Jag kom på förut att När man väntar mirakel också hör hemma bland dagens låtar. Eller egentligen kanske den mer handlade om gårdagen. Lyssnade på den igårkväll och slogs av att det var längesen jag hörde den, och ännu längre sedan jag verkligen lyssnade på den. Den kan få mig knäsvag. Eller kallsvettig, varm eller var det nu är jag blir. För en sekund blev det 2001 också, och långa samtal med nya bekantskaper. Delvis en ny värld. Men det var inte därför jag blev kallsvettig. Det är låten i sig. Då, igårkväll alltså, kom jag på att det kanske var dags för en liten lasseperiod. Fast egentligen längtar jag mest till Anna Ternheims konsert nu.
Nä, om man skulle gå och lägga sig kanske? Snart eller så. Jag känner mig lite loj. Borde städa lite mer. Eller läsa någon av de böcker jag köpt på mig på sistone. Eller den där uppsatsen om självskadebeteende. Den verkar inte jättebra så jag vet inte om jag orkar. Jag vill äta nåt gott. Och kramas. Jag har varken nåt gott eller någon att krama så jag får väl göra någon nytta istället, haha. Kanske att jag är lite rastlös?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar