Vi låg där bredvid varandra. Tittade upp mot taket. Anna sjöng vemodigt för oss. Vi höll varandra i handen. Det var som förut, men samtidigt inte alls. Samma men helt annorlunda. Andades.
Jag har hosta, jag saknar emellanåt, jag är astrött och min farfar som jag var på 90-årskalas hos för en och en halv vecka sedan är döende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar