Det här är min blogg. Här skriver jag vad jag vill och hur jag vill. Jag skriver inte om allt men jag skriver det jag vill. Ibland är det genomtänkta saker, ibland är det korta kommentarer, ibland är det bara skitsnack och ibland är det ett sätt att bara avreagera sig. Orden står kvar där länge, om dom ens någonsin försvinner, men jag kanske redan rört mig vidare till andra ord. Med andra ord, tro inte allt du läser. Inte alltid i alla fall.
"I say who, I say when and I say how much..."
Det gör ont. Hål gröpt med glasskopa. Varför känns det som att jag står där med brallorna nere? Varför pendlar jag mellan att ångra att jag sa ifrån till att önska att jag hade sagt ifrån så mycket mer i allt? Varför känns det som att det är jag som misslyckats? Varför känns det som att jag är svag? När jag egentligen vet att det är fel? Jag har inte gjort allt rätt, men jag har gett allt för att utifrån de förutsättningar som fanns få det som skulle vara att fungera. Jag är slut.
Ibland känns det, rent generellt, som att jag inte får säga något. För att jag sagt för mycket, för att jag sagt för lite, för att jag sagt fel saker, för att jag borde prata med någon annan, för att ingen orkar lyssna eller kanske för att jag snackat så mycket under hela min livstid att jag nångång borde hålla käften.
Ibland har jag inget att säga. Fast egentligen massor. Det kan vara svårt att skilja på vilket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar