Alltså det där med stillbilder är inte helt korrekt. Det är nog mer korta minnesbilder som rör sig lite. Småsnuttar. Ibland. Ganska ofta. Fast ibland står dom nog still.
Jag ska fan skriva den där boken nån dag. Jag tror att lite av inspirationen kommer från Eva Dahlgrens Hur man närmar sig ett träd. Den var till och med bättre än jag väntat mig. Den är fin och hon är skön. Jag gillar stämningen och ärligheten i den. Humorn och de små sarkasmerna. Cynismen hon själv påstår håller på att dö ut. Jag känner hela tiden att jag vill citera massa saker i den. Inatt när jag läste i den skrattade jag högt en gång. Fast jag har glömt åt vad. Så mycket för det minnet va?
2 kommentarer:
hehe Sandra min vän... Du får börja läsa på dagtid, så du inte glömmer viktiga delar av böckerna. Just nu måste jag påstå att din recention (stavas det så) var rätt "pointless" :D
Men det var ingen recension Mange. Jag bara beskrev känslan av den lite. Du kan få en recension sen om du vill, när jag läst ut den.
Skicka en kommentar