Dag 7: Min bästa vän

Jag har ingen bästa vän. Jag har flera fina vänner, en del närmre än andra...nära, men ingen såndär "bästa vän". Ibland känns det som att det är ett visst avstånd till alla mina vänner, som att de har andra närmre. Må så vara vänner eller parterns. Dåliga dagar känns sånt påtagligt. Jag kan sakna det där att ha någon jag umgås med på nåt slags självklart sätt, alltså inte bara självklart när man väl ses utan självklart att man ses. Det är något jag kan sakna när det kommer till att vara singel också. På ett sätt hade jag det där med personen jag senast var i en relation med, både när vi var tillsammans/dejtade och periodvis som vänner.

Men det går ju i perioder det där, vilka man umgås med och vilka som är nära. Vissa finns där alltid, andra kommer och går. Jag har mest haft relativt få men ganska nära vänner, snarare än att jag varit en del av något stort gäng. Jag tycker det är fint det där, att det under hela livet kan dyka upp nya vänner, nära vänner.

När man var liten skulle man liksom ha en bästis, speciellt som tjej. På mellanstadiet och högstadiet kunde det där vara riktigt jobbigt ibland, för det var ofta så snabba svängar. Jag har aldrig varit bra på de där snabba svängarna. Att bli vänner, visst, men inte när det går åt andra hållet. Jag minns ett samtal jag och en vän hade när vi var 12-13. Vi sa att tänk om man ändå hade ett sånt kompisgäng som i Beverly Hills, som gjorde allt ihop, vilken dröm!

Min första bästa vän hette Ellinor och bodde granne med mig mina första år i livet. Hennes morfar och min mormor var förresten kusiner. Sedan när vi flyttade och när jag började skolan kom nya människor in i mitt liv. Några som jag räknat som bästa vänner har jag haft under årens gång. Inte alltid helt okomplicerat. Någon har mer eller mindre försvunnit, andra finns kvar men kanske inte på samma sätt. Det går ju i perioder det där. En del har man koll på, mycket tack vare nätet, andra vet man kommer finnas där på ett eller annat sätt alltid alltid. De där man tar vid med där man var sist även om det går tid emellan gångerna man hörs. Ibland blir det naturligt att man rör sig ifrån någon, ibland gör det ont.

De senaste åren har jag nog inte pratat om att ha en bästa vän. Jag har vänner och jag har nära vänner, som jag älskar. Det här var inte helt lätt att skriva. Det känns som ett lite känsligt ämne på något sätt, och jag tycker att det är svårt att hålla mig till ämnet. Det hade varit lättare att skriva om "Mina vänner". (Oooh, Mina vänner-böckerna, kommer ni ihåg?) Det kanske inte alltid är lätt, eller ens önskvärt, att välja ut en vän. Det är också en intressant fråga vad vi egentligen lägger i begreppet "bästa vän". Eller hur? Hur mycket av det är präglat av böcker, film och TV? Precis som vår syn på den perfekta partnern tänker jag. Och så är jag jättetrött idag, så de små grå rör sig långsamt.

Jag skulle i alla fall gärna träffa flera av mina vänner mer. Och jag skulle gärna lära känna lite mer folk. Och när jag ändå håller på att önska mig så kan jag tänka mig en partner i julklapp också. Tills dess ser jag fram emot en eventuell bio med en Malin, eftersom vi verkar vara de enda som inte sett cornelisfilmen samt en adventsfika på söndag då jag får träffa L. med familj och kära Hannapanna!

Jag och Mi.

I telefon med Malla.