Kom precis in från en skön liten promenad i stilla grått höstväder. En skön kylig höstdag. Jag gillar att promenera häromkring där jag bor. Speciellt på andra sidan järnvägen har jag promenerat mycket, även när jag bodde på annat håll. Bebyggelsen är så blandad och jag har små favorithus och trädgårdar jag gillar att titta på. Små gatstumpar jag gärna passerar.
Sånahär sköna små höstpromenader brukar påminna mig om hösten när jag var femton (det vill säga månaderna innan jag fyllde sexton) och hade grön manchesterjacka och grå basker och en och annan lördag gick till den lokala biblioteksfilialen på ön och lånade Gardell.
Mitt första riktiga möte med Jonas Gardell (ja, eller hans litteratur då) skedde den hösten. Mamma var med i någon bokklubb och hade glömt att avbeställa månadens bok. Det är väl det som är poängen med de där bokklubbarna. Den här gången var boken Gardells Frestelsernas berg. Mamma läste den och gav den sedan till mig. Jag satt i min gamla rosa sittpuff i hörnet mellan sängen och min stora bokhylla och sträckläste den. Tolv år senare har jag läst alla hans romaner och ett par av hans textsamlingar (det tog i och för sig inte tolv år), samt sett honom live fyra gånger. Första gången jag såg honom, med föreställningen I mellanmjölkens land, blev jag så hänförd att jag kom hem med en snorgrön t-shirt med texten "Shut up and suck".
Ikväll är det kulturnatt här i stan och jag och K. ska gå till domkyrkan och lyssna på ett panelsamtal om tio år med Ecce homo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar