Dag 30: Ett sista ögonblick

Nu är de här trettio dagarna, som blev mer än trettio dagar rent tidsmässigt, till ända. Äntligen? Jag vet inte om det har varit så intressant att läsa. Ibland har det varit kul att skriva, ibland inte. Strax före jul gav jag upp att skriva varje dag. Jag kan tycka att ämnena ibland blev lite repetitiva och fantasilösa, lite för sentimentala också.

Så jag tänkte inte sluta med ytterligare ett sentimentalt ögonblick ur mitt vemodiga inre, haha. Jag tänkte sluta med ögonblicket just här och nu.

Jag sitter i min soffa, ja eller den soffa som egentligen är Limpans, och tittar på P3 Guld. Jag dricker päronkonjak, som egentligen är likör, ur mina fina lila gamla likörglas. Undrar om det egentligen är sherryglas? Ett riktigt fynd är dom och dagen de köptes kommer jag sent att glömma. Nåväl, det här skulle inte handla om det ögonblicket. Men jag skulle kanske kunna dra en parallell...

Den kvällen slog mitt hjärta extraslag, relativt oväntat. Ikväll har jag lite kontakt med en vän som på sistone varit väldigt glad. Jag vet att hennes hjärta slår extraslag ikväll. Jag är så glad för hennes skull. Det näst bästa efter att känna det själv. Påminnelsen om sakers tillstånd gör att det kniper lite i hjärtat men jag ler.

Konjaken har gjort mina kinder röda. Jag fortsätter att se galan och att fixa med lite kontorsgrejer som ska göra att jobbet känns lite roligare. Kanske ska jag ta mig lite mer konjak. Jag har en jäkligt skön lördagskväll här hemma med mig själv.