Jävla hud!

Jag har utslag i ansiktet som inte ger med sig och som jag tycker är rejält jobbiga. Kring näsvingarna har jag haft de här problemen länge, till och från under många år. För 1½ år sen blev det rejält jobbigt, kanske stressrelaterat. Sen spred det sig till huden runt ögonen och för ett år sen var jag alldeles rödprickig kring ögonen. Var till läkare och fick kortisonsalva. Smörjde för glatta livet eftersom det hjälpte, men jag har smörjt och smörjt och det blir aldrig helt bra. Nedtrappning funkar inte alls. Nu har jag massa röda fläckar kring munnen och på hakan som vägrar försvinna... Jag smörjer och smörjer för gör jag det inte blir det värre.

Har haft annat att tänka på än att passa telefontiderna på vårdcentralen. Och jag hatar att ringa såna samtal...

Så gjorde jag en liten sökning på nätet och snubblade över nåt som mycket väl skulle kunna vara det jag har. Man ska inte använda kortison, alls. Det kan förvärra det hela. Sjukdomen är segbehandlad och när man slutar med kortisonet kan det "tillfälligt" bli värre i nån månad. Jag blir så jävla sur, jag hatar det här!

Dessutom är det nåt jox i mitt ena öga. Nåt som rör sig i mitt synfält och inte försvinner.

Fast jag har spelat lite basket ikväll, eller skjutit i alla fall. Det var nog första gången på tio år som jag tog i en basketboll. Nästan lite läskigt innan. Men det var kul. Skotten jag drömmer mardrömmar om ibland uteblev. Prospektet (det är ett rätt osympatiskt smeknamn men ganska kul) tvingade mig att spela. Sen såg vi Hotel Rwanda. Jippie för filmerna i ämnesförrådet på jobbet.

Men det där med huden gör mig faktiskt ledsen.

Gonatt