Bokrean

Tänkte att jag skulle skriva vad jag köpte på rean. Det finns i alla fall en som är nyfiken.

Lagom av Johan Tell. Handlar om Sverige, svenskhet och det vi kallar svenskt. Om fördomar och myter och sånt på ett lättsamt sätt med snygga bilder. Tell skriver annars resebetraktelser, både i egna böcker och i tidningen Vagabond.

Samlade dikter av Edith Södergran. Köpte Boye härom året och tänkte att detta var ytterligare en samling jag "borde" ha. Har faktiskt aldrig direkt läst något av henne.

Ninas resa av Lena Einhorn. Om Lenas mamma Nina och hennes erfarenheter av Förintelsen. Har tänkt länge att jag borde läsa boken och se filmen.

Vem är Björn och Vem är Benny? av Fredrik Lindström och Hasse Pihl. Den har jag också tänkt läsa länge men det har inte blivit av. Visst finns den i pocket men den här mjuka upplagan kändes rätt trevlig med färgbilder och annat och var bara lite dyrare. Har börjat läsa den och den är kul. Funderar på om man skulle kunna använda hockeyreferatet av trettioåriga kriget i undervisningen någon gång.

Gäsp

Sitter här och småfryser. Läser om landskap men skulle hellre vilja sova. Trodde jag hade ett seminarium elva imorse. Det hade jag inte, jag hade visst seminarium klockan tre. Irriterande, men men nu hinner jag ju med det där seminariet jag sitter och läser för nu också. Men somsagt, jag skulle hellre vilja sova. Det är en grå och tråkig dag.

Igår gick jag lös på bokrean. En snabbtur där jag tog ett djupt andetag för att lyckas ignorera värmen och alla jobbiga människor. Gick hem med fyra böcker jag säkert hade klarat mig utan, men det var faktiskt bara böcker jag har funderat på att köpa tidigare.

Nu ska jag äta lite gröt och se om det kan göra mig lite piggare och gladare.

Pluspoäng

Jag har sett tre av de filmer som är oscarsnominerade för bästa utländska film. Pans labyrint, Efter bröllopet och De andras liv. Jag kände mig himla kulturell när jag insåg det! Bestämde mig genast för att det var värt pluspoäng. Dubbelcheckade med min vän (ex-)biokassörskan som bekräftade att man definitivt får pluspoäng då.

Helgen som sådan kan också få lite pluspoäng. I fredags blev jag bjuden på middag och sedan hamnade jag på temafest i feministiskt kollektiv. En och annan intressant utstyrsel där ja. Igår blev jag bjuden på mat igen, denna gång våffellunch hos Em. Väldans trevligt! På kvällen vankades det fest igen. Denna gång i en korridor. Det var inte direkt igår jag var på korridorsfest faktiskt! Eller jo, nu var det ju precis det... Men ni fattar! Rödvin, Maud Lindström, Strula med Siri, Tori Amos, R.E.M. och lite allt möjligt, trevliga diskussioner, ostbollar och yogite framåt nattkröken.

Idag gör jag inte mycket. Kollat lite på tv, hängt vid datorn, lyssnat på Ani-skiva jag inte lyssnat på på hundra år. Försökt samla lite krafter för att ta itu med hemmet och livet. Nu till exempel ska jag ta och äta. Äta bör man, annars dör man. (Äta gör man, ändå dör man, som min vän dietisten alltid brukar lägga till.)

En månad

En månad har gått sedan jag tog min examen. En månad och några dagar. En månad och ytterligare några dagar sedan jag gav mitt yttersta för att kunna genomföra ett ventileringsseminarum trots att jag helst inte ville lämna sängen. Man klarar så mycket mer än man tror även när man passerat gränsen och nått insikten.

Den sista månaden har gått snabbt. Så säger jag nästan alltid, men den har faktiskt det. Men vad har jag fyllt den med, för det är väl inte bara tid som passerat? Jag har tillåtit mig att andas och jag har försökt vara stolt över det jag åstadkommit. Jag har försökt ladda om batterierna, både för att inte stypa och för att fixa examen nummer två. Inte alltid så lätt, vilket också lett till nya erfarenheter.

Jag har varit på ett par underbart bra konserter i fint sällskap. Det har blivit flera vändor till Stockholm. Jag har köpt fina skivor jag njutit av. Ser framemot kommande konserter också, Regina Spektor står närmast på tur. Jag har börjat ta tag i träningen igen. Jag har börjat (jag sa börjat) sortera mina pappershögar så smått. Pappershögarna som varit ganska orörda i två år. Böcker, jag har läst böcker! Började komma igång med det i höstas igen och försöker hålla det.

En del luncher, fikor, middagar och öl med fina vänner har det blivit. Det kan dock aldrig bli för mycket sådant! En fest har jag hunnit med också. Rödvin har det blivit en del också. Det är bra. Just det, jag var flytthjälp en sväng också. Dessutom har jag fått ordning på min digitalbox och ser lite mer på tv. Ny, bättre begagnad, dator har jag också så det är lätt att bli fastklistrad vid den. En del intressanta konversationer har förts via den också, både med gamla vänner, nya bekanta och allt däremellan. Jag har utväxlat några långa mail med min kusin och jag tror att vi nu kanske lagt grunden för den relation vi aldrig riktigt haft. Det är bra. Jag har inte så gott om kusiner och jag tror faktiskt att jag behöver henne lite.

Sist men inte minst har jag kommit igång med en uppsatsidé och jag har börjat läsa en ny liten kurs i ett nytt ämne. Föreläsningarna är intressanta och jag har en pm-idé på g. Smolket i bägaren är väl att jag inte kan förmå mig att komma igång med läsandet. Jag har inte ro att sitta still och koncentrera mig. När jag väl gör det selektivläser ögonen och tar inte in all text. Tenta om en månad...

Fan, när jag ser tillbaka på den sista månaden så har jag ju gjort en hel del trots allt! Och det har blivit ljusare. Dagarna blir längre.

Musik just nu: Stefan Sundström - Häst på Ekerö (Får mig att tänka på en häst på Ekerö som jag hejade på en gång.)

Ludd

Det är ludd i luften. Snöludd. Men sluta snöa då för fan! Det räcker nu...

Musiken för stunden: Helt Off. (Det var ett tag sen sist.)

Bokrean

Linda skrev om vilka böcker hon skulle vilja handla på bokrean om hon var i Sverige. Bokrean är lite överskattad tycker jag. Det är alldeles för mycket deckare och populärpsykologiskt dravel. Ändå är bokrean mer eller mindre ett måste. Och lika förvånad blir jag varje år när jag någon vecka innan kommer på att den närmar sig. "Ja just ja! Och jag som är pank och inte behöver några böcker." Sen står jag där med näsan i reabackarna ändå. Fast jag brukar försöka vara snabb i vändningarna. Trånga affärer fulla med människor som river och sliter i kombination med milslånga köer tar inte fram de allra finaste sidorna hos mig. Jag brukar koncentrera mig på den största butiken också, och sen göra små svängar hos de mindre. Innan har jag målmedvetet bläddrat igenom katalogen, lite som med leksaksbroschyerna innan barndomens jular, och kryssat för det jag vill respektive ska ha. Förmodligen har jag också muttrat något om vad mycket skit det är i år.

Pocketböcker är annars en större fälla för mig. "Köp 4 betala för 3" ropar affärerna och jag ropar "Jaaa!". Eller så tänker jag "bara en, det är ju inte så dyrt". Sen att jag har massor med böcker hemma som jag inte hunnit läsa, det spelar inte så stor roll just då.

Eftersom jag inte har i huvudet precis just nu vad jag vill ha på bokrean så tänkte jag tala om vad jag har köpt för böcker de sista veckorna, kurslitteraturen undantagen.

NU, imorgon! av Annika Thor (Den var bra, passade att sträckläsa!)
Drömfakulteten av Sara Stridsberg (Den ser jag verkligen framemot att läsa. Valerie Solanas ni vet.)
Kalla det va fan du vill! av Marjaneh Bakhtiari (Den har jag varit påväg att köpa skitlänge nu.)
Den blå rullgardinen av Agnes von Krusentstjerna (Första delen i klassisk serie som orsakade moralpanik på sin tid. Intressanta kärleksrelationer.)
Linas kvällsbok 1 & 2 av Emma Hamberg (Ungdomsböcker kan vara schyst att läsa ibland. Denna är nog mest som slöläsning. Ska man dessutom jobba med ungdomar så kan det vara bra att ha lite koll och så.)

Just det, bokrea snart alltså... Hehe.

Solsken

Let the sunshine in.

Solen värmer faktiskt idag, de stunder den är framme. Man känner verkligen det, det är inte bara inbillning nu. Härligt! Däremot mindre härligt att det fortsätter att snöa. Jag är less nu. Men...hellre några grader kallt än slaskvarning.

Imorse vaknade jag i samma ögonblick som jag borde ha infunnit mig i en föreläsningssal, precis på minuten. Fascinerande. Jag beslutade mig för att vara duktig och klädde på mig och traskade dit. Svepte in genom dörren endast 25 minuter sen. Föreläsningen var intressant också. Nu är jag astrött, och tvättar. Massor. Sedan ska jag iväg och boxa lite på L. Eller ja, förhoppningsvis inte på henne.

För övrigt förstår jag inte riktigt kvällstidningarnas hysteri kring Britneys hår, eller avsaknad av hår. Eller på ett sätt kan jag förstå det, men samtidigt inte. Omfattningen av utrymmet det får är pinsamt, och upprördheten likaså. Det är ungefär som att hon gjort det värsta möjliga och nu är det bara en fråga om när hon knarkar ihjäl sig. Själv tyckte jag att det såg ganska snyggt ut, men kan inte påstå att jag bryr mig sådär överdrivet mycket om vilken frisyr hon har.

Ordning

Börjar få lite ordning på mitt PM nu. Det som ska in imorgon. Jag har ju kommit på den briljanta idén att bygga vidare på mitt examensarbete så mycket finns ju där redan. Återvinning is the shit! Lite mer preciserade frågeställningar, en snabbkoll på tänkta källor, lite mer funderande kring metoden och så ska det väl vara nästan klart. Ja just det, en tidsplan också...min starka sida.

Jag har lust att lägga mig och läsa en bok men klockan börjar bli lite väl mycket för det. Varför komma in i något slags andra andning vid den här tiden? Jag avskyr hur det är finare att vara morgonpigg och duktigt lägga sig senast klockan elva och hur folk ser ner på en, eller åtminstone ruskar på huvudet, för att man inte fungerar som dem. Som att man vore helt förtappad. Jävla Luther. Jävla bondesamhälle. Ja jävla industrisamhälle också förresten. Därmed inte sagt att jag njuter av att vara uppe till tre titt som tätt. Men vad gör man när man inte riktigt får någon ro i kroppen? Eller när man råkar bli inspirerad av nåt framåt nattkröken?

Hm, jag vill någon annanstans ibland men jag vet inte var jag vill!

Nu måste jag, via syfte och frågeställningar, bege mig mot sängen.

Gonatt.

Saknas

Efter en månad med ny dator upptäcker jag det. Var är mina Anna Ternheim-bootlegs och såna prylar? Klick, klick, klick. Inte där dom ska vara i alla fall. Inte i den här datorn. Faan! Varför just den mappen? Innebär detta att jag måste släpa upp den gamla ur källaren, koppla in den och plocka reda på det jag ska ha (och hoppas att det finns där!) och föra över det? Förmodligen innebär det precis just det. Men ååh...

Jag såg annars en jättebra film idag - De andras liv. Se den om ni har möjlighet! Utspelar sig i DDR under 80-talet. Man får följa en författare och så de delar av Stasi som avlyssnar honom. Den var verkligen jättebra!

The Waiting Song

Häromdan läste jag en blogg som den dagen handlade om väntande, att vänta. Det fick mig att tänka på Anis The Waiting Song. Det verkade vara sånt väntande också. Idag fick jag för mig att ta en sväng förbi Anis MySpace för att se om det fanns något nytt där. Och vilken låt ligger då där överst? Jo, nyss nämnda såklart! Lite oväntat. Den är gammal, och av allt hon gjort! Jag lyssnade på den och fick en känsla av 2002 och tidig vår. Vårvinter, i den mån det existerar här. Jag lyssnade på Imperfectly i min cd-freestyle som precis gick ner i fickan på vårjackan. Solen sken. Det är så himla längesen. Lite som i ett annat liv faktiskt. Samtidigt inte alls.

Middag & melodifestival

Det är vad jag tänkt ägna mig åt snart. Och lite TP också. Förhoppningsvis. Jag är barnsligt förtjust i TP. Även om sportfrågorna och naturvetenskapsfrågorna ger mig lite mindervärdeskomplex, hehe.

Idag sov jag bort ovanligt mycket av min dag. Var riktigt arg på mig själv när jag vaknade. Eller först vaknade jag i hyfsad tid, av ett sms med ett TV-tips. Kollade sen på Ramsby & Hederos på TV när de framförde den sanslöst vackra Hon går nu. Sedan somnade jag om, och sov som en liten gris i flera timmar. Jag som till och med hade gjort en lista på allt jag skulle göra idag. Vad tjänar det till? De enda grejerna som är avprickade är de jag faktiskt gjorde inatt innan jag gick och la mig. Jag var trött när jag gick och la mig. Läste lite i DNs bostadsbilaga. Efter en stund flöt texten ihop så jag la ifrån mig den. Och tog upp en bok istället! Nämen var inte det smart så säg? Sen blev klockan helt plötsligt något den absolut inte borde ha varit. Jag hade i alla fall disciplin nog att inte läsa ut boken. Hm.

Igårmorse när jag vaknade läste jag ut en bok dock, från pärm till pärm. NU, imorgon! av Annika Thor. Den var bra och passade att sträckläsa.

Nä, dags att bädda sängen, hinka lite kaffe och svida om.

Vi höres!

Inspiration

Min nya anteckningsbok. Köpte den för ett tag sedan. Tyckte att jag...eh, behövde den.

Det står fina saker innuti den också.

Alla hjärtans dag

Bland alla rubriker om chokladaskar, kärleksmiddagar och blommor så snubblade jag över den här notisen. Den fick mig att le, och det lite extra för att det var just idag. Självklart stod det inte under några röda kärleksfyllda rubriker. Rubriken är dessutom felskriven (i skrivande stund åtminstone).

Neej!

Läste precis att skådespelerskan Johanna Sällström dött. Har ju sett löpen flera gången idag men det verkade handla om något annat. Fan, jag har ju alltid gillat henne. Hon var bra. Verkade skärpt. Fan vad onödigt. Och tragiskt. Stackars hennes dotter.

Nu börjas det

Jag hade egentligen tänkt skriva om den underbara Ane Brun-konserten jag såg häromdan men inspirationen till att skriva det vill inte infinna sig just nu så jag får återkomma till det.

För ett tag sedan fick jag mitt årsbesked från CSN. Jag tycker att det är skitbra att vi i Sverige kan få statliga lån och bidrag för att studera på högskola och universitet och det har alltid varit självklart för mig att ta lån. Sedan är det väl inget vattentätt system direkt. Bland annat så har ju levnadskostnaderna, framförallt i form av höjda hyror, stigit under de år jag pluggat medan studiemedelsnivån i stort sett legat på samma nivå i sisådär femton år. Tack vare att jag haft lite tur i form av stipendiepengar har jag kunnat fortsätta plugga även när CSN sa stopp, och därmed fått möjlighet att ordentligt avsluta det projekt jag en gång satt igång och dessutom sjösätta en plan b. Nu börjar det dock bli dags att faktiskt avsluta alltihop.

Nu väntar ÅTERBETALNINGEN. Jag hade en veckas studiemedel kvar att ta ut och gjorde det för ett drygt år sedan för att skjuta fram det hela lite, men nu är inbetalningskorten ett faktum. Lite naivt hade jag trott att eftersom jag fortfarande är student så kommer det gå finemang att skjuta lite på det. Riktigt så var det ju inte, upptäckte jag när jag började läsa på. Surprise! Jag kan få ansöka om att få beloppet minskat på grund av för taskig inkomst, så det ska jag väl göra. Under tiden är det nog bara att betala första omgången om ett par veckor och se glad ut.

Och som om inte det är nog så vill Försäkringskassan ha tillbaka hälften av det bostadsbidrag jag fick 2005. Det var lite väntat i det fallet, men jag satte lite i halsen när jag såg hur mycket det faktiskt var dom ville ha tillbaka. Det har varit guld värt att få bostadsbidrag men det kan vara nog så lurigt eftersom det slutgiltiga beslutet presenteras för en två år efter att man fått, och gjort av med, pengarna.

Men, allt det här är ju sådant som de flesta av er som läser känner till. Duster med CSN, Försäkringskassa, Socialtjänst och liknande. Somliga av er faktiskt från andra sidan också, innifrån systemet. Den sistnämnda instansen har jag ännu inte behövt ha att göra med och jag hoppas verkligen att jag slipper. Det vill säga, jag hoppas att jag lyckas få ett jobb i höst.

Trots allt är jag ju somsagt glad för att vi har det sociala skyddsnät vi har och allt det där. Men ändå... Som min vän K. nyss sa...vi kommer bli fattiga pensionärer. Och jag har en känsla av att när vi väl befinner oss där så kommer dom inte fullt så fattiga att blänga på oss och säga att vi får skylla oss själva för att vi inte tog bättre hand om våra orangea pensionskuvert. "Jag hatar att alla ska vara små jävla entreprenörer!" sa en annan vän för några år sedan när vi diskuterade denna så kallade valfrihet. Jag kan alltid hoppas på att läraryrket kommer uppvärderas, att det kommer att finnas massa intressanta samhällsvetarjobb samt att jag kommer att vinna på Triss och kan betala av hela skulden på en gång (självklart ska jag vinna så mycket att det blir lite över till annat också).

Med allt det här i bakhuvudet så blir det nog för min del ingen spontankonsert till helgen i form av Salem al Fakir.

Ljug

Jag sneddade över Hötorget då en ung tjej med mick kom fram till mig.
- Ursäkta, vill du svara på några frågor?
Det stod P4 på micken.
- Javisst! svarade jag.
- Vad var din största kärlek? Och om du vill, berätta lite om den och så.
Jag tog en konstpaus.
- Oj, det vet jag faktiskt inte. Det är svårt att säga så här på kort arm...eh, rak arm.
- Hur får man kärleken att hålla då?
- Ja, om någon hade ett patentsvar på det så skulle det ju inte vara något problem, sa jag. Sedan sa jag något om respekt och slentrian.
- Tack, sa hon.

Med andra ord så ljög jag först och sedan sa jag något mer eller mindre klichéartat. Detta med en djup, lugn och förtroendeingivande röst. Ibland behöver man tänka efter för att ge bättre svar, och för att komma fram till hur bra svar man egentligen vill dela med sig av. När jag hade gått en bit kom jag på vad jag skulle svarat och när jag sedan kom på att det nog var inför alla hjärtans dag som hon frågat, då kom jag på att jag hade kunnat kosta på mig ett bra mycket mer cyniskt svar.

Norrland

Jag sitter här och lyssnar på Säkert! och dricker trocadero. En kompis berättade igår att hon skulle flytta till Östersund. En annan kompis säger att hon eventuellt skulle kunna tänka sig att bo där. Vad norrländskt det blev! Eller egentligen mer jämtländskt faktiskt. Annika Norlin sjunger inte på "norrländska". Jag pratar inte som henne. Jag kan säga ordentliga breda ö:n, sundsvallsön. Men skönt att höra lite breda l och djupare sche-ljud på skiva. Mm. Trocaderon då? Jo den gillar väl en och annan norrlänning annat än jämtar. Och kanske annat löst folk också, men jag tror att norrlandsdominansen är stor. Snart ska jag kolla på Let's Dance. Nä, programmet är inte bra, men som jag sagt är en barndomsgranne till mig med. Ann Lähdet. Och uppenbarligen har inte Lasse Brandeby varit tillräckligt dålig än för att dom ska åka ut.

Detta är inte Jämtland. Dock Norrland.

Ironic

Gjorde ett såntdär fånigt test som jag hittade en länk till i en annan blogg. Väldigt få frågor var det den här gången och de sa inte så mycket. Så därför var det kul att låten som blev min faktiskt var en låt jag verkligen älskade 1996! Det kunde nog inte bli mer rätt.

Your 1996 Theme Song Is: Ironic by Alanis Morisette

It's like rain on your wedding day It's a free ride when you've already paid It's the good advice that you just didn't take Who would've thought ... it figures

What's Your 1996 Theme Song?

Recension

Här hittar ni en recension av gårdagens spelning. Bilden är på Laleh som dirigerar oss.

Och om ni missade det så uppdaterade jag förra inlägget med en tjusig bild. Fast inte på Laleh. Och inte på undertecknad heller. Det är däremot undertecknad som fotat.

Sumpan calling

Denna förmiddag bloggar jag från Sumpan till tonerna av Vi kommer att dö samtidigt med Säkert! Ute är det snorkallt så jag drar mig för att bege mig härifrån. Solen skiner dock så jag gör nog ett försök snart. Jag har spelat gitarr, ätit yoghurt, ätit ostmacka, druckit te (och bränt långfingret på tekoppen) samt tagit en dusch. Lyssnat på Morgonpasset har jag gjort också. Mitt i händelsernas centrum alltså!

Igårkväll såg jag och H. Laleh på Debaser Medis. Lokalerna förde mig för ett ögonblick tillbaka till en sommarnatt 2003. En såndär magisk som man aldrig glömmer. Stunden efter när vi satt på trappan och filosoferade samtidigt som solen gick upp över Medborgarplatsen. Igår var det alldeles för kallt för att ha lust att filosofera. I kön vid insläppet fick alla choklad från Laleh. Sympatiskt. När konserten väl börjat försökte jag låta mig föras tillbaka till en mörk universitetsaula i augusti. Konserten blev aldrig som då, men det hade jag inte väntat mig heller. Det var en skitbra spelning och Laleh är så go. Som ett naturbarn virvlar hon runt på scenen. Lätt som en fjäder eller med en enorm tyngd. Så fint. Mamma är väldigt speciell och så himla vacker. Krav är kul och så träffsäker, den hade jag glömt. Hide Away hade jag glömt bort också, och precis som förra gången slog den mig i magen. Inte lika hårt som sist dock. Det tackar vi för faktiskt. Laleh jammade loss och gjorde det bästa för att få med oss. Hon lyckades till slut och det lät fan nästan bra! På slutet låtsades hon att vi var kören och dirigerade oss med ett stort leende på läpparna. Allt avslutades perfekt med Salvation.

Nä, nu är det dags att bege sig ut och ta itu med resten av dan och resten av livet.

Senare: Nu är jag hemma och förgyller inlägget med en bild.

Musiknörden

Musiknörden grämer sig och romantikdödaren himlar med ögonen. Jag snubblade över en låt som jag inte hört på väldigt länge. Den hade passat så himla bra. Då. Att jag inte kom att tänka på den! grämer sig musiknörden. Men ge dig! kontrar romantikdödaren. Jag ler mest lite. Den hade inte varit perfekt, men ganska.

Hej jag heter Sandra och jag är en nörd.

Crucify

Jag lyssnar på Tori Amos idag. Bland annat. Städar och fixar. Dricker för starkt kaffe.

Jag sov bort en stor del av dagen. Kom hem sent och var trött men började ändå, dumt nog, att läsa en bok. Har lånat Tina Nordlunds självbiografi. Kommer ni ihåg henne? En av det här landets största fotbollsspelare. Efter ett förlorat VM-guld tog karriären abrupt slut. Då hade hon länge mått dåligt, men ingen visste något. I och med VM-finalen eskalerade problemen och i samband med en fotskada började det gå riktigt åt helvete. Det var då hon fick gå ut och berätta för "svenska folket" att hon hade drabbats av anorexia och skulle sluta spela.

Tina är två år äldre än mig. Hon gick på samma högstadieskola och spelade i samma basketklubb som mig. Jag känner henne inte och har förmodligen aldrig ens bytt ett ord med henne. Självklart kommer jag ihåg henne och man har ju följt hennes framgångar lite genom media. För mig var hon mest en av "de äldre tjejerna" i laget över vårt, och jag har för mig att jag tyckte att hon såg lite sur ut. Så självklart är det kul och intressant att läsa vad hon skriver om den tiden.

Det finns dock fler intressanta aspekter av boken, aspekter som är mycket viktigare. Tina (med hjälp av en medförfattare) reflekterar mycket kring det där att vara tjej och fotbollsspelare. Elitidrottare. Elitfotbollsspelare. I förhållande till att vara tjej, i förhållande till manliga fotbollsspelare, i förhållande till framgångar, i förhållande till ledare och i förhållande till kropp och i förhållande till mat. Under en tid var hon tillsammans med herrfotbollsspelaren Jesper Blomqvist. Själv var hon landslagsspelare men degraderades till flickvän och fotbollsfru.

En vinter bodde hon med honom i England och fick en chans att spela med Liverpool. Pojkvännen spelade med Manchester United och hans klubb tolererade inte att en av deras spelare skulle ha en flickvän som spelade med ärkerivalerna. Tina fick spela i en sämre klubb. När hon kom hem till Sverige var det på nåder som Marika Domanski-Lyfors tog med henne i truppen.

Förhållandet med Jesper Blomqvist tog slut så småningom och Tina fick återgå till att vara Tina och fotbollstjärna. Hon säger själv att hon var först i Umeå med att vara individualist i kollektivet. Laget gick först och de hade en speciell sammanhållning, men hon började skaffa sig en överordnad agenda. En personlig sådan. I takt med framgångarna började allt fler bete sig så. Inte helt oproblematiskt. Hur är man en elitfotbollsspelare när man inte får se ut som en? Tina fick ofta komplimanger för att hon var snygg och inte såg ut som en fotbollsspelare. Jag blir äcklad när jag läser om fystränaren som hade fettfobi och hetsade tjejerna att bli smalare. Kostkunskaperna hos tjejerna var dåliga och Tina satte ihop egna strategier för att bli lättare och snabbare. Länge var hon sjuk utan att vara utmärglad, men varför såg ingen något? Varför valde man att inget se? Elitidrott innebär att vara medveten om kost och träning och att kontrollera kroppen, så gränsen är nog ofta hårfin. Men ändå, varför såg ingen något?! Så som hon beskriver sitt beteende är det helt sjukt.

De som blir sjuka blir duktiga på att manipulera, men jag tror inte att det är hela sanningen. Jag tror att vi åter stöter på det här med den duktiga flickan. Duktig-flicka-syndromet. De kan driva sig själva hur långt somhelst. Tina skriver dessutom att elitidrottare är lite galna och hon själv bestämde sig för att bli bäst redan när hon var fem år gammal och gjorde sedan allt för att bli det. Det blir extremt då, men det finns ändå där om man skrapar på ytan. Den duktiga flickan. Inte svika, inte göra någon besviken och hela tiden göra sitt bästa. Lida i tysthet. Eftersom de duktiga flickorna inte ställer till några större besvär när det börjar gå åt helvete för dem är det så lätt att blunda för deras problem.

Jag har läst drygt halva boken nu och det finns somsagt mycket intressant i den. Kul att det inte bara lämnas till läsaren att reflektera utan att hon själv analyserar en hel del. Boken är inget litterärt mästerverk, men det känns inte som det viktigaste här.

Genom helvetet - om fotboll, kärlek och anorexi av Tina Nordlund och Simon Bank.

Nu ska jag fortsätta gnugga bort kalk i badrummet och lyssna på Tori.

Why do we crucify ourselves?

Kusin vitamin

Jag fick precis ett långt mail från min kusin. Jag blev rätt förvånad, både över det långa mailet och över innehållet i det. Har varit lite småsur för att hon inte svarat på mina mail. Nu ska jag vara lite glad istället.

Dagens låt: Di Leva - Att vara kärlek
Dagens bästa inköp: nya brallor och en gosig halsduk som matchar uppsatsskrivarvantarna
Dagens avundsjuka: Min danska vän som ska åka till Tyskland och se Ternheim
Dagens slakt: Let's Dance-husbandets version av Girl Laying Down
Dagens inspiration: D-uppsatsskrivande och garderobsrensning

Sovmorgon

Jag försov mig till min lunchdejt idag. Jag är en dålig människa! Tur att Lilla M bor nära i alla fall. Kastade mig i en klänning och mina röda strumpbyxor (det där sa jag bara för att jag ville säga att mina tomatröda strumpbyxor är skitsnygga), tog kakan under armen och gick dit. Jag fick grekisk sallad och så fick jag en bok för att hon tyckte jag behövde den. Vi hann till och med dricka lite kardemummakaffe men vi glömde kakan så jag donerade den till hushållet. Snabblunch blev det och jag känner mig somsagt lite dålig. Men solen skiner! Det är bra.

Dagens låt: hm, vet inte riktigt än men just nu spelas Moneybrothers Dom vet ingenting om oss på radio. Den är bra!