Brorsan och jag har alltså avverkat lite film i helgen. Vi började med Almost Famous som jag sett flera gånger men som han inte hade sett. Jag hade tjatat i två veckor om att vi skulle se den. Tjenare kungen hade han inte heller sett, men jag hade sett den två gånger. Igår var det så brorsans tur att bestämma en film och då blev det Spinal Tap som jag faktiskt inte sett. Jag anar ett visst tema...
Idag känner jag också en viss längtan efter att träna. Jovisst! Sisådär 4½ månad sedan jag sist besökte ett gym har jag två dagar irad fått för mig att göra lite situps och armhävningar. Armarna klarar sig men magen alltså... Det är lite skönt med träningsvärk faktiskt. Jag hoppas den håller i sig, den här känslan av att vilja träna rejält. Om jag gillade att jogga skulle jag nog bege mig ut, men jag hatar det. Så jag får väl försöka komma iväg på fler promenader, och om andan faller på kanske jag hänger mig lite åt mitt gamla hopprep. Det sista tror jag nog inte riktigt på själv ens en gång.
4 kommentarer:
Hehe att jogga är som att prommenera, fast lite kortare men fortare... (eh?)
Det kanske bara ar jag som ar en sucker for siffror, men jag tycker i alla fall pulsklocka gor det betydligt roligare att trana, man far nagot annat an det jobbiga att fokusera pa liksom :) Cykling kanske kan vara nagot?
jansson: att jogga är en väldigt tråkig form av jobbigt.
linda: ja, jag tror inte att en pulsklocka does it for me riktigt. men cykling fixar jag ju inomhus, som i spinning. och cykling är vardagsmotion i uppsala...och typ förflyttning. ska man cykla som träning utomhus måste man cykla så jävla långt. och alnö är ju så kuperat. promenad är så mycket mer sympatiskt.
efter sisådär två tre veckors idogt kakfikande och storätande i kombination med sångstundpåfilt och högläsningisoffan och på sin höjd lite badvaktande så behöver även emelie motion, tro mig! och problemet är väl just att det är jobbigt. jag ogillar jobbigt.
Skicka en kommentar