Jag brukar komma hem med alla möjliga kvitton i behåll, även sådana där jag köpt en penna för tretton spänn eller en lunchsallad för fyrtio. Nu har jag köpt ett par skor för ett fyrsiffrigt belopp och kvittot det är spårlöst borta, fast jag vet att jag la ner det i väskan (för att det var säkrare där än i påsen). Är det inte konstigt? Nu har jag planer på att behålla skorna och jag hoppas att dom inte går sönder. Men ändå, det gör mig nervös. Och såna dyra grejer ska man liksom ha kvittot kvar på.
Skorna föll jag pladask för. Det är lite höga kängor/stövlar. Lite skum form på själva foten men där är dom rätt stadiga. Skaftet är mjukt och sladdrigt. Som många skor är dom lite fodrade upptill och noll nertill. Varför? Det är ju om tårna jag fryser om jag fryser...inte om vaderna. På vaderna kan jag ha knästrumpor eller strumpbyxor eller whatever om det skulle knipa. Dom är rätt skitsnygga i alla fall (skorna, inte vaderna) även om dom kanske inte gör sig allra bäst till de gamla orangea mysbyxorna jag lallar runt i här hemma.
Nu ska jag lyssna på Tingsek på P3 Live för det har Hannapanna sagt.
Uppdatering: Blogger har krånglat och därför har jag inte kunnat publicera det här förrän nu. Kvittot återfanns dock. Vikt och skrynkligt under min iPod.
3 kommentarer:
Åh jag är i stort behov av nya skor.. och då inte bara ett ha begär utan verkligen ett riktigt måste... men jag måste också klippa håret, köpa ett sideboard till köket och köpa julklappar... hur ska det gå med ett ynka csn?
Ja det är så mycket man måste! Pengarna rinner genom fingrarna på mig. =/
Kvitton är ett jädra gissel. Fick i uppdrag att mata de nyanställda med lunch och uppmaning att spara kvittot för att få pröjs av företaget. Tror du mr jansson lyckades hålla kvar kvittot i mer än en timme. Nopp.. 300kr som jag i princip kastat i vattnet. Tack för kaffet...
Skicka en kommentar