Som

Som när snön var djup. När benen var korta och fötterna små. När graningekängorna knarrade mot det vita. När klockan var sent och det var mörkt. När dagen hade varit lång. När man var tvungen att gå själv. När man absolut ville ha det där lilla täcket, den där filten, där och då och inte alls vänta tills man kom in. Knappt visste man vad man ville eller vad man inte ville. Då man stöp omkull på den sträva hallmattan så fort man kom innanför dörren. Den var brungulaktig, svart och röd. Och jag låg raklång i hallen.