Liten käftsmäll

Jag öppnade dörren lite tyckte jag. Skulle sen sova, men fick en liten käftsmäll. Måhända relativt oavsiktlig och tanklös, men den gjorde likförbannat ont. Inte så att världen gick under, men det var sent och jag var trött. Sen bestämde sig mitt vänsteröra för att terrorisera mig lite. Jag slökollade på My Girl 2 på tv men gav upp efter ett tag. Nu är jag trött och kan inte bestämma mig för om jag ska äta eller duscha först. Örat lever fortfarande om, och delvis tror jag det är Jenny Wilsons fel. Eller snarare stället hon spelade på. Sorlet och "skvalmusiken" till middagen har gjort att det gjort sig påminnt igen.

Thank you very much.

Fruktansvärt nostalgisk

Lördagkväll och jag är hemma och pysslar. Skulle plugga men har inte kommit så långt. Tvättat, diskat lite, stryker kläder. Lyssnar på en blandskiva jag gjorde för ett tag sedan till en kär person. Vid näst sista låten, Ulf Lundells Sanna, blev jag så fruktansvärt nostalgisk för en stund. Kom att tänka på Sanna (inte helt otroligt kanske) och började plötsligt längta väldigt mycket efter mina fyra skåningar på slätten.

Det var längesedan nu, alldeles för länge sedan. Sommaren 1997 var jag 17 år och skulle precis åka till Kreta och leva rövare. Jag skulle börja trean i gymnasiet och bli ganska stor. Övade på att dricka både öl och kaffe, med varierad framgång. Men trägen vinner... Nästan fyra och ett halvt år senare, luciahelgen 2001, träffade jag Nina i ett ruggigt Malmö. Hon skulle söka jobb och jag mådde illa av sömnbrist och förvirring. Efter turen ut i förorten fikade vi på det där kaféet vid torget. Det var en intensiv helg och det är så längesedan!

Gloria - I Shouldn't Be Crying. Tankarna rör sig på annat håll. Det är svårt fast det kanske inte borde vara det. Jag undrar om man ska våga släppa taget och känna efter.

Nu ska jag ta reda på mina kläder innan strykjärnet värmer upp lägenheten ännumer.


Sandra augusti 1997

Grinig

Fucking jävla kukdag! Eller ja, den har väl förflutit ganska bra egentligen, men nu känns den som en jävla skitdag. Jag känner mig som en blandning mellan en arg Lilla My och ett ämligt knytt. Jag har precis sovit, och när jag vaknade var jag hungrig och trött.

Mitt fina cykelsadelskydd som gör mig så glad är borta. Fick det i födelsedagspresent av Hanna när jag hade bott här något år. Det är i grå filt med ett rött filthjärta på. Det är så fint. Igår sken solen fint när jag cyklade från högstadieskolan där jag har VFU. Minns att jag satte skyddet på sadeln och sen dess har jag inte sett det. Imorse var det bara borta. For det av efter vägen eller glömde jag det på cykeln igår? Inte mycket att hetsa upp sig över kanske. Men ändå! :(

Igår när jag skulle sova kändes livet ganska hopplöst också. Jag tror jag behöver mer sömn.

Nu behöver jag mat, så jag ska väl gå och handla sådan då.

Vemod

Jag lyssnar på Tomas Andersson Wij och ett vemod infinner sig. Det är grått ute, det blåser och termometern visar på knappa sex grader. Jag har en ganska skön dag ändå, men jag har massor jag borde göra och jag känner mig söndagkvällsförvriden. Det är så mycket att hålla i huvudet, och så lite tid att sova på. Borde handla och planera träningsveckan nu. Ska på bio med Erika om en dryg timme. Det blir nog Zozo. Den passar säkert idag.

"Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår..."

Konstigt

Jag har rätt rejäl träningsvärk, fast det är inte ett dugg konstigt eftersom jag tränade boxercise igår. Mer boxercise har morgondagen att bjuda på. Tidigare ikväll var jag och Limpan och käkade sushi eftersom vi lyckats med veckans mål. Åh, vad gott! Riktig sushi, ingen jävla skit från ICAs kyldisk.

Skönt med sovmorgon och en lugn start på dagen. Vad härligt med solsken! Detta tänkte jag när jag cyklade till skolan på eftermiddagen. Desto närmare skolan jag kom ju mer konstig framstod föreläsningstiden. Jag hade kommit ihåg fel och missade föreläsningen om videoproduktion. Bra, med tanke på att vi har videoproduktion imorgon och att jag dessutom hade lovat att kopiera anteckningar åt en annan person. *morr* Jag vet inte vart jag har huvudet. Under armen kanske? Nån helt annan stans uppenbarligen.

I fredags lämnade jag in en stressig hemtenta efter en stressig vecka. I lördags åkte jag till Linköping (det blev alltså inte Peking) över dan för att träffa någon jag inte träffat förut. Inte helt okänd dock. Mycket åkande fram och tillbaka blev det men vi hade en mycket trevlig eftermiddag i Stan vid Stångån med omnejd. Kom hem till Uppsala sent på kvällen och undrade om jag någonsin varit borta eller om det var någon parallell verklighet. Intensiv dag, skulle man kunna säga. (Och Malin, jag såg affären och tänkte på dig.)