Jag och Ani har på sistone umgåtts mer än på mycket länge. Nu lyssnar jag på Self Evident från So Much Shouting, So Much Laughter och jag ryser. Jag ryser över hela kroppen. Från fotlederna till öronen är det knotter tror jag, och det pirrar i magen. Den är så jävla bra! Och hennes röst i den. Ojojoj... Ani, jag kommer ihåg varför jag blev förälskad i dig! Hon har givit mig så mycket energi de sista dagarna, the little folksinger. Tror det är dags för bootlegen från 2003-06-13 sedan när jag kommer hem. Nu ska jag iväg och krossa allt motstånd i TP och dricka vin. Okej, jag har hybris nu så det är ju tur att jag inte är någon våldsamt dålig förlorare.
Kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar