Ligger lite efter med det här dagvisa bloggandet. Jag har inte ens som ambition längre att upprätthålla det. Jag har tagit paus från det mesta här hemma på ön.
Jag är ganska bra på att älta sådant som varit. Sådant fint som var, sådant jag ångrar och som kanske var pinsamt och sådant som aldrig blev. Jag försöker att låta bli med det där. Det finns saker jag önskar var annorlunda men det är inte samma sak som att ångra. Jag tror inte så mycket på att ångra. Vad blir det för liv liksom att leva med att bara ångra sånt man gjorde eller inte gjorde? Det finns dock några saker jag ångrar, och det kan ha varit en eller annan ogenomtänkt kommentar som nått öron de inte var avsedda för, eller öron de faktiskt var avsedda för.
Det finns ett par jag verkligen ångrar. Som när jag på högstadiet, det måste ha varit i åttan, högt uttryckte mitt förakt för en kille i nian. Sekunden efter upptäckte jag att han satt vid ett bord strax bakom och förmodligen hade hört min kommentar. Det var så onödigt, för inte hade han gjort mig något mer än att bara råka finnas till. Några år senare lyckades jag med ungefär samma sak men då gällde det en lärare, en av dem där min något onyanserade kritik kanske inte riktigt stod i proportion till situationen.
Andra saker jag ångrar låter jag vara osagda. Dels vill jag inte dela med mig av dem här och nu, dels vill jag inte ge dem mer uppmärksamhet än de redan får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar