Mina föräldrar hittade en skatt i farfars källarförråd i lördags. En kasse full med fotografier som varit lite borttappade de senaste åren. Ingen har dock letat så pass mycket att de orkat sig ner i källaren. Bilderna brandsanerades för tolv år sedan och efter det har de legat i den där kassen. Vissa av dem har tidigare suttit i album men inte alla. Min farmor fotade allt med sin Instamatic. Dålig kamera så kvaliteten är därefter, och tekniken är väl inte alltid strålande heller. Men det är liv i bilderna, och hon fotade sitt vardagsliv. Det finns bilder på de som körde varubussen (en rullande affär som kom till byn som man kunde handla från, precis som det låter, trots att det inte handlar om värsta obygden), på sotaren, på busschauffören, på alla tanter hon kände, på pappas alla bilar, på alla katter, på alla blommor hon hade och på familjen såklart. Dessutom finns en bild på den förmodat enda mörkhyade personen som siktades i Allsta. Ingen vet vem han är eller vad han gjorde där, men dokumenterad är han. Väldigt många av bilderna är från 60-talet.
Mamma och pappa hade haft rätt kul med de där bilderna. Eftersom de förstod hur jag skulle frossa i den där kassen så skickade mamma ner några bilder till mig utan att säga något. Så idag när jag kom hem hittade jag sex bilder i ett brev. Det är Sandra som pyttebäbis i januari 1980. Det är Sandra-full-i-fan i röd overall i januari 1981. Det är Sandra på farfars 67-årsdag i september 1983. Vid det sista tillfället sitter jag i vardagsrumssoffan mellan farmor och farfar och skiner som en sol. Förmodligen för att jag har fått fika. Saft och bulla. Jag gillade fika när jag var liten, och det är tydligen uppenbart att jag gör det fortfarande eftersom Manges kommentar var "du skiner fortfarande som en sol när du får fika". (Är det konstigt att Bitch 2006 går åt helvete eller?)
Ooh vad jag längtar efter att få gräva i den där kassen! Dels för att få se mer av min farmor på nåt vis, hon har varit död sen jag var fjorton, men också för att jag älskar foton. Jag kan alla mina och mina föräldrars foton utantill redan. Fotona efter mormor och morfar kan jag rätt bra vid det här laget också. Jag har tjatat lite på att vi ska titta på diabilder från 70-talet också men mina päron nappar aldrig på förslaget att dra fram projektor och duk. Vi får väl se hur det blir med den saken till sommaren. Får väl scanna in några godbitar från instamaticbilderna då också!
1 kommentar:
Sånt är bland det bästa som finns. Julafton för en nostalgiker.
Skicka en kommentar