Svart blogg

Min blogg börjar bli en svart blogg, som Pluras, haha. Svart till färgen har den varit hela tiden, svart till innehållet periodvis. Det var längesedan den var något annat nu tror jag. Ge mig ett jobb, en färdig uppsats och någon att krama så kanske det blir ändring.

Midnight talker

Jag är inte bara nattuggla, jag är en pratkvarn också. Jag pratar så sanslöst mycket. Bland mycket annat har jag fått höra att jag är överkommunikativ och då blev jag skitsur. Inte så att jag inte känner folk som snackar mycket, jag känner till och med en och annan som nästan pratar mer. Men betydligt oftare än så händer det att folk kommenterar att jag pratar mycket, blir trötta eller helt enkelt säger åt mig att lägga av. Att ha lite ågren dagen efter över saker som sagts händer väl folk i allmänhet, men jag känner så ibland även när jag varit nykter. Inte så att jag inte kan hålla käften om saker det inte bör snackas om men jag snackar somsagt mycket och allt är inte nödvändigt att säga. Som onykter kan jag också blir jävligt frispråkig, öppenhjärtig och bre på med sarkasmen och raljerandet. Ibland behöver det dock inte handla om vad som sagts utan bara om att det sagts så jävla mycket, att käften går. Jag är ett kontrollfreak också som inte gillar att blotta strupen, vilket jag ändå gör emellanåt och det ger mig också ångest.

Jag pratar mycket och det är en stor del av mig så varför ska jag ändra på mig? Jag är så jävla less på att det är fel att både vara dödstrött på morgonen och att vara pratig. Det är jobbigt med folk som inte säger något, och det är jobbigt med folk som pratar tyst för då hör jag verkligen inte vad dom säger. Det är jobbigt med folk som skriker också även om jag kan vara rätt högljudd själv. Ibland är det bara så jävla skönt med folk som pratar mycket och som dessutom pratar på samma sätt som en själv. Det är så skönt med någon som pratar fort, som pratar mycket och som kanske upprepar sig och inte alltid hittar den röda tråden eller kommer till poängen. Med någon som kan flyta ut i värsta bisaken och sen kanske inte hittar tillbaka. Det kan vara skitirriterande också men om samtalet är intressant så gör det liksom inget, inte när man är på samma nivå. Med nån som får mig att garva och som lika nördigt diskuterar musik och sånt. Som samtidigt lyssnar på mig. Jag gillar inte folk som inte lyssnar och jag gillar inte när folk inte hör av sig.

Även dom jag känner som snackar allra mest kan be mig lägga av eller bli märkbart störda av mitt snack. Det finns tidpunkter och situationer då jag är tyst också, tro't eller ej, men jag är en snackig person för helvete! Det är jag och jag är less på att emellanåt behöva må dåligt över det. Och jag är just precis nu mest sur över att jag varit för öppenhjärtig och släppt lite kontroll i onödan. Jag tror jag försökte placera lite egenskaper hos någon, egenskaper som inte riktigt fanns där. På ett sätt men samtidigt inte. Det påminde mig om något jag saknar. Det var lite likt men ändå inte så nu är jag småsur. På mig själv, på livet och tillvaron i allmänhet. Fuck you livjävel.

Nu ska jag dricka ett glas vatten, kolla ett youtubeklipp, slå på tvn, borsta gaddarna och dra täcket över huvudet. Imorgon har jag föreläsning på stadsplanering och jag kunde inte bry mig mindre om bokjäveln som är sjukt tråkig (enligt alla som läst den, jag har bestämt mig för att det är tillräcklig ansträngning att ha lyckats låna den på bibblan).

Fit for fight

Kanske inte just idag, och definitivt inte imorgon, men snart så! Jag och min träningspolare har inte rört på fläsket, jag menar spännt musklerna, på sisådär ett halvår. Eller hade. I fredags köpte vi träningskort och idag gav vi järnet på ett spinningpass, så nu jävlar!

Tingsek

Kära vänner, Tingsek på onsdag?

Gomorron

Det är nu dom säger gomorron på radion, vid fyra. Men jag lyssnar inte på radio. Tidningen kommer inte så tidigt nu heller och det är mörkt ute. Mindre ångest av att vara vaken den här tiden då. Jag kan inte sova och jag är hungrig. Och så är jag pank också. Snart i alla fall. Snart pank. Och inte bara sådär som-man-säger-pank, utan noll kronor tillgångar, trehundratusennånting studieskulder. Sov så gott.

Livet

I slutänden har man bara sig själv, och jag hatar det. Jag är less på mig själv. Och jag är less på att vara så jävla förstående åt höger och vänster. Less på så mycket. Less på saker jag i princip inte kan göra något åt. Jag orkar inte. Och jag förstår mig inte på människor ibland. Emellanåt försöker jag så himla mycket men det tar sån energi att fundera och vara sådär förstående att jag undrar om jag inte ska sluta med det. Han har så mycket nu, hon jobbar hela tiden, hon har en dålig dag, hon bryr sig ju egentligen, han tänker bara inte på det, jag är tjatig... Fan heller! Jag orkar inte vara förstående och jag tänker sluta ursäkta både andra och mig själv. Hädanefter tänker jag antingen hålla käften eller konfrontera. Och jag tänker vara sur, ledsen och besviken när jag känner för det. Här bestämmer jag.

Sentimentalitetsattack

Jag sneglar på de röda skorna i hallen. Mina skor. Jag minns när dom dansade på Kägelbanan en kväll i september 2002. Jag minns att jag nästan blev trampad på fötterna, av en liten kvinna med stor röst. Jag minns konserten innan och den förväntansfulla stämningen. Luften i den lilla lokalen gick nästan att skära med kniv. Fyra helt nya låtar fick vi höra har jag för mig. Jag minns att jag tyckte dom var så bra, att dom kändes i magen. Det talade jag sedan om för en smålullig upphovsman. Det var efter det det dansades. Till Nationalteatern och till Ani. Jag minns det varma höstmörkret efteråt. Minns exakt vad jag hade på mig. Tiden där ikring. Året som hade varit. Jag togs tillbaks dit av musik jag inte lyssnat på på länge. Mitt gamla korridorsrum och ett 22-årigt jag. Så himla längesen.

Sa jag att jag fick en sentimentalitetsattack nyss? Något tog mig tillbaka till våren och en ljummen lätt känsla. Till vind i håret och pirr i magen. Till gnag i magen och grubbel i huvudet. Till öl, skratt och musik. Till att prata så mycket att det snurrar i huvudet. Saknad. Något tog mig vidare till dom där röda skorna, via en solig höst för två år sedan. En höst med ny utbildning och nya saker. Vidgade vyer, början och slut.

Livet är lite märkligt ibland, som nån sa en annan kväll nån annanstans. En kväll jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Jaja, jag förvarnade redan i rubriken!

Nattugglan

Igårkväll var jag skittrött när jag kom hem efter att ha träffat mamma och kusin vitamin i Stockholm. Klockan fyra dansade jag ändå runt här hemma i pyjamasbrallor till R.E.M. med tandborsten i högsta hugg. Påmindes om varför jag älskar vissa låtar så, eller åtminstone om att jag älskar dom så. Efter två kom jag in i någon andra andning och när jag väl hade lagt mig hade jag lite svårt att somna.

När jag såg Håkan i lördags började hela konserten med att R.E.M.s Nightswimming spelades samtidigt som en tjusig videoprojektion visades på backdropen precis innan Håkan och bandet kom in på scenen. Det var lite som att någon knuffade till mig. Och det var bara början.

Lyssna, se och njut.

Recension

DN om Håkan.

Håkan

Detta spanade jag in tidigare ikväll. Eller igår då om man ska vara petig. Finfin konsert! Jag var ute i fruktansvärt god tid av både mer planerade och mer oplanerade orsaker. Ensam var jag också till en början och hann med att både frysa lite och förbanna mänskligheten både i allmänhet och i synnerhet. Sällskap anlände, superbra konsert följde. Tonåringar så långt ögat kunde nå, varav rätt många rätt jobbiga. Sen köpte jag en korv och så gick vi mot stan och tog tåget hem. Fjärde gången på några månader som jag varit på Djurgården på konsert. Tre gånger Grönan (Tyrol, Lilla scenen och Stora scenen) och en gång Cirkus. Nu lär det nog dröja ett tag innan jag sätter foten där igen tror jag.

Ska gå och dra täcket över huvudet nu. Det är det enda rätta.

Mörkare & kallare

Och värre lär det väl bli...

Träsmak i arslet. Vinslatt i kalendern. Kaffe på skrivbordet. Vilka böcker ska jag sälja? Jag borde cykla med kläder till Myrorna. Fan vad dammigt det är här! Just det, kläderna jag skulle stryka. Hur länge har dammsugaren stått här? Håller utslagen i ansiktet på att sprida sig och bli värre än någonsin? Plantera om blommorna, just ja. Imorrn måste jag kopiera intygen och utdragen! Snart kommer jag att vara helt jävla black. Borde jag klippa mig snart? Fan, uppsatsdeadline om 1½ vecka... Snart kommer det vara för kallt för att jag ska komma mig för att putsa fönstren. Jag borde ringa facket. Försäkringarna borde jag ta mig en titt på. Intervju på torsdag ja. Kommer jag lyckas få nåt jobb? Frysfacket i kylen, det håller inte... Vad är det för fel på folk som bara snackar och lovar, och knappt ens det längre? Träsmaken ja... Borde gå och lägga mig. Fan klockan är snart halv tre. Var är nu papprena jag måste kopiera? När har Studerandeexpeditionen öppet egentligen? Hm, kommer jag in dit jag ska ha föreläsning klockan sex? Vad behöver jag ha med mig nu om jag ska vara borta hela eftermiddagen och kvällen? Kanske borde jag köpa ett block. Fast jag hoppas ju lite att jag slipper plugga. Kursen i november verkar ju fruktansvärt intressant dock, den vill jag verkligen läsa! Jag är hungrig. Just ja, jag skulle leta reda på den där musiken också. Sortera lite! Maila, är det någon jag glömt att maila? Telefonen här hemma...displayen dör nog snart helt. Måste köpa ny. IKEA, jag måste åka till IKEA. Handla för vilka pengar då förresten? Förvaringslådor, måste ha förvaringslådor. Ordna mitt liv ju. Sortera, slänga, sortera, byta plats, ordna.

Och så fortsätter det... Och ni undrar varför jag är vaken på nätterna.

Better be

"Friends forever oh no another girl will change your mind in less than half a summer. [...] She better be someone special."

Hon var bra ikväll med, såklart! Skön promenad ut, lagom kväll. Kan själv. Kallt och mörkt var det. Texterna gick rakt in. Distet också, jag hade glömt öronpropparna. Funkade rätt bra ändå. French love och My Secret rockade som fan somvanligt. Hon låg ner på rygg med den fina röda gitarren. Troubled mind som allra sista extranummer. Underbart. Jag fick trevligt sällskap på min promenad tillbaka till stan och tåget hem.