolut mest, mer än nyss nämnda låtar eftersom den är svår att skratta åt. Jag tycker den är hemsk! Det där väsandet och den liksom självgoda känslan, brrr... Och SOM den tjatades! Det är för mig helt obegripligt hur så många kunde älska låten. En låt som sedan ligger nära till hands är Mikas Grace Kelly av precis samma anledningar plus det faktum att den är så käck.

Nu snurrade tankarna igång här och jag avskyr såklart musik som är vidrig på det sättet att den är rasistisk eller sexistisk (Björn Rosenström är ett fint exempel på det sistnämnda) men det hamnar i en kategori för sig. Liksom dansbandsmusik.

Erik Saades Manboy är inte direkt någon favoritlåt heller, om man säger så... Allt signerat Takida går bort också. Eller den där danska sommarplågan Natteravn eller vad den hette.

Ibland är det en låt som helhet, eller en låt plus artist, som kan göra att jag avskyr den. Ibland räcker det med nån störig textbit eller någon konstig frasering eller så för att den ska få mig att vilja kräkas.

Jag länkar av naturliga skäl ingen av ovanstående låtar utan vill ni höra dem får ni själva leta rätt på dem. You know where to find them...

Dag 1: Min favoritlåt

Alltså det är ju omöjligt, speciellt för en musiknörd, att säga att man har en favoritlåt. R.E.M.s Losing My Religion ligger dock bra till. Låten ligger på gruppens album Out of Time från 1991. Den sommaren hade jag och min granne Sara diggat Shiny Happy People från samma album. Kanske hade jag hört även Losing My Religion, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag på ett hotellrum i Vasa i Finland blev förälskad i den.

Det här var på den tiden finlandsbåten fortfarande gick från Sundsvall. Min familj och två andra familjer tog en tur med en övernattning i Vasa, förövrigt med den båt som senare kom att byta rederi och namn för att sedan sjunka till havets botten en septembernatt 1994. Hotellvistelser hörde inte till vanligheten för mig så bara det var stort. I hotellkorridoren fanns en ismaskin och jag satte en isbit i halsen. Hotellet låg på en väg som hette Kärleksstigen. Det allra största var dock att det fanns MTV på hotellrummet.

Jag minns detta som den första gången jag såg MTV. Den första video, eller i alla fall den jag kommer ihåg mest, var just R.E.M.s Losing My Religion. Låten handlar inte om religion men det var nog närmast en religiös upplevelse jag hade där av storheten i låten och storheten i att ligga i en hotellsäng och titta på MTV helt ostört, så när som på brorsan, medan päronen tog en svängom till orkester efter middagen.

Ett par år senare släppte R.E.M. albumet Automatic For the People och jag var helt fast. Men det är en annan historia.

Senare har jag både dansat till denna fantastiska låt på en bardisk i Grekland med tomtebloss i händerna och faktiskt även fått höra den live.

Nämen!

Det här kanske kan vara nåt!

day 01 – your favorite song
day 02 – your least favorite song
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you can dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song from a band you hate
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that describes you
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song that you wish you heard on the radio
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to play at your wedding
day 24 – a song that you want to play at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that you wish you could play
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favorite song at this time last year

Gnällröv

Gnällröv är ett ganska bra ord som jag lånat av ett gammalt ex till mig. Jag är ingen gnällröv men jag fick inte gnälla ifred idag. Väljer man att gnälla på Facebook så får man väl i och för sig ta det, även om det till och med mest var ett utslag av självironi. "Tänk på barnen i Afrika". Jo, men tänk om någon kunde gnälla på något annat än just det att jag gnäller... Jag undrar hur många politiska länkar och grejer jag postar men som folk sällan är lika snabba att reagera på. Det kanske också räknas som gnäll?

K. tyckte att jag skulle börja twittra för att kunna slänga ut sånadär länkar och uppdatera ofta. Själv tycker jag att Twitter är sjukt tråkigt. Det har inte gett mersmak om man så säger. Fast jag hittade Mauro Scocco där. Han är skönt cynisk så det skulle vara för honom då. På tal om honom såg jag att Plura verkar ska köra "Pluras kök". Blir ju inte alls samma om inte Mauro är med. Han bidrar med balans.

När jag ändå är igång och gnäller lite så ska jag uttrycka lite språklig irritation. Förkortningarna d (det), e (är) och sj (själv) stör mig. E kan väl funka, i alla fall om man är stockholmare. Men resten, va fan? Sj är värst, eftersom jag läser SJ varje gång. Det stör mig inte riktigt lika mycket som "shabby chic" men är på god väg. En riktigt bisarr förkortning (?) är "imon" för imorgon. Skriv imorrn eller låt bara bli, i alla fall så länge du har en dialekt som kan säga r.

Var det nåt mer?

Ont det gör ont

Jag har träningsvärk idag. Absolut ingen värstingträningsvärk men det tar sig. Känns bra dock, jag kom ju faktiskt iväg. Mitt nästa mål är yoga på tisdag. Vi får väl se hur det går med det. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt dock. Egentligen borde jag väl gå på något intressant föredrag eller liknande, det är ju internationella kvinnodagen på tisdag. Och icke att förglömma, även fettisdag.

Just nu skulle jag vilja städa lite och sedan slappa i soffan. Vad jag måste göra nu är att plugga kyrkohistoria och ta igen minst en veckas arbete på ett par timmar. Om jag mot förmodan blir klar med det måste jag skriva ett samhällsprov och fortsätta rätta ett historieprov. Jag vill ha mer helg!

Let your body decide

Eller så inte. Beror på hur man ser det.

Just nu är jag trasdockan Påsen till höger i bild här, men inte ens solbränd. Imorrn har jag visst sagt att jag ska köpa träningskort och träna. Det ser jag jättemycket fram emot.

Det sista var ljug.

Bo

Jag vill ha en lägenhet. Som är min. Eller åtminstone att kontraktet är mitt.

La vie en rose

Nån gång förra året köpte jag La vie en rose, filmen om Edith Piaf, men jag hade inte sett den förrän i kväll. Väldigt fin film. Hon som spelar Edith gör en fantastisk prestation. Det är ingen exakt biografi. Människor har lagts till, människor har tagits bort. Flera av kärlekshistorierna hon hade med olika kända män finns inte med i filmen. Men det finns en känsla. Och Edith.

Gäsp

Känner mig lite trött och frusen idag. Skulle helst stanna under täcket, vilket jag i och för sig gjort halva dagen. Ute blåser det lite och det far lite snö i luften. Det ser inte speciellt mysigt ut även om den värsta kylan är borta nu. Jag har lite grejer att fixa och skulle behöva ge mig ut i det där. Sen skulle jag behöva ringa några samtal också. Det gillar jag inte.

Men men, idag är det nog bara att ta sig i kragen som gäller. Äta några mackor, klä på sig och iväg istället för att sjunka längre in i tröttheten. Jag längtar egentligen lite efter att städa (!) här hemma men har inte tid med det.

Ikväll blir det konsert i alla fall. Säkert! Då kommer H. hit också. Nysemestrad och förmodat brun och fräsch. Hm...jag tror jag behöver lite kaffe. Och smink.

Sportlov

Jag har sportlov nu, men häcken full med jobb ändå. Ute är det kallt och mer vintrigt än någonsin. Tack och lov för ljuset och solen dock. Var hem till päronen i helgen. Tog det lugnt, käkade mat, träffade S. och hennes lille G. och så hann jag med ett litet loppisfynd också.

Nu är jag tillbaka hemma hos mig och rättar, söker lägenheter och letar tvättid. Ska dra på mig benvärmarna nu och bege mig in till stan en sväng. Hämta ett paket och ta en sväng på bokrean som jag har för mig börjar idag.

Konsumtion

Snodde en lista. Lagom ansträngande för idag.

SKOR: Just nu Dr. Martens. Svarta, 10-håls.

SNEAKERS: Ja. Ser fram emot att kunna börja använda mina röda Adidas i manchester igen.

JEANS: Använder jag inte just nu. Men de sista jag köpte kom från H&M och Vero Moda.

T-SHIRT: Om vi ska snacka t-shirts av det klassiska snittet, och inte mer tajta toppar så är min favorit en svart med Fever Ray-tryck.

UNDERKLÄDER: Hittar jag på Twilfit och Lindex. Svart.

VÄSKA: Granits svarta axelväska i A4-format. Köpte precis min tredje och konstaterade nöjt att de är lite rejälare nu och kanske håller längre.

PLÅNBOK: En turkos i skinn köpt på Åhléns för några år sedan.

SOLGLASÖGON: Sjuttio spänn på Indiska vanligtvis. Mina favoriter är dock i samma prisklass men från Accent.

KLOCKA: Skulle jag vilja börja använda igen.

SMYCKEN: Sparsmakat, sporadiskt, silver.

TV: En kompis gamla tjock-tv.

MOBILTELEFON: iPhone.

DATOR: En compaqlaptop som må vara stor som ett as men det finns en poäng med det. Förärad en jobbdator av lite mindre snitt utöver det.

LOTION: Inget som är blaskigt. Utan hudkrämer torkar jag sönder. Favoriten är en från Biotherm som luktar apelsin och som jag har tur att få i present ibland. Body Shops Bodybutter är en annan fin grej, speciellt den här tiden på året. ACOs ansiktskräm. Atrix handkräm. Locobase Repair på mina stackars kinder.

DEODORANT: Palmolive. Växlar mellan ett par varianter.

TANDKRÄM: Sensodyne

SCHAMPO/BALSAM: Elvital, Wella

TVÅL: Just nu en riktig tvål, i bit. En fransk som jag fått i julklapp. Den envisas med att glida ner i tvättstället hela tiden. Med tvålkopp och allt.

PARFYM: Sysslar jag inte med.

MINERALVATTEN: Är ont men gott. Men gärna nåt rätt neutralt. Och inte Bonaqua för det är äckligt.

VIN: Rött tack, men vitt och rosé funkar det med.

DRINK: Ja tack.

BRÖD: Saftigt och färskt. Deprimerande att handla, jobbigt att baka, gott att äta.

MAT: Är gott men inte så kul att laga.

GLASS: Periodvis ja. Gräddig.

GODIS: En sucker för lösgodis. Surt, salt, choklad.

SÄNG: En 120 som börjat gnissla och gneka och vill gå i pension.

LAKAN: Sängkläder. Just nu mest vitt lakan, rött påslakan, röda och svarta örngott.

FRISÖRSALONG: En centralt i stan med hyfsat pris (studentrabatt också) och internetbokning.

DAGSTIDNING: DN i pappersform. Aftonbladet, ST och ibland UNT på nätet.

MAGASIN: Läser jag sällan numera, undantaget ett par jobbrelaterade sådana. Förr läste jag Vagabond. Ibland köper jag Bang eller Sonic.

TGIF!

Det är såå skönt att det är fredag idag. Så skönt att få gå hem och lägga sig på soffan. Disken täcker köksbänken, tentan är oskriven och det ligger orättade prov och uppsatser spridda i lägenheten men det skiter jag högaktningsfullt i! Helg, wunderschön!

Om jag hade en sånhär variant av äggfåtölj, kanske en röd, så skulle fredagkvällen nog vara komplett. Inte snyggast men ser skönast ut av de olika äggen.

Senil feeling

Idag fick jag något slags spännande stressreaktion som ett resultat av stress, för lite sömn och för dålig frukost. Misstänker jag. Synrubbningar, vilket händer ibland men jag har varit med om värre. Det läskiga var när jag satt mig ner för att vila och mitt i ett samtal började tappa ord och sluddra. Jag tappade ändelserna på orden och det blev helt fel. Det lät rätt i huvudet men kom ut helt fel, det gick inte att styra. Det satt inte i munnen liksom utan i huvudet, det kopplade fel. Till slut började mina kollegor titta konstigt på mig, några jag inte känner så väl, och jag försökte förklara att jag hade synrubbningar och nog höll på att arbeta upp en huvudvärk. Sedan gick jag upp på mitt rum ett tag och började kunna fungera normalt. Trycket i huvudet kom tillbaka senare och det pulserande mönstret också. Men där har jag definitivt varit mer om värre och mer migränliknande.

Nu ska jag äta lite fil och sen gå och lägga mig. Morgondagen börjar med ett viktigt möte så återigen försvinner min torsdagssovmorgon. Den här känslan av senil tant vill jag inte uppleva igen. Det var verkligen så jag kände mig. Tänkte att det kanske var stress, eller bara huvudvärksrelaterat, men kände mig som att jag blivit senildement alternativt höll på att få en hjärnblödning.

Huvva!

Lena Nyman

Jag har alltid gillat Lena Nyman. Jag förknippar henne främst med HasseåTage-filmerna Släpp fångarne loss det är vår, Äppelkriget och Picassos äventyr. Och så Gösta Ekmans Morrhår och ärtor och Tage Danielssons Ronja. Ronja hamnar dock i andra hand efter de där andra.

Sedan har vi ju de där numren från HasseåTage-revyn Glaset i örat också. "Vad har du i fickan Jan?" och "Lantlollan" där hon pratar om faran med att ge sig ut i spenaten.

Lena Nyman var hon som var liten och kort, rolig, rapp i käften och hade så speciell röst. Och så hade hon ett speciellt kroppsspråk.

På senare år har jag läst texter om henne och intervjuer med henne som fått mig att gilla henne ännu mer. Som fått mig att beundra henne mer. Hon verkar ha varit så jävla skärpt och dessutom haft en skön sarkastisk humor. Sånt imponerar alltid på mig. Sedan levde hon livet på sitt sätt, på ett sätt som dels verkade skönt men dels förbannat ensamt. Men hon hymlade inte om något, hon var som hon var.

Dessutom var hon nog en långt mycket bättre skådis än jag någonsin insett. Inte för att jag sett allt men jag tänker på hur hennes kollegor pratar om henne. Sådana som Gösta Ekman och Jonas Gardell. I pressen sista dagarna har Marie Göranzon sagt mycket fina saker också bland annat.

Sedan var det ju det här med Nyfiken-filmerna. Jag har sett delar av dem och tänkt att jag ska köpa dem och se dem ordentligt. De var ju trots allt väldigt banbrytande, och jävligt omtalade. Nu har det ju kommit upp igen sista dagarna, hur sågad hon blev efter de filmerna. Inte som skådis, inte som person utan framförallt för att hon inte ansågs ha kropp nog att klä av sig naken framför kameran. Detta verkar ha tagit henne hårt och verkar ha varit något hon återkom till hela livet. Hon skrev dock ett så jävla bra svar på det där 1967. Det gör henne ännu mer fantastisk!

Det känns jävligt tråkigt att hon är borta, men samtidigt också skönt eftersom det var så grymt att hon fick lida i flera år. Å andra sidan verkar hon nu på slutet kommit att acceptera sin situation. Jag tänker att det är bra kanske men samtidigt, varför ska man plågas extra länge bara för att acceptera sin situation? Sista åren kunde hon inte arbeta, och det var allt hon ville göra.

Om jag trodde på någon himmel så skulle jag tro att hon satt där och drack skumpa. När hon fick cornelisstipendiet för ett och ett halvt år sedan, för sina inte lika kända sånginsatser, frågade en journalist vad hon skulle göra med pengarna. Hon svarade att hon skulle unna sig lite dyrare champagne. "Dompan är ju aldrig fel!"

Lena ger svar på tal.

Lena berättar om sin sjukdom.

Melodifestival

Schlagertramset är igång och sprider dynga omkring sig. Ikväll kollade jag i första hand för att se Pernilla Andersson (Vad gör hon där?) och i andra hand för att liksom kolla läget. Efter ett par minuter satte jag mig vid köksbordet och lyssnade istället för att sitta framför TVn. Undantaget Anderssons framträdande. Nog har hon gjort bättre låtar men jag tror den där växer. Hon är bra på riktigt i alla fall och jag ser fram emot att se henne och Stadling på Katalin i april.

Visste ni att hon faktiskt heter Dregen i efternamn också? (Till skillnad från Dregen själv.)

Påsig

Sitter vid datorn och dricker en kopp te. Har inte fått i mig mer frukost än men ska åtgärda det innan jag beger mig mot stan för en fika med en Anna. Solen skiner just nu, härligt. Alldeles nyss var det så grått. Jag ser mitt ansikte spegla sig i den blanka datorskärmen. Under ögonen hänger svullna påsar. Jag fick sovmorgon idag och det var fruktansvärt skönt men särskilt pigg ut ser jag uppenbarligen inte.

Det blir en lugn dag idag. En sväng på stan och sen hem för att fixa lite. Städa, rätta nåt prov och bara vara ledig, höll jag på att skriva men det är något motsägelsefullt med den meningen på något sätt.

TGIF

Sitter i soffan och klipper med ögonen. Ser på Cabaret, dricker ett glas vin och försöker lära mig Cornelis "Min älskling är som ett tomtebloss" på gitarren. Multitasking. Längtar till sängen.

Onsdagkväll i soffan

Jag har bränt mig på tungan. Jag äter macka med skinka och avokado och påminns om att jag hade lite bråttom med risotton förut.

Imorrn hade jag sett fram emot sovmorgon men så dök ett möte upp klockan nio imorgonbitti. Ett möte som beräknas ta tio till femton minuter... Men men, då är jag ju ändå där och kan förbereda senare lektion istället för att göra det ikväll. Hoppas jag hinner bara.

Idag var jag och lämnade in min kära kappa på kemtvätt. Varfördå? Jo därför att igår när jag var på väg hem efter att ha barnvaktat Lilla My så körde en buss förbi mig i hög fart och passade på att förflytta en vattenpöl från vägen till mig. Jag hade brunt smutsvatten skvätt över hela vänstra sidan av mig, från topp till tå. Min kappa såg inte fin ut! UL får betala och jag får gå runt och vantrivas lite i en lite urtvättad och alltför trång vinterjacka ända till på måndag. Grr...

Nu ska jag fortsätta med den där avokadomackan.

Fix

Jag har möblerat om mitt sovrum. Jag är inte mycket för att möblera om men det här har jag funderat på ganska länge, minst ett år. Nu är det gjort i alla fall och jag tror det blir bra. Känner mig mycket nöjd! Typiskt mig att styra upp därinne lagom tills det är hög tid för mig att leta efter ett nytt ställe att bo på.

Helg

Jag skrev ett inlägg i frustration härom natten men raderade det. Jag gör sällan så men ibland blir det bara inte bra liksom.

Bra har däremot helgen varit. Somvanligt skulle jag inte ha något emot en dag till. I fredags gick jag från jobbet vid fyra, handlade, åkte hem och åt en semla och tog en lång skön tupplur. Efter att ha försökt väcka mig själv till liv igen åkte jag mot stan och tog några öl med en nygammal kompis. I höstas tog jag och en gammal kursare upp kontakten igen. Vi har aldrig riktigt umgåtts men nu har vi börjat göra det lite. Det är kul!

Igår åkte jag till Stockholm för att träffa H. Kom iväg senare än tänkt men det gjorde nog inget, tror inte H hade någon brådska heller. I ett soligt men blåsigt Stockholm sågs vi vid Slussen, tog en promenad och sedan en lång fika på ett rätt mysigt ställe. Tror dock att sött fika är bättre än macka på det stället. Efter fikat gick vi till Marie Laveau, där jag faktiskt aldrig varit, och tog ett par glas vin. Jag fick chans att träffa ett par nya människor också innan jag drog mot tåget.

När jag pratade så det räckte för alla och klockan började bli lagom för att åka hem utan att åka hem alltför sent så gick jag mot T-banan. Kollade på klockan och insåg att jag trodde jag hade tio minuter mer än jag hade. Jag trodde också att jag visste precis var T-banan är vid Mariatorget. Det visste jag tydligen inte... Blev realist, insåg läget och började sakta av på stegen.

Det blev en promenad hela vägen ner till Centralen. Kallt men skönt. Enda felet var att jag var på Centralen alldeles för tidigt. Hann köpa hamburgare, juice, godis och en halvdålig bok om 90-talet för alltför mycket pengar innan jag satte mig på tåget.

Somnade för sent av okänd anledning och är lite seg idag. Planerar att rycka upp mitt hem, vilket verkligen behövs, samt skriva ett seminarieinlägg vilket tyvärr också behövs. Judisk bibeltolkning, here I come! Eller mer: Ja ja, jag kommer...

Fina människor, sol och gott att dricka har förgyllt min helg. Eftersom ketchupeffekten infann sig så missade jag tyvärr nåt slags gourmetfisk och TP här i stan men jag ska försöka boka in det där TP:t snart.

Nytta

Man kan göra nytta på olika sätt. Jag har just rotat fram att mina blomkrukefynd (Ytterfoder, inte kruka, om man ska vara petig.) från Upsala-Ekeby som jag köpte i julas är formgivna av Mari Simmulson och heter Lisa. Lisa har också en gulaktig släkting med snarlikt mönster som heter Vera. Lisa är snyggare än Vera. Tydligen finns de i flera storlekar. Vera fanns i tre storlekar i alla fall.

Jag har inte tagit någon egen snygg bild än så håll tillgodo med denna. Jag förstår att ni håller på att dö av nyfikenhet på hur den ser ut. Jag älskar Lisa. Eller mina tre lisor.

Dag 30: Ett sista ögonblick

Nu är de här trettio dagarna, som blev mer än trettio dagar rent tidsmässigt, till ända. Äntligen? Jag vet inte om det har varit så intressant att läsa. Ibland har det varit kul att skriva, ibland inte. Strax före jul gav jag upp att skriva varje dag. Jag kan tycka att ämnena ibland blev lite repetitiva och fantasilösa, lite för sentimentala också.

Så jag tänkte inte sluta med ytterligare ett sentimentalt ögonblick ur mitt vemodiga inre, haha. Jag tänkte sluta med ögonblicket just här och nu.

Jag sitter i min soffa, ja eller den soffa som egentligen är Limpans, och tittar på P3 Guld. Jag dricker päronkonjak, som egentligen är likör, ur mina fina lila gamla likörglas. Undrar om det egentligen är sherryglas? Ett riktigt fynd är dom och dagen de köptes kommer jag sent att glömma. Nåväl, det här skulle inte handla om det ögonblicket. Men jag skulle kanske kunna dra en parallell...

Den kvällen slog mitt hjärta extraslag, relativt oväntat. Ikväll har jag lite kontakt med en vän som på sistone varit väldigt glad. Jag vet att hennes hjärta slår extraslag ikväll. Jag är så glad för hennes skull. Det näst bästa efter att känna det själv. Påminnelsen om sakers tillstånd gör att det kniper lite i hjärtat men jag ler.

Konjaken har gjort mina kinder röda. Jag fortsätter att se galan och att fixa med lite kontorsgrejer som ska göra att jobbet känns lite roligare. Kanske ska jag ta mig lite mer konjak. Jag har en jäkligt skön lördagskväll här hemma med mig själv.

Dag 29: Mina ambitioner

Idag denna trötta fredag känns helt fel tillfälle att prata om mina ambitioner. Om vi ska prata om yrkesmässiga ambitioner så tjänar det inte så mycket till att ha så himla höga sådana just nu, i alla fall inte karriärsmässigt. Jag försöker vara bra på det jag gör men det är svårt att göra allt riktigt bra under rådande vikarieomständigheter. Jag undrar just hur länge de ska vara mina omständigheter.

Vissa delar av mig ligger lite on hold. Jag ids inte. Jag ligger på is. Försöker vara lite social emellanåt för att sätta lite piff på isen och januari.

Ikväll är jag bara trött. Och irriterad.

Att ta förgivet

Snälla Helena Bergström, om du verkligen har uttryckt dig som Aftonbladet återger så är det pinsamt. Du tycker att ni förbises och tas för givna av Svenska Filminstitutet för att ni inte får några priser, inga guldbaggar. Bara för att publiken "erkänner" er innebär det inte att filmerna är bra. Är all musik i kommersiella radiokanaler bra? Är alla program i kommersiella TV-kanaler bra? Näe, precis.

Jag förstår om det är jobbigt att få nedlåtande kommentarer och klappar på huvudet om man kämpar och sliter, men kom igen!

Du erkänner att Angel var ett totalt fiasko, men ärligt talat: Har alla andra filmer varit så jävla bra till exempel? Jag genomled Queen of Sheebas Pearls som var det sämsta jag sett på bio (Okej, delad förstaplats med Matt Damons Alla dessa hästar.), tanten bredvid mig somnade och snarkade högt. Fick inte dessutom den en guldbagge för bästa foto? Med all rätta, för det var vackert.

Och att Filminstitutet inte erkänner... Alltså, får ni (han) inte en himla massa anslag att göra film för?

Du är "fly förbannad", bland annat över att du respekteras som skådis när du inte jobbar med Colin. Kan det vara så att du verkligen kommer till din rätt då, och att du verkligen får jobba med bra grejer? Jag är en av dom som tänkt att jag borde se dig på scen, för att jag misstänker att du är bra mycket bättre då.

Colin Nutley gjorde succé med första Änglagård och den var fantastisk på många sätt och vis. Och Colin var engelsk och ny. Filmen kryllade av bra skådisar. Men det går inte att leva på det för all tid och evighet. Han har gjort en riktigt bra film och ett par bra och sen finns det väl en och annan som har lite nostalgisk charm. Resten är dynga!

Att folk går och ser Änglagård 3 handlar om att den rider på namnet från den första, och den andra som var rätt bra, och att folk vill se vad som händer. Och att det kanske inte alltid finns så mycket annat att välja på.

Personligen har jag varit upprörd över att denne filmskapare och hans entourage får göra så mycket dynga. Hur mycket pengar får han? Och så mycket medieutrymme. Tack och lov blev det inte alltför pinsamt med att ta med dottern i det hela. Hon verkar ha skött sig bra. Men allt ger liksom samma känsla som när Lasse Åberg får stålar för att göra Sällskapsresan femtioelva och förstöra ett en gång roligt och träffsäkert koncept. Observera "en gång".

Så sluta självömka nu för fan och inse att det ni producerar kanske inte riktigt håller måttet! Faktum är att filmerna nästan blir sämre och sämre. Och ärligt talat, nog för att dom är snygga men är guldbaggarna så jävla viktiga?

Capice?

Dag 28: Det här saknar jag

Jag ska fatta mig kort.

En partner.

Ett fast jobb.

En lägenhet som är min egen.

Och en katt.

Dag 27: Min favoritplats

Hemma i sängen, eller i soffan med en filt över mig. Inte för att min säng är så fruktansvärt skön och bra, men att sova gott och att ligga och dra sig i sängen är bara så himla skönt. När man får göra det alltså.

Ön som jag fortfarande refererar till som hemma (Man kan ha många "hemma".) är en av mina absoluta favoritplatser. Speciellt på sommaren. Jag gillar närhet till havet men tycker att havet bäst betraktas från land.

Utsikten från mina föräldrars balkong, barfota i gräset utanför köket, vyn över backarna där mina morföräldrar åkte spark vinternatten när pepparkakorna for över skaren, fötterna i sanden på någon av stränderna. Det finns ett lite otillgängligt ställe jag inte varit till på flera år också, som i tanken också är lite av ett favoritställe. I sommar måste jag nog ta mig dit.

Sedan finns det ställen i stan där jag bor, och i Stockholm som jag gillar väldigt mycket. Och platser som var favoritplatser en gång i tiden men som kanske inte finns i mitt liv längre.

Men en enda specifik favoritplats sådär, det har jag inte.

Tröttheten

Nu är den här igen, den massiva tröttheten. Jag hade behövt mer lov och mitt dygn, även om jag nu vridit tillbaka det några timmar, är inte anpassat för det här samhället. Jag är så less på den normen! Inte bara måste jag kämpa med att försöka gå och lägga mig tidigare för att få hyfsat med sömn innan jag måste gå upp, men dessutom så är det ju som bekant inte helt accepterat att ha en sådan dygnsrytm som jag har. Slappt och förtappat liksom.

Dag 26: Mina rädslor

Jag har nu kommit till dag 26, ett par veckor för sent. Ämnena börjar kännas tradiga, och lite negativa. Och blottande. Jag har faktiskt ingen lust att vädra mina rädslor idag.

Jag tror jag jobbar mer med farhågor än med rädslor kanske. Klart jag är rädd ibland som alla andra men det är inget som är så närvarande. Det finns väl de där klassiska grejerna såklart, att familj och vänner ska dö, att hus ska brinna, att familj och vänner ska hamna i bilolyckor, alltför små utrymmen... Det beror ju på vilken nivå vi ska snacka liksom.

Klart jag är rädd för att behöva harva på såhär med vikariat, andrahandslägenheter och så vidare i all tid och evighet men i grunden är jag dock ganska positiv av mig, faktiskt, och tror att det måste ordna sig. Överlag försöker jag låta bli att fokusera på allt som kan gå åt helvete och tänker att allt nog blir bättre. Det har det ju blivit förr. (Och det kunde definitivt vara värre.)

Den största rädslan jag har är nog att bli lämnad totalt jävla ensam.

Dag 25: En första

Första gången jag går på konsert. Hemstaden, mitten av åttiotalet. Jag, min granne och hennes mamma har åkt till stan för att gå i något barnkarnevaltåg. Massor av barn går på led i en drake. Vi är drakens kropp. Våra små huvuden sticker upp ur de utskurna hålen i drakkroppen. De framför går lite fort, eller långsamt. Den packtejpsinkapslade pappkanten skaver kring halsen. Jag är nog lite för kort. I min hand har jag en träpinne med silkespappersremsor på, som en pompom. Min granne har en pinne med en papperssnurra på. Varför gör vi detta? Det ska nog vara kul för barn.

Jag minns den där kanten som skavde på halsen. Och den där pompompinnen, för den satt i många år fastkilad vid några rör uppe under taket i mitt rum.

Efter paraden gick vi till Folkets park. Jag minns våra små ben traskandes upp för den långa backen. Jag minns att vi hade fått hallonsnören. Den stora konserthallen var inte byggd, inte heller den i slutet av åttiotalet så storslagna "äventyrslekparken". Jag minns en plåtgrej, osäkert om den var en leksak eller ett konstverk.

Inne i dansrotundan såg vi sedan Mora träsk. Mitt livs första konsert. Jag minns att vi var där inne, att vi såg dem men sedan minns jag inte så mycket mer. Vi sjöng säkert om Faster Ingeborg och hennes muff.

Men hallonsnören var stort.

Dag 24: Det här får mig att gråta

Att gråta är jobbigt. Jag blir så förbannat täppt i näsan och får så ont i huvudet. Kinderna bli salta och huden därmed torr och irriterad. Gråta är sällan särskilt förlösande.

Jag gråter när jag är förtvivlad och känner ångest. Som när jag blivit lämnad av någon jag haft en relation med. Dumpadkänslan. När allt är sådär tomt och gör så ont. När jag känner mig övergiven och bortvald och tänker "Men nu då, hur ska det gå nu? Försvinner den här människan nu?". Då blir det sådär jobbigt att det inte finns så mycket annat att göra än att gråta. Ibland kan man då behöva lägga sig på golvet för där kränger det inte så mycket. Då allt känns sådär fruktansvärt patetiskt. Först är det bara tomt, sen kommer i regel allt på en gång. Usch, vidrigt!

När jag är arg gråter jag också. Jag kan bli så fruktansvärt förbannad, inte helt sällan slutar det då med att jag blir så arg att jag gråter. Denna förnedring... Likadant om jag blir riktigt riktigt generad.

Väldigt sällan gråter jag åt TV-serier, film och böcker men det händer. Slutet på sista avsnittet av Six Feet Under är ett säkert kort. Herre gud så jag gråter! När Matthew dör i Anne på Grönkulla har också alltid varit så himla sorgligt. När jag läste Jonas Gardells Jenny grät jag för att det var så vidrigt, för att jag blev så arg. Jag har även gråtit åt filmen Tjenare Kungen. Då undrade mitt biosällskap vad jag höll på med och mitt svar blev "Det var så fina punkbarn!". Jag blev rörd helt enkelt och då kan det komma tårar. Det är oftare så än att det är så himla sorgligt.

När det gäller film och böcker och så handlar det mer om att det kommer en tår i ögonvrån men än att jag sitter och grinar. Undantaget Six Feet Under för där strömmar tårarna.

För ett antal år sedan brukade jag gråta åt Extreme Home Makeover också. Jag visste att jag gick rakt i fällan av amerikansk smet men ändå rullade tårarna. Snyggt uppbyggd dramaturgi liksom. Där sitter den enbenta familjen som lever på tre riskorn om dagen för de ger resten till fattiga och så har de fått ett nytt hus med platt-tv och så får sonen, som har dyslexi, ett collegestipendium. Uäääh...

Ibland skrattar jag så jag gråter också, det är mycket trevligare!

Dag 23: Det här får mig att må bättre

Vad som får en att må bättre borde man ibland påminna sig om lite oftare.

Bra musik får mig att må bättre, vilket jag ibland konstigt nog tycks glömma bort. Ibland behöver jag total tystnad, men bra musik får mig att må bättre. En och annan promenad behöver jag också, även om det ibland knappt märks för jag är sur hela promenaden så har det ändå gjort lite gott. En bra bok kan också göra att jag mår bättre, men jag tar mig för lite tid till att läsa. Ibland kan en bra film eller bara lite slötittande på TV få mig att må bättre.

Mina vänner får mig att må bättre. Att umgås med dem är något av det allra viktigaste för att må bättre. Det allra bästa är att få skratta tillsammans med vänner.

Sol får mig att må bättre.

Sömn inte att förglömma.

En och annan tripp hem till ön får mig att må bättre.

Lite medvind, när saker och ting klaffar till exempel avseende jobb, gör att jag mår bättre.

Kärlek.

2010/2011

2010 var ett helt okej år. Det började lite tungt men fortsatte ganska lugnt. Jag ser det lite som ett mellanår. 2011 blir nog bra. Jag känner det på mig. Det ligger till och med bra i munnen trots att det är ett udda år. Principiellt gillar jag jämna bättre. Därmed inte sagt att innehållet i dem brukar bli så mycket bättre.

2011...come get me!