Mammas gata

Dricker kaffe ur "honungsvattenskoppen", det vill säga gammelmormor Stinas Prunus-tekopp, och gillar Lynyrd Skynyrds Simple Man. Hostar lite mellan varven och tänker att snart ska jag plugga, snart. Egentligen är det mest ljug, eftersom jag snart ska iväg och träffa Pitelena och Malin. Ögnar igenom det jag skrivit om Pascalidous Bortom mammas gata.

Igår var jag på min mammas gata. I alla fall den som var hennes under en period 1970-72. För mig kommer den nog alltid att vara mammas gata, den var liksom hennes redan när man spelade Monopol. Mamma var i huvudstan nåra dar och bodde en natt på Söder. Jag åkte dit och träffade henne igårkväll och vi hade himlans trevligt. Det hade ju gärna fått vara uteserveringsväder, men man kan ju inte få allt. Det regnade i alla fall inte. Vi promenerade en massa och hon visade bland annat var faster Hulda hade bott. En cool södertant som var min mormors styvfars syster. Mittemot hennes hus hittade vi en trevlig italiensk restaurang där vi åt kanongott till bra pris. Efteråt var vi tvugna att gå ner maten och tog en promenadvända till och tittade bland annat på Eriksdalslundens kolonilotter. Hann med ett glas vin på hotellet innan jag tog T-banan till Centralen och tog tåget hem.

Ångrade att jag inte orkade få upp kameran ur väskan och fota lite under promenerandet. Mamma fick värsta nostalgitrippen. Nog har hon rört sig där i krokarna sen dess, och jag också, men inte på det viset och inte tillsammans (undantaget en liten sväng för tio år sedan). Jag tycker det är jättekul att höra och tröttnar aldrig. Stockholms- och 70-talsromantiker som jag är dessutom. Eftersom mitt släktursprung till största delen består av torpare, bönder, bruksarbetare och sågverksarbetare från Västernorrland (även om vissa lite längre tillbaka kom från bl.a. uppländska bruk) så tycker jag att det är lite häftigt att även ha lite urbana arbetarrötter på Söder. (Sluta skratta! Och jag kan tillägga att jag inte alls föraktar mina norrländska rötter, tvärtom!) Mormor bodde en tid hos Hulda som ung också. Jobbade som barnflicka. Fast då bodde nog tanten med sin familj lite större nån gata bort. Morfar hann med en sväng där också när han läste en elektrikerutbildning någon gång på 40-talet eller så. Och hade det inte varit för Hulda hade mormor aldrig släppt iväg mamma till den farliga storstaden alldeles ensam. Hulda fixade lägenhet och Hulda bjöd på sherry. Bland annat.

Lägenheten var en etta med kokvrå och kallvatten på Ringvägen. 17 år gammal och med en resväska och en kartong kom mamma med tåget till Stockholm för att plugga till tandsköterska. Hon var egentligen för ung för att söka, men hade fått dispens. Även Linköping hade välkomnat henne, men det fanns inte på kartan när Stockholm dök upp som en möjlighet. Det är lite konstigt att inse att jag är nästan tio år äldre än vad hon var när hon flyttade dit. Det har ju hänt en del med Söder på 35 år, men vissa saker verkar inte alls ha förändrats. Sånt är coolt! Frisörsalongen där mamma fixade håret innan sin examen finns kvar. Skoaffären där hon köpte vita skinnstövlar för pengarna mormor skickat, istället för att åka buss hem, finns kvar. Fiskdelikatessaffären finns kvar. Nåt bageri eller kafé finns kvar. Stället där morfar i all hast fick fixa en ny extranyckel vid utflytten finns kvar.

Nån som orkat läsa ända hit? Jamen ni vet ju hur jag blir... Är det inte gamla foton så är det gamla vykort eller gammalt porslin.