8 mars är detta år en gråtrist söndag. Likväl är det Internationella kvinnodagen. Förra året det här datumet hade jag fullt upp med att flytta och att ha ont i halsen. I år bestämde jag mig, efter visst tvekan, för att gå i demonstrationståg. Jag kände att jag skulle bidra lite och jag kände att jag behövde återförenas med det gamla jag som brukade gå på feministiska föredrag och liknande grejer ganska ofta. Att välja just demonstrationen kanske inte var mitt smartaste drag. Den var totalt oinspirerande och ganska menlös. Festen igår hade kanske varit ett bättre kort. Men men, lite har jag väl bidragit i alla fall.
Efter demonstrationen blev det en fika och sen kände jag inte för att gå och lyssna på något föredrag även om nåt av dem säkert varit intressant. Schyman är alltid intressant att lyssna på till exempel. Spånandet över fikat genererade ett litet initiativ i alla fall så vi får se om det kan bli nåt bra och skoj av det.
Mest är det bara oinspirerande grå söndag idag. Jag kom till och med av mig rejält i det här skrivandet och glömde vad jag skulle skriva och kom inte på resten. Det mest inspirerande jag ser framemot nu är en dusch och sen att sova. Mitt täcke är för första gången på länge iklätt mitt apelsinmönstrade 70-talspåslakan och det är bara så jävla skönt det påslakanet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar