Jag hade egentligen tänkt skriva om den underbara Ane Brun-konserten jag såg häromdan men inspirationen till att skriva det vill inte infinna sig just nu så jag får återkomma till det.
För ett tag sedan fick jag mitt årsbesked från CSN. Jag tycker att det är skitbra att vi i Sverige kan få statliga lån och bidrag för att studera på högskola och universitet och det har alltid varit självklart för mig att ta lån. Sedan är det väl inget vattentätt system direkt. Bland annat så har ju levnadskostnaderna, framförallt i form av höjda hyror, stigit under de år jag pluggat medan studiemedelsnivån i stort sett legat på samma nivå i sisådär femton år. Tack vare att jag haft lite tur i form av stipendiepengar har jag kunnat fortsätta plugga även när CSN sa stopp, och därmed fått möjlighet att ordentligt avsluta det projekt jag en gång satt igång och dessutom sjösätta en plan b. Nu börjar det dock bli dags att faktiskt avsluta alltihop.
Nu väntar ÅTERBETALNINGEN. Jag hade en veckas studiemedel kvar att ta ut och gjorde det för ett drygt år sedan för att skjuta fram det hela lite, men nu är inbetalningskorten ett faktum. Lite naivt hade jag trott att eftersom jag fortfarande är student så kommer det gå finemang att skjuta lite på det. Riktigt så var det ju inte, upptäckte jag när jag började läsa på. Surprise! Jag kan få ansöka om att få beloppet minskat på grund av för taskig inkomst, så det ska jag väl göra. Under tiden är det nog bara att betala första omgången om ett par veckor och se glad ut.
Och som om inte det är nog så vill Försäkringskassan ha tillbaka hälften av det bostadsbidrag jag fick 2005. Det var lite väntat i det fallet, men jag satte lite i halsen när jag såg hur mycket det faktiskt var dom ville ha tillbaka. Det har varit guld värt att få bostadsbidrag men det kan vara nog så lurigt eftersom det slutgiltiga beslutet presenteras för en två år efter att man fått, och gjort av med, pengarna.
Men, allt det här är ju sådant som de flesta av er som läser känner till. Duster med CSN, Försäkringskassa, Socialtjänst och liknande. Somliga av er faktiskt från andra sidan också, innifrån systemet. Den sistnämnda instansen har jag ännu inte behövt ha att göra med och jag hoppas verkligen att jag slipper. Det vill säga, jag hoppas att jag lyckas få ett jobb i höst.
Trots allt är jag ju somsagt glad för att vi har det sociala skyddsnät vi har och allt det där. Men ändå... Som min vän K. nyss sa...vi kommer bli fattiga pensionärer. Och jag har en känsla av att när vi väl befinner oss där så kommer dom inte fullt så fattiga att blänga på oss och säga att vi får skylla oss själva för att vi inte tog bättre hand om våra orangea pensionskuvert. "Jag hatar att alla ska vara små jävla entreprenörer!" sa en annan vän för några år sedan när vi diskuterade denna så kallade valfrihet. Jag kan alltid hoppas på att läraryrket kommer uppvärderas, att det kommer att finnas massa intressanta samhällsvetarjobb samt att jag kommer att vinna på Triss och kan betala av hela skulden på en gång (självklart ska jag vinna så mycket att det blir lite över till annat också).
Med allt det här i bakhuvudet så blir det nog för min del ingen spontankonsert till helgen i form av Salem al Fakir.
8 kommentarer:
Ja, det ar inte lite man ska betala tillbaka heller, for mig blir det storsta utgiften efter hyran. Men som jag sagt forr, man far betrakta det som en investering, jag hade definitivt inte haft det jobb jag har idag om jag inte pluggat. Vi far hoppas att inflationen ater upp en del som det gjort for dom som pluggade pa 60-70 talet.
Hoppas du vinner pa triss, kopt lott? ;)
Ja klart det är en investering! Även om det inte direkt kommer synas i något lönekuvert för min del. Men samtidigt tycker jag inte att lönen är det viktigaste heller, även om det vore schyst om man klarade sig på den. Och om man överhuvudtaget kunde få en. Men somsagt så har jag aldrig tvekat på huruvida det skulle vara värt det att ta lån eller inte. Det har känts självklart! Det har inte funnits några alternativ till att plugga och ta lån. Men nu innan jag ens har en inkomst känns det jävligt surt att behöva hosta upp nästan 2000 i kvartalet. Och FK vill typ ha det dubbla, dock bara en gång. :P
Det där lät hemskt, självklart kommer jag tjäna mer än en undersköterska eller en postis eller något... Men i förhållande till tiden och pengarna jag lagt ner på utbildning blir det inte många korvören.
Och nej, det är ju just det...jag köper ju sällan trisslotter.
Jo, du kommer att tjana mer an en underskoterska, men formodligen inte mer an gnetar kvallsskift pa Granges. Med tanke pa den inkomst som vi som utbildat oss "gatt miste om under dessa ar" (alternativkostnad pa ekonomsprak)tycker jag nog att man som utbildad borde fa lite mer lon, aven om jag haller med om att lonen inte ar det viktigaste, ett roligt jobb betyder sa mycket mer.
Precis, en industriarbetare kan tjäna jävligt mycket mer. Men där ligger det värsta nog i att andra mer likvärdiga yrken, kvinnodominerade sådana, tjänar så jävla mycket mindre. Att det är sån obalans där.
Men ja, det lönar sig ju på så otroligt många andra sätt också än de strikt ekonomiska.
På tal om jobb så missade jag ett samtal från min praktikskola tidigt imorse. Scheisse. Men jag hade ändå inte haft tid att vicka, och jag antar att det var det dom ville att jag skulle.
Jo, visst handlar det om kvinno- resp. mansdominerade yrken. Men sa har ju kvinnor en tendens att soka sig till det offentliga och de ar ju inte tokbra pa att betala direkt.
Jo om vi slutar att uppfostra flickor till att få träna mycket mer på omvårdnad och pojkarna till att träna mycket mer på teknik så kanske vi kan få ordning på det också, på "valen" alltså.
Skicka en kommentar