Kärlek. Jag tyckte jag skrev om det häromdagen. Kärlek kan vara på så många olika sätt, det vet ni ju. Och DEN DÄR kärleken går vi väl liksom alla och väntar på på något sätt. När vet man att man träffat på den? Det funderade jag på ett tag. Svaret är väl kanske så fånigt som att när man har det så vet man. Men om man liksom är på väg då, men inte riktigt är där, hur vet man då? Vänta och se. Hur vet man att det man känner är tillräckligt? Inte lätt det heller. Speciellt inte om den andra personen är helt på det klara med att han eller hon är kär. Been there done that. Jag har också varit i omvänd situation, helt säker på vad jag känner men att den andra inte varit riktigt med på noterna. Någon gång ska man väl få synka, mer än bara en liten stund, hoppas jag.
2 kommentarer:
Åh vilka bra inlägg! Jättekul att läsa och skoj att du följer den där listan med bloggämnen. Hade jag inte varit kroniskt stressad denna december så hade jag gärna också provat på det. Kanske kan ta det januari istället :)
Men tack, Maja! Och ja, ta den i januari. :)
Skicka en kommentar