Gonatt!

Gonatt då! Eller "Gonatt då, sov gott, syns imorronbitti!" som jag skulle ha sagt som liten knodd. En gång sådär i treårsåldern blandade jag ihop harangen med "Hejdå och trevlig helg!" när vi skulle gå från dagis en fredag, till fröknarnas stora förtjusning. Jag minns hur sur jag blev för att dom skrattade åt mig. Jag skulle ju bara snitsa till det lite och säga som dom vuxna gjorde. Jag tog ett djupt andetag och laddade och ut kom fel fras. Så kan det bli.