fredag, december 03, 2010

Dag 3: Mina föräldrar

Mina föräldrar träffades en påskafton i början på 70-talet i en folkpark. En julafton något senare förlovade de sig. Arton år och två barn senare gifte de sig en pingst. Idag är de fortfarande gifta, bor i huset de köpte 1983 och åker helst motorcykel när de är lediga och det är säsong.

Mamma föddes några år in på femtiotalet och växte upp i ett litet brukssamhälle en bit norr om Sundsvall med sin äldre bror och sina två föräldrar. Mormor var uppvuxen inte långt därifrån efter att hon kommit från inlandet med sin ensamstående mor. Morfar hade växt upp i sågverksmiljö på den ö jag räknar som min. Mamma växte upp i ett modernt femtiotalshus med tjusiga inredningsdetaljer som sedermera renoverades bort av fixarmorfar. Min morfar var elektriker. Min mormor var hemma i många år men hade jobbat som barnflicka, piga, någon typ av kökspersonal och sjukhusbiträde. Hon hann även med en sväng i en kiosk.

Mammas mormor var vaktmästare på baptistkapellet och den mesta verksamheten för bygdens ungdomar arrangerades av frikyrkor. Min mamma gick i söndagsskola, juniorer och åkte på läger. När en ungdomsledare undrade om hon ville bli frälst svarade mamma förskräckt "Nej!" och sedan tror jag att intressena popmusik och pojkar fick ta allt mer tid i anspråk.

Sjutton år gammal flyttade min skoltrötta mamma till Stockholm för att gå på tandsköterskeskola. Då hade hon gjort praktik ett år och sedan fått dispens för att få söka trots sin ringa ålder. Inkvarterad i en rivningsetta (Som fyrtio år senare fortfarande finns kvar.) på Söder låg sedan världen för hennes fötter.

Min pappa föddes under fyrtiotalets sista vår. Han växte upp ett par mil sydväst om Sundsvall i en by på landsbygden. Spännande saker som hände under uppväxten var när det grävdes ner vattenledning så hela byn var full av gångar att springa i samt när det hälldes gift i tjärnen så alla fiskar dog. Det fanns något syfte med det där med fisken, vilket minns jag inte. Tidningen var dock där och fotograferade när halva byn stod på bryggan och glodde.

Precis som mamma fick pappa flytta in i ett nytt hus när han inte var alltför gammal. Det var dock inget toppmodernt femtiotalshus utan ett högst ordinärt rött trähus med vita knutar. Invändigt var huset inte klart men den gamla hyresvärden var galen så familjen flyttade in så fort det bara gick. Huset låg i en stenig och lite skuggig skogsbacke. Farfar var yngste sonen och fick därmed inget hemman utan hålla tillgodo med en stenig skogsbacke och ett livstidskontrakt på bysmedjan. Min farfar jobbade som sågare och smed och hade aldrig ett fast jobb under sitt nittioåriga liv. Min farmor kom som piga till farfars familj, och på den vägen var det.

In i sitt nybyggda hus flyttade de, min farmor och farfar, med pappa och hans storasyster. Pappa och hans storasyster är födda på samma datum men på olika år. Efter mopedbudsjobb, yrkesskola med el-/teleinriktning, en motorcykelolycka med brutet ben och lumpen som malaj i mässen (På grund av benet.) och jobb på en televerkstad (Pappas faster trodde alltid att han jobbade på en tegelverkstad.) träffade han så mamma och tycke uppstod.

Ett tag fick de åka fram och tillbaka mellan huvudstaden och hemstaden men så småningom flyttade mamma hem igen. De flyttade ihop i en hyrd liten lägenhet i en villa. Ett rum och kök plus ett delat badrum tror jag det var. Badrummet delade de med några tjejer som i princip bodde i garderoben. Efter ett par år fick de möjlighet att ta över min morbrors lägenhet i Sveriges största bostadsrättsförening. I den lägenheten bodde även jag mina första år. Där jag bor nu har jag den sjuttiotalsmålade hallmöbel som min morbror lämnade efter sig när han flyttade ifrån den där lägenheten.

När jag skulle fylla fyra var min bror på väg och vi behövde fler rum. Ett lite för dyrt hus med vacker utsikt blev det och vi åt ganska mycket havregrynsgröt och blodpudding i några år. Jag älskar det där huset och jag älskar såklart mina föräldrar. De har gett mig en trygg barndom även om jag är och har varit ett nervöst knippe ibland. De har läst böcker för mig och min bror och uppmuntrat oss i våra studier. Vi har båda mer utbildning än våra föräldrar och har väl gjort, eller i alla fall påbörjat, någon form av klassresa även om det är svårt att se när jag sitter här utan fast jobb, med låg lön och med ett andrahandsboende. Utan dem skulle jag dock inte ha klarat mig ekonomiskt under de senaste åren. Mamma och pappa har skjutsat till träningar och matcher, till kompisar och runt i Sverige och ut i Europa. Ibland är vi för lika och ibland för olika. Ibland ryker jag ihop med speciellt min far, i våldsamma diskussioner men saker och ting kan inte, och bör inte, vara alltför perfekt. Eller hur?

Mina föräldrar har gett mig en känsla och en medvetenhet inför vad och var jag kommer ifrån. Det handlar om värderingar och det handlar om historia. Nu är pappa sextioett år gammal och går i pension om några veckor. Han tjuvkollar kattannonser på Blocket när han tror att ingen ser. Han saknar nog vår gamla katt, liksom vi alla gör. Mamma är femtiosju och står på toppen av sin karriär, den nya karriär hon påbörjade för snart tio år sedan. När asfalten torkat tar de fram hojarna ur garaget, slänger ner lite grejer i packväskorna och drar iväg. De har också planer på att åka motorcykel i USA, Australien eller Sydafrika. Det finns så mycket att välja på, men det finns ingenting som är omöjligt.


5 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt, väldigt fint.

Anonym sa...

Daniel C alltså.

S. sa...

Tackar!

Lena sa...

Instämmer!

S. sa...

Tack Lena! :)