Självklart hittade jag inget bra i mina metodböcker. Jag insåg att det var ganska knölig metodlitteratur. Frågade mig hur fan jag kunde ha fattat någonting när jag läste kvalitativ metod på C-kursen. Sen kom jag på att det gjorde jag nog inte riktigt. Den kursen var en jävla lekstuga på ett sätt och jag var fortfarande i chock från teorikursen (som jag senare läste om i annan form). Klarade metoden i alla fall, om än inte i tid. Om jag lärde mig något riktigt tillämpbart är däremot tveksamt. Inte underligt att min C-uppsats blev klar först ungefär två år senare. Och då snackar vi fortfarande kvalitativ metod. Don't get me started on the kvant. Den tog jag mig också igenom på nåt jävla vänster (tur, bra lärare, lägre nivå än planerat, bra litteratur, bra samarbetspartner).
Summan av kardemumman är att jag inte gillar metod. Ibland kan det vara intressant, men bara ibland och till en viss grad. Och jag känner mig hopplöst borttappad om någon någongång frågar mig något på ämnet, men lite nöjd om jag så kan besvara bara en enda liten fråga. Det har kanske hänt två gånger att personer ringt till mig och tänkt att jag ska ha koll. Båda gångerna har det låtit som att metoden ska ta livet av dem, och jag förstår dem verkligen. Extra krydda om man får en sadistisk lärare på kursen också. Det hade inte jag, tack och lov. Det hände på en teorikurs istället, den jävligaste jag någonsin läst. Jag tror metoden förstör ämnet för många sådär i början, även om den i sig är nödvändig. Båda började fundera på andra ämnen och den ena gjorde värsta tvärvändningen (på ett sätt) och satsade på hästar istället (utbildning, inte travet alltså). Vår metod på A-kursen vill jag minnas som helt okej i alla fall. Något har man ju lärt sig genom åren, sådär översiktligt, även om två av fyra metodkurser jag läst inom just det här ämnet inte direkt har hållit någon vidare kvalitet. Men fan...jag ska skriva D-uppsats i vår. Lovely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar