Det där var det längsta blogginlägg jag skrivit! Men läs det. Det är en halv roman om tåg! Lite är vemodigt, en del ganska kul. Jag har försökt att inte deppa till det. Fast allt är spontant och inget genomtänkt. Inte i skrivande stund i alla fall. Somvanligt. Och då har jag ändå låtit bli att skriva en hel del, av olika skäl. Det är på skoj det där om idén...men fan, jag börjar gilla den i alla fall. Jag är för gammal för att bli rockstjärna nu men jag kanske kan bli bitter författare? Äh, läs nu.
För att i bästa Fredrik Lindström-anda lägga på en norrländsk touch skulle vi kunna säga att jag långbloggat. Jag har skrivit en långblogg. Inte lång blogg, utan långblogg. Yeah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar