torsdag, mars 08, 2007

Internationella kvinnodagen

Idag gör jag inte mycket för att uppmärksamma den. Ingen demonstration, inget föredrag, ingen konsert, ingen fest eller ens en middag med vin. Det blev liksom inte så. Men jag läste Maud Lindströms krönika på Aftonbladet, och det tycker jag att ni också kan göra.

Igår for jag till Stockholm på konsert igen. Började dagen med seg sovmorgon och sedan ett möte av typen energikrävande men lättande. Grejade sedan lite hemma innan jag begav mig till tåget. Såg Tomas Andersson Wij tillsammans med H. Han hade turnépremiär på Rival och vi hade skitbra platser. Sara Isaksson och Rebecka Törnqvist förbandade och kompade Tomas på en låt. Senare under konserten dök Bo Sundström upp som duettpartner på Mellanstora mellansvenska städer och Anna Ternheim sjöng Sanningen om dig till komp av Tomas. Sara och Tomas avslutade det hela med en väldigt avskalad version av Där får jag andas ut. Alla gäster var kanon, men att Anna dök upp (vilket jag hade spekulerat lite i om hon skulle göra) och sjöng den låt som nog är min absoluta favorit av Tomas, det small högt!

Var seg i starten imorse och hann inte göra det jag hade tänkt innan jag tog tåget hem. Väl hemma hann jag bara hem och hämta träningskläderna. Nu sitter jag här med blött hår, lyssnar på Tomas och ska käka lite. Sedan måste jag plugga.

Funderade lite på åttonde mars för ett år sedan och gick tillbaka och läste det jag skrivit i mars förra året. Det var i den vevan jag "offentliggjorde" bloggen för flera av mina vänner. På kvinnodagen åt jag middag med Limpan och Lilla M. Jag minns inte vad vi åt, men vi drack vin. Hm, jag undrar om det inte var lasagne faktiskt... Vegetarisk. Stressad var jag då i mars. Det var så mycket i huvudet, massa plugg till exempel. Det var vintrigt och jag längtade efter kramar. Jag minns att det var kallt, kallt när jag stod där och väntade på den som skulle ge mig dem. Sedan gjorde det inte så mycket att det var kallt ute. Jag var glad och varm ändå. Men någonstans där bland alla kramar gick något galet. Ett år. Tidsperspektivet gör att det svindlar.

2 kommentarer:

Matt sa...

Ja där missade man ju något.

S. sa...

Mm det gjorde du verkligen! Anna och allt. 22 maj är det extrakonsert om du fortfarande är sugen på att se TAW.