...I will party on my own.
Började kvällen med middag med min Sandravän. Fajitas och en öl la sig fint i magen. Jag gick sedan vidare och löste in mig på Gatufesten. Såg Marit Bergman som hade en oförtjänt liten publik. Det kan ju delvis haft med vädret att göra, kvällen innan hade det inte varit jätteroligt. Konserten var bra även om Tyrol såklart var svårslaget. Det började regna igen och jag träffade på två bekanta som jag småpratade med. Den ena tog plats under mitt paraply och snackade vidare och den andra gav mig en puss på kinden och erbjöd mig en halväten lakritsrem innan de tog skydd för regnet i ett öltält.
Efter Marit gick jag en sväng runt området för att checka läget och såg i ena ögonvrån hur Jerry Williams drog igång på torget. Begav mig snabbt därifrån och ställde mig under tak vid en annan scen och inväntade Asha Ali. Såg några låtar och hon var väldigt bra. Regnet hade gett med sig men trots det var det kanske bara en 25 pers som tittade. De som stod längst fram rockade för betydligt fler dock och Asha blev alldeles rörd.
Pinnade vidare ner mot ån för att se Timbuktu & Damn. Massa folk stod redan och gungade med Timbuk och hans polare. Som mest var dom tolv pers på scenen. Jag hade aldrig sett honom live förut så det var verkligen kul och jag var mycket nöjd även om jag missade början. Till de utklingande tonerna av Det brinner i Paris igen ("- Är det nån som känner till ett band som heter Helt Off?") gick jag mot torget för festens kanske mesta lågvattenmärke - Highway Stars. Betraktade Ljudteknikern som soundcheckade och skämdes samtidigt lite över att stå där som om jag väntade på 70-talsperukerna. Gömde mig under mitt paraply. Tittade på publiken som faktiskt började strömma till. Giget var tack och lov bara en timme, jag hade inte blivit förvånad om det hade varit längre. Ett dimmigt duggregn låg över torget och gjorde att konfettin smetade sig fast på mitt paraply. Jag stod på behörigt avstånd från den tätaste publikklungan, som i vissa stunder i mångt och mycket liknade en djurpark. Var det här samma stad som nyss visade upp sina fina sidor med Timbuktu? Ja, samma stad men förmodligen inte alls samma människor. Samtidigt får jag ju konstatera att det hade kunnat vara mycket mycket värre. Det mesta såg faktiskt städat ut och folk hade ju kul, så varför ska jag döma eller gnälla? 70-talsdisco är inte så illa heller, och om jag inte tittade på dom som framförde det så gick det ju att uthärda.
När spektaklet var slut kollade jag på klockan och konstaterade att det var en timme kvar tills nästa nattbuss och jag hade ju tänkt vara lite social också. Ställde mig och tittade på ett coverband ett tag. Dom är ganska bra och mina päron känner dom. Ena stunden var paraplyet uppe, andra stunden tyckte jag det gick bra utan. Jag var helt blöt i håret men ändå rätt nöjd med att regnet inte varit värre under kvällen, jag hade ju befarat konstant spöregn. För att få nåt att göra och för att jag var sugen på nåt så gick jag och köpte mig lite wokad älg i pitabröd. Tänkte för en stund köpa thaimat men den kön var mycket längre. Inget fel på älgkött men anrättningen var lite trist faktiskt, och det var lite pyssligt att äta det sista samtidigt som jag höll i paraplyet. Kollade lite mer på coverbandet och gick nån vända runt torget. Träffade sen han som jobbat klart och fick skjuts hem, vilket var väldigt välkommet. Jag slapp åka nattbuss med pöbeln och hann dessutom vara lite social.
Nu har ni fått blogg att läsa så ni klarar er. Lite kompensation för det fattiga skrivandet på sistone kanske man skulle kunna säga. Jag har mer att skriva men för att det inte ska bli så sanslöst långt, och för att inte blanda äpplen med päron, så gör jag ett till inlägg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar