Dagens gig

Idag var jag och Lilla M. och kollade när F. spelade på Stora torget under namnet Flowers by Irene. Jättekul att se och öronen blev glada!

Tydligen såg jag väldigt stressad ut när jag gled in på torget idag för både F. och Lilla M. utbrast "Vad du ser stressad ut!". Det senaste dagarna när folk frågat mig hur det går på jobbet har jag upptäckt att jag har svårt att tänka efter och formulera hela meningar. Ut kommer förvirrat sluddrande. Stress, trötthet och en förkylning gör nog sitt till. Går runt i min egen bubbla lite. Efter spelningen gick Lilla M. och jag och fikade kaffe och kardemummabulle. Det satt fint. Sen var jag helt slut och behövde gå hem och vila. Vila har jag ännu inte gjort men jag har å andra sidan inte gjort nåt riktigt ansträngande heller, förutom att hosta.

Flowers by Irene med gästartist Michelle.

Smooooth

Okej, jag köpte inte godis jag gjorde smoothie! Ambitiöst värre tycker jag.

Jaha, vad ska vi leka nudå?

*host*

Det må se lite tråktöntigt ut med "kjolskydd" på hojen (kanhända praktiskt dock) och den där grejen med att cykelkorgen sitter fast i navet med stag har jag aldrig varit så förtjust i, rent estetiskt, men jag gillar mitt nyförvärv mucho! Styret, speciellt handtagen, är kanon. Sadeln är det bra svikt i även om den är lite hårdare än på tidigare cyklar. Den är röd och fin och den är min min min!

Jag är förkyld men förkylningen verkar ha ett snabbt förlopp. Jag har precis gått in i hoststadiet faktiskt. Alltså borde skiten vara över snart.

Nu ska jag hitta på något att sysselsätta mig med, typ gå och köpa godis eller nåt. Jag hade ett filmsällskap här men han drog vidare på en fest för en stund sen. Vi såg Little Miss Sunshine. Jag har sett den förut men den tål att ses om. Jag köpte en så fin dubbel-dvd för ett tag sen med både den filmen och Juno (som jag inte hade sett). Little Miss Sunshine är så fin och dom är så rubbade allihop. När Dwayne inser att han är färgblind och inte kan bli pilot gör det så ont i hjärtat. En av de bästa scenerna i filmen.

Det känns lite som att jag rör mig i slowmotion idag, lite smått zombieaktigt. Veckans trötthet kommer efter liksom, och så med lite snor i skallen liksom. Eller är det kanske bara som jag hört att scientologerna säger, att hjärnan bara är en stötdämpare och inte så mycket mer. Inte undra på att det känns luddigt där emellanåt då.

My precious

Skruttcykeln jag cyklat på sedan i december (då Snyggcykeln blev stulen) blev stulen på stationen igår. Hade bestämt mig för att kolla upp en begagnad på måndag då det skulle komma in nya ofixade på ett ställe. Men så satt jag där med kaffekoppen i handen och tidningen i knät i personalrummet och fick syn på en fin sak till bra pris i en annons. Sagt och gjort. Efter jobbet tog jag bussen till affären, köpte cykeln på studs, shoppade lite på IKEA och cyklade mot stan igen. Very nice! Inatt står den i vardagsrummet, tills jag försett den med ännu ett lås. Ge fan i min cykel, liksom.

It's alive!

Ja jag lever alltså. Ville bara meddela det. Måste bara sova lite. Sen kanske jag kan säga lite mer. Men jag ska bjuda på ett citat från de sista fem minuterna på en av mina lektioner idag.

Elev (avbryter mig): Asså Sandra, du kan verkligen prata!
No shit, tänkte jag och frågade honom om han höll på att avlida alldeles.
Elev: Nänä, fortsätt du!

Detta berättade jag för min vän M, som tillfälligt vickar i hemkunskap, på lunchen och av nån konstig anledning började hon att garva.

Söndagsgäsp

Tog en lång prommis med Em. Jag var lite kaxig och visste precis hur vi skulle gå men efter nåra "vi går hitåt", "äh, vi svänger in här" eller "jamen då kommer vi ju dit" var fröken S. relativt lost. Fick se nåra gator där jag inte tror att jag varit förut riktigt och upp på en konstgjord ås med utsikt var vi också. Fint. Sen gick vi in till stan och drack kaffe och åt bulle. Så nu är jag trött och skulle nästan behöva en tupplur. Det finns dock en och annan sak jag skulle behöva ta itu med. Helgen går fort men det har varit en skön helg. Jag längtar redan till nästa då jag får sovmorgon igen, haha. Skämt åsido, men jag har en tuff vecka som väntar. Speciellt tisdagen kommer att bli outhärdligt lång på jobbet.

Folk och folk ni vet

Att det görs skillnad på folk och folk vet vi ju. Ögnade igenom en av kvällstidningarna på nätet nu innan jag ska gå och sova. Läste att Claes Malmberg hade hamnat i förhör i amerikanska tullen för att han råkat vara lik någon efterlyst. I förhörsrummet "satt bara svenskar med arabiskt ursprung" berättar han, och lägger till att det blev glada för att se en blond svensk. Claes släpptes igenom efter ett kort förhör och jag funderar på vad som hände med de andra.

Under artikeln har det på typiskt kvällstidningsmanér listat fler kända svenskar som haft problem med att ta sig in i det stora landet i väst. Jan Guillou blev ju terroriststämplad för ett par år sedan och kommer inte in. Tommy Körberg hade haft problem eftersom det påstods att han försökt ta sig in i landet illegalt tidigare. "Det måste ha varit när jag gick genom fel gate på Hawaii en gång" funderar han och undrar om inte rattfylledomen spelar in ändå. Sen har vi Dilba och hennes osmarta drag att bli irriterad och skämta om bomber i säkerhetskontrollen.

Men det är egentligen ingen av dem jag fastnar vid, även om det där med Körberg och gaten är lite underhållande. Det jag faktiskt blir illa berörd av är att Andreas Lundstedt, snubben i Alcazar ni vet, inte får komma in i USA. Inte för att jag bryr mig om huruvida han åker dit eller får spela där egentligen men det handlar om anledningen till att han inte får komma in. Det handlar inte om att han gått i fel gate och inte heller handlar det om nåt klantigt misstag som gör att det blir problem först men att han sedan släpps in. Nä, det handlar om att han är HIV-positiv och då vill inte USA ha dit honom. Om det är så att det som står stämmer. Här någonstans blev jag smått illamående.

Stjärnklart

Gick ut på balkongen när jag kom hem, för att ta in tvätten jag hängt ut. Blev stående där ute lutad mot räcket med huvudet böjt bakåt och bara tittade på himlen. Stjärnklart. Det är inte mer än tio grader ute och jag frös lite om mina bara armar men det gjorde inget. Höll mig i räcket och böjde mig ännu mer bakåt, lite sådär så det nästan kändes som att jag skulle trilla. Ställde mig rakt igen och tittade på himlen åt alla håll. Stjärnor överallt. Ganska mörkt åt vissa håll medan stan lyste upp himlen åt andra håll.

Jag kom att tänka på när jag stod sådär en gång i våras och tittade på alla stjärnor. Jag var inte ensam och vi stod där och kollade ett tag. Vi kollade ända tills jag kände mig så förbannat klyschig att jag sa att jag frös och var tvungen att gå in. Visst var det väl lite kallt men det var inte därför jag så plötsligt kände ett behov av att gå in. Samtidigt blev jag lite full i skratt eftersom det kändes lite typiskt mig.

Stjärnklara himlar må vara klyschiga men det gör dem inte mindre vackra att titta på. Och det finns väl ändå en viss anledning till att klyschor blir så pass populära att de blir just klyschor.

Nu alldeles nyss var det ändå rätt kallt och det var ju inte så att det fanns nåt där ute som jag inte sett förut. Dessutom har jag en halv dvd att titta på. Jag somnade ifrån Ms DiFranco inatt.

TGIF

Kanske ska börja göra en Love och skriva det på tavlan. Det gjorde alltid vår lärare i engelska och svenska på högstadiet. Varje fredag under hela högstadiet. Thank God It's Friday. Jag överlevde veckan, jag tog tåget hem och sen var jag tvungen att göra en jobbgrej till, nämligen att ringa mitt första föräldrasamtal någonsin. En av mina elever som inte var där den skulle sista lektionen. Det gick bra och det ordnar sig nog men det var lite jobbigt att ringa.

Cyklade sen till M&M och vi åkte och köpte sushi. Jag beställde 12 bitar, och miso, och kom sen på att rullarna brukar vara sjukt stora på det här stället, så ja...mätt blev jag. Och där satt vi sen, tre utarbetade lärare. Begav mig hemåt vid elva och då hade det ena M:et och hundarna somnat i soffan. Jag funderar nu på att krypa ner i sängen och kolla på min nya Ani-dvd. Live at Babeville.

Tänkte bara jag skulle tala om för er att jag lever, ifall det var nån som undrade.

Dag två

Det ordnade sig med lönen och saker och ting flyter väl på. Men jag är fruktansvärt trött och idag var skolan fylld av elever. Välkomnade små trettonåringar, åt i stimmig matsal och sen har jag även haft en lektion med åttor. Ja och så var jag på ett möte om det mystiska ämnet livskunskap. Vi lekte en lek där man skulle vara amöbor. Det var kul. Sen har jag letat efter böcker och hittat en del. Måste nog leta reda på ämnesansvarige. Vilket är en av de få ämneskollegor jag inte träffat på. Nu måste jag planera lektioner, bland annat en i ett ämne som inte är mitt ämne.

Men det löser sig.

Gnyyy

Jag är så trött att jag vill gråta, dö eller dylikt. Just nu, precis som i förmiddags, känns det som om vissa inre vitala delar försöker ta sig ut ur kroppen. Det är inte heller någon mysig känsla. Igårkväll var jag deppig, nervös och lite stressad och sov sen ganska dåligt. Mitt löneförhandlande som jag var så laddad för gick inte alls som förväntat och är ett ännu icke avslutat kapitel. Det är så mycket att hålla reda på att jag blir helt matt. Och då har inte eleverna invaderat skolan än. Det gör dom imorrn. När jag kom hem ville jag ha en puss i pannan, en kram och gärna lagad middag också. Var är min hemmafru? Ingår det inte en sådan?

Allt känns inte lika direkt och spontant bra som det gjorde på min förra arbetsplats men folk är trevliga och tillmötesgående och det blir nog bra det där.

Kastanjen

Kastanjer finns det ju inte så gott om därifrån jag kommer så det är ju lite, hm...exotiskt. Dom är rätt fula när dom blommar, bladen är häftigt stora och själva kastanjerna är ju lite roliga.

Lugnet före stormen

Undertecknad sitter här med en skål fil och müsli. Ute är det grått och känns kallare än jag hade väntat mig. Jag lyssnar på en skiva som jag inte lyssnat på på länge, David & the Citizens Until the Sadness is Gone, en fantastisk skiva som jag fick i födelsedagspresent av min långa vän Krirri en gång. Eftersom jag fyller år på vintern och lyssnade på skivan mycket då i december, speciellt när jag gick till mitt postjobb kalla mornar kring jul och nyår, så är den skivan smällkall vinter och knarrande snö för mig. Det går liksom inte att komma runt.

Min favoritlåt var titellåten. Så smärtsam men samtidigt så trallvänlig. Måna fina ord. Som slutfrasen: "...so put that record on and dance with me until the sadness is gone".

På sistone har jag varit lite sugen att lyssna på skivan eftersom jag sett att min vän spårvagnsföraren lyssnat på den. Teknikens under ni vet, MSN och last.fm och sånt. Sagt och gjort, nu sitter jag här.

Jag tror faktiskt att jag lyssnade på den här skivan för ett år sen. Jag tror jag borde ha gjort det. I samma veva som jag promenerade runt i kvarteren på andra sidan järnvägen, härifrån sett, i mörkret och värmen. Då när det en kväll var så varmt och fuktigt att det blev kondens på iPoden. Det var en ledsen och arg S. som traskade runt.

Igår var jag också ute och promenerade i augustimörkret. Inte arg och ledsen. Mer...kontemplativ. Finns det ordet på svenska egentligen? Jag tycker det är ett trivsamt ord. Så, kontemplativ. Och proppmätt. Jag och Lilla M. hade käkat massa pasta och glass och delat på en pava rött. Eftersom Lilla M. för tillfället huserar hos sin bror i studentgettot nästgårds, och jag kände för en promenad, så följde jag med henne en bit...faktiskt ända till porten. Det var väldigt skönt med en prommis och på vägen hem nöp jag en kastanj från ett träd och gick sen och rullade den stora gröna taggiga frukten i handen. Hem genom Svartbäcken i det lugna mörkret. Kastanjen ligger på mitt fönsterbräde nu och det får den väl göra tills den skrumpnar ihop.

Jobb

Jobb är kirrat fram till jul!

Så jävla skönt! Fy fan i helvete vad jävla skönt faktiskt!

Jag är bäst!

Marit & flygeln

Var på konsert ikväll och såg Marit Bergman. Jag hade liksom inte tänkt på att hon skulle vara solo, så när som på en duett med en snubbe från Brooklyn, och akustisk. Men det blev ju nästan som en trevlig överraskning! Inte ett endaste gitarrplink blev det heller då hon ägnade sig helt åt flygeln. Tydligen för att hon tycker den är så himla bra den där flygeln. Bra som fan var det i alla fall! Och som hon kan ta i...

Att Marit är rolig visste jag redan men ibland har jag nästan tyckt att det blivit lite för mycket av det goda. Ikväll var hon dock bara skitrolig och kändes sådär öppen, spontan och sympatisk som hon alltid är. Jag gillar att hon säger och gör små saker som man liksom inte "ska" göra på scenen samtidigt som hon är så himla duktig och professionell.

Jag fick höra många favoritlåtar och så avslutades det fint med Out on the piers, kort och gott presenterad som "bögsexlåten" utan förklarande historia.

Nu ska jag försöka gå och sova, hur nu det ska gå till? Men jag måste nog. Jag har nämligen lite att göra imorgon förmiddag, lite att prestera.

Liten tomte...

Jag sitter med mössa på inne. Jag ser lite ut som en tomte. Det är för att den är röd. Jag kanske borde ha köpt en svart. Fast rött är fint.

Lite dåligt humör slog till tidigare och jag känner mig lite ledsen. Är nog lika bra att krypa i säng. Kanske borde sova med mössan på. Den matchar mina örngott.

Som man bäddar...

Vuxenpoäng får man när man har två täcken i sängen och båda täckena har likadana påslakan, eller hur? Det är första gången det hänt sedan jag flyttade till den här lägenheten och blev med dubbelsäng. Må vara att påslakanen är från 70-talet och att jag tog dom från mina föräldrar, men ändå! Dom är randiga i vitt, rött och typ orangerött (svår att avgöra riktigt hehe) och gör sig väldigt bra ihop med mitt lila lakan, mina nya röda örngottsfynd samt mina gitarrörngott. Det händer att jag vaknar på diagonalen i ett hav av täcken och örgott. Det är ganska mysigt. Och det gäller väl att njuta så länge det varar. Rätt som det är är jag tillbaka i 120-sängen misstänker jag. Inte för att det är nåt fel på den, men ändå.

Hm...vuxenpoäng var det. Jag vet inte om det här inlägget andas vuxenpoäng direkt. "Gitarrörngott" till exempel...

Evolve

Låten med malen dårå...

Flygfän

Jag fick göra en paus i tidigare inlägg för att ta hand om en riktigt stor mal. Jag tycker dom är skitäckliga och försöker undvika att titta på dom. Vägrar att ha kvar dylika äckel inne så det är ju bara att påbörja jakten. Släcka lampor, vänta tills att dom lugnar ner sig och sen fram med ett glas och ett papper eller nåt att göra en liten fälla av och sen släppa ut dom. Den här var väldigt intresserad av min glödlampsformade kökslampa och varje gång jag ser dom där äckliga insekterna tänker jag på följande rader:

and there's this moth outside my kitchen door
she's bonkers for that bare bulb
flying round in circles
bashing in her exoskull
and out in the woods she navigates fine by the moon
but get her around a light bulb and she's doomed

- Ani DiFranco (Evolve)

21 Gram

Låg i soffan och kollade på 21 Gram förut. Var osäker på om jag sett hela filmen förut men jorå det hade jag. Den är fortfarande skitbra. Se den om ni inte redan sett den! Samma snubbe har gjort Babel och det finns en del gemensamma nämnare dem emellan.

Tåååårtan

Check this out! Fantastiskt...

http://cakewrecks.blogspot.com


Uppdaterat: Nu ska länken funka!

Spikarna

Det går an

Slutade en timme tidigare än beräknat vilken var en trevlig överraskning trots att det innebär en timme mindre i pengar. Sällskapet var bättre inatt också. Jag har lite mindre ont i ryggen med. Helt okej med andra ord.

Nu ska jag gå och sova.

Trött

Idag är jag trött. Sov dåligt inatt. Jag kan inte slappna av när jag ska sova. Somnade sent och sov oroligt. Sen har jag varit ute och gått en promenad med Em. Och nu är jag skittrött. Jag ska jobba natt igen och det är en riktigt dålig kombination att vara så trött när man ska jobba till 4.30 ungefär. Jag vill inte jobba natt. Jag vill inte göra monotont jobb i ett litet kylrum med folk som inte säger nåt. Jag vill inte sitta och rulla tummarna på fikarasten. Jag vill inte må illa av trötthet vid tre. Jag vill inte komma hem fem och inte kunna sova och jag vill inte vara totalt groggy hela dan imorgon.

Men det går väl det med. Det gick ju bra förra veckan. Men jag vill i alla fall inte.

Joråsatt

Igår var jag på trettioårsfest och fick stryk i både guitarhero och singstar. Jag var dock mycket nöjd med att äntligen få prova på dessa prestigeladdade aktiviteter. Fast jag vann lite guitarhero i alla fall och låg väldigt jämnt med sjungandet när jag körde mot S. Inte så mycket roliga låtar att sjunga dock och Lena Ph och Carola är fan inte lätt, egentligen. Spelade även boule och mitt lag kom sist. Kan dock stolt säga att dom två poäng vi faktiskt lyckades skrapa ihop helt och fullt var min förtjänst och jävligt snygga.

Ute i sommarstugeobygden serverades även god mat, vin, blåbärstårta och grejer. Partytält höll regnet och kylan borta från gäster, mat, musikanläggning och spel men är det ändå inte härligt med svensk sommar och att bli tvungen att ta på sig fleecetröja efter nån timme trots att man redan är rätt bra påbyltad?

Ucke

Jag har funderat på att köpa en ukulele. Dom kan ge ifrån sig ett himla fint ljud liksom. Nån sa till mig att dom är lätta att spela på också. Det beror väl på vem som säger det och vad man jämför med, men den har ju bara fyra strängar jämfört med gitarrens sex i alla fall hehe. Sen är dom rätt billiga. Jag vill nog ha en svart tror jag. Eller en brun. En fin ska jag ha i alla fall.

Nu ska ni få lite ucketips:

Taylor Mac. Helt fantastisk performanceartist och ganska trashy dragqueen. Fantastisk var ordet. Det är faktiskt värt det att se hela långa klippet. Å andra sidan, blir ni inte fast och fascinerade redan i början kanske det inte är nån idé. Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom i alla fall. Det finns nåt vackert i det, och då inte bara i den fina melodislingan. Sen är det skruvat men jag tycker det är vackert. Och nu tycker ni att jag är knäpp, men det gjorde ni redan innan. Jag fick tipset av F. och har sen kollat massa gånger även om det var längesen nu faktiskt.

Julia Nunes. Även det ett tips från F. Hon är fantastiskt fantastisk hon med. Jag kommer på mig själv med att fånle för att hon ser så jävla glad ut. Sen har hon en skön och stark röst. Den första länken är en cover och det är det här med men hon har gjort massa eget också. Kolla bara Youtube och där hittar ni även länk till MySpace. Okej, en till också!

Sen ville jag ju hitta ett klipp med Hemlige Arne där han spelar ukulele men se det gick inte! Men massa annat bisarrt hittade jag. Som det här. Och lite Sesam.

Sen gillar jag faktiskt den här. Jag vet inte om det beror på att jag först hörde den i ett vansinnigt sorgligt avsnitt av Cityakuten under en period när jag följde det, haha. Ni vet när Dr. Green dör. Annars är väl videon i smörigaste laget, om man får säga så.

Jag är lite väck i huvudet idag och kan inte sova än för dygnet är som det är. Igårnatt jobbade jag nämligen och kom sen hem framåt femsnåret och drömde om vacuumförpacakde alaskafiléer och isterband när jag väl lyckades somna. Dögöra, så att säga. Men jobb innebär flis (ännu ett roligt ord). Och det är ju alltid intressant att se hur saker fungerar som man inte visste hur dom fungerar. Lite som när man läste Så funkar det när man var liten. Eller när man fick sig små dokumentärer på barnprogrammen om hur man tillverkar till exempel gummistövlar. Intressekvoten fylls dock ganska snart...

Jag vill avslutningsvis bjuda på ett fint citat från en vän som verkar ha gått och skaffat sig pojkvän eller dylikt. Den utvalde killen drömmer en bisarr mardröm där hon tydligen smyger sig på honom i sängen och våldför sig på hans ansikte med en elvisp. Förtvivlad vaknar han, försöker skaka liv i min vän för att liksom försäkra sig om att hon inte har några såna planer. Självklart har hon inte det och svarar från sitt inte fullt så vakna tillstånd: "Nej, det skulle jag aldrig göra. Jag skulle ha använt en slagborr!" Är det inte vackert så säg? Frågan är vem av dom som är mest rubbad, hihi. Storartat, säger jag.