Nu ska jag försöka lämna uppsatsångesten och ångest överlag och försöka sova strax. Jag är så trött och har ont i huvudet. Jag känner igen den här huvudvärken.
Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig, eller så tänker man för sent fast man borde tänkt efter före. Fast före vet man ju inte lika mycket som man gjorde efter. Och man kan ju inte alltid vara helt kalkylerande, hur bra vore det?
Däremot kan man tänka olika och uppfatta saker olika. Även när man tror att man inte missförstått varandra. Eller det behöver inte ens handla om missförstånd, bara att man ser på saken lite olika. Som att prata om det förflutna. När man slutat älta saker, då kan det vara skönt eller fint att prata om dom ändå liksom. Lite bitterljuvt sådär. Ibland för att le åt saker och komma ihåg det som fint. För att känna samhörighet tror jag det kan handla om också ibland. Skratta ihop. Minnas ihop. Le ihop. Gråta ihop också, men det är mycket farligare. Ibland är det rent självplågeri, det ska inte stickas under stol med. Och ibland när man själv uppfattar det som lite fint sådär så kanske det är någon annan som plågas. Själv kanske man bara trodde att det var det där andra som var sådär plågsamt.
Nu tappade jag bort mig. Så ovanligt. Men det är min blogg så jag säger att det är okej.
"...I need therapy they say."
I övrigt måste jag se Let's Dance den här säsongen tror jag. En gammal granne från min barndom ska visst lära Lasse Brandeby att dansa. Så jag är för nyfiken för att låta bli att titta.
"It's getting late I think my time is running out
No one special, nothing lasting within sight
How should I stay calm when panic lies just ahead
Everyone can see my youth hanging by a thread"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar