Konserten

I onsdags när jag satt på tåget hem efter konserten hade jag inte lust att sova, vilket jag ofta har på tåg. Jag lyssnade på musik, vilket jag oftast gör på tåg. Jag hade inte heller nån lust att tänka så mycket, vilket jag också brukar göra på tåg. Jag ville skriva nåt så jag tog upp min almanacka, den med bilden på Elvira Madigan som jag är mycket nöjd med att jag satt dit, och skrev lite om konserten. Jag var så trött i huvudet och lite avtrubbad så det blev stolpigt men här kommer undertecknads oredigerade tågtankar:

Bleeding all over you. Martha har släppt ett nytt album och från den inledande låten kommer titeln: I know you're married but I've got feelings too. En mycket bra låt. Det kändes direkt, trots att jag bara hört den en gång innan konserten. Martha har långa ben, jättelånga, och hon sprätter med dem, gungar, stampar, rullar och nästan juckar. Hon slänger med huvudet samtidigt som hennes starka hesa röst fyller Södra Teatern. I första halvan av spelningen blir det många små avbrott för att hon glömt capot i logen, gitarren inte är korrekt stämd eller att hon inte kommer ihåg hur låtarna börjar. Det är turnépremiär men det blir lite mycket för att det ska vara charmigt. "Someone's jetlaged" säger Marthas man och tillika basist i det tre man starka bandet.

Det blir mest nya låtar i början, hon ber om ursäkt och säger att hon är lite trött på dom gamla. Jesus & Mary är en av de nya. Om tryggheten som troende verkar ha att luta sig mot, om att kanske köpa storyn men att i slutänden alltid komma fram till ett nej. Martha har fått en rynka i pannan, en stor som syns på alla foton. "It's not a baby, it's big! But it's a gift! Fuck..." Mot slutet introducerar hon en politisk låt, Tower Song, en sorlig liten sak om just sorgen över irakkriget. Tyvärr påpekar hon att det finns andra som gör politiska sånger bättre, som hennes far Loudon Wainwright. Hon säger att hon är dålig på "temalåtar" men att hon var tvungen.

Mot slutet kommer också lite fler äldre låtar, som Factory till exempel. Mycket bra! Fumlandet från början har kommit av sig. Mer fokus, mer varm i kläderna men också låtar hon spelat hundratals gånger. Jag sitter i mörkret på en av de främre raderna och njuter av den där hesa rösten och hennes speciella kroppsspråk. Försöker ta in texterna från de nya låtarna.

Som extranummer kör Martha såklart Bloody Mother Fucking Asshole. Den är fortfarande vansinnigt bra men exakt hur less är hon på att göra den? Jag hoppas på Ball & Chain men tyvärr uteblir den. You Cheated Me är en av de sista låtarna, en ny låt som också känns bra direkt. "I don't want to point the finger but I can't help it." Efteråt signerar Martha skivor "eller om ni har något annat ni vill ha signerat, I'll sign it!". Jag har ingen skiva och inga kontanter men en schyst urringing. Funderar en stund men inser att jag hinner med ett tidigare tåg hemåt. I med lurarna i öronen och på med nya skivan och Martha är coolare, raspigare och skönare än sin bror Rufus och säkert tuffast i hela familjen. You're married but I've got feelings too.