Jag överlever. Det är ingen tvekan om det. I grunden är jag en rätt stabil människa och den där grunden finns där fortfarande även om det är svårt och jobbigt till ganska stor del där jag befinner mig nu.
Ibland förut när man kännt sig grinig och när saker är jobbiga och inte fungerar så har jag liksom kunnat känna mig fånig för att jag känner så. Att jag inte riktigt är berättigad att känna så för egentligen så är det liksom bra, och att det bara är en tillfällig dykning liksom. På det stora hela är det väl en tillfällig dykning nu också även om jag faktiskt inte kan vifta bort det. Jag måste ärligt erkänna att det inte alltid är så jävla bra faktiskt nuförtiden.
På sistone har jag tänkt lite väl mycket på att jag kanske borde gjort en del saker annorlunda. Samtidigt försöker jag verkligen akta mig för det. Jag vet att saker kunde ha gjorts annorlunda, men det gäller absolut inte bara mig. Och det handlar inte bara om det. Men det är så typiskt och det fanns och finns så mycket smärta i det och det gör mig så ledsen att vi kunde göra varandra så illa ibland. Samtidigt så ser jag ju att det viktiga är att se framåt och vårda det som är viktigt.
Och ja, skrivuppgiften blev klar. Den blev inte jättebra men den duger. Jag bredde ut mig och tog plats såklart men höll ändå en rätt låg profil. Jag var så trött och höstgrå att jag inte orkade annat. Vissa tyckte nog att fokuset i det jag skrivit var lite konstigt, eller de förstod inte mitt urval och poängen med exemplifierandet. De verkade inte inse allvaret. Jag orkade inte riktigt bry mig.
Nu ska jag ta en lite powernap kanske. Sedan ska jag gå med Em. på en föreläsning om löneförhandling. Inget jag är jättesugen på men jag flyr gärna hemmet ett tag till idag faktiskt. Och nåt matnyttigt lägger man kanske på minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar