Fucking pride

Den här stan hade sin första pridefestival. Jag har inte haft tid och ork att gå på föredrag, film och annat. Programmet och hemsidan har dessutom inte varit särskilt lättöverskådligt och infon om biljetter inte heller särskilt tydlig. Ikväll skulle jag i alla fall gå på den stora festen tillsammans med två kompisar. Sagt och gjort. Såg grymma artister i form av Strula med Siri, Bunny Rabbit och Mapei. Övervägande delen hiphop alltså. Hälsade på folk jag kände (jättekul), hälsade på folk jag vet att jag träffat (som såg ut som frågetecken) och hälsade på folk jag kände igen och trodde jag hade träffat (såg verkligen ut som frågetecken). Dansade och drack öl.

Sen störde jag mig på folk. Jag behöver inte gå in på alla detaljer men det lämnade mig med en känsla dels av hög ålder men framförallt av utanförskap. Sånahär tillställningar ska ju vara så inkluderande men innan jag gick därifrån var jag bara på dåligt humör. Lite för mycket pinnar i röven och lite för mycket känsla av klubb för inbördes beundran. Det kanske inte är så men jag får ofta den känslan i de här sammanhangen. Och detta trots att det nu var stort och med bra artister.

Innan Mapei gjorde sitt freestylande extranummer varnade de från scenen för nazister utanför. Att tänka på vid hemgång. Jag såg inte en käft utanför men det lägger ju lite sordi på stämningen.

När jag cyklade hemifrån ikväll kände jag mig snygg (i min nya svarta tunika) och glad. Innan jag cyklade hem var jag sur och kände mig irriterad och ensam.

Nu går jag och lägger mig.