Att ta förgivet

Snälla Helena Bergström, om du verkligen har uttryckt dig som Aftonbladet återger så är det pinsamt. Du tycker att ni förbises och tas för givna av Svenska Filminstitutet för att ni inte får några priser, inga guldbaggar. Bara för att publiken "erkänner" er innebär det inte att filmerna är bra. Är all musik i kommersiella radiokanaler bra? Är alla program i kommersiella TV-kanaler bra? Näe, precis.

Jag förstår om det är jobbigt att få nedlåtande kommentarer och klappar på huvudet om man kämpar och sliter, men kom igen!

Du erkänner att Angel var ett totalt fiasko, men ärligt talat: Har alla andra filmer varit så jävla bra till exempel? Jag genomled Queen of Sheebas Pearls som var det sämsta jag sett på bio (Okej, delad förstaplats med Matt Damons Alla dessa hästar.), tanten bredvid mig somnade och snarkade högt. Fick inte dessutom den en guldbagge för bästa foto? Med all rätta, för det var vackert.

Och att Filminstitutet inte erkänner... Alltså, får ni (han) inte en himla massa anslag att göra film för?

Du är "fly förbannad", bland annat över att du respekteras som skådis när du inte jobbar med Colin. Kan det vara så att du verkligen kommer till din rätt då, och att du verkligen får jobba med bra grejer? Jag är en av dom som tänkt att jag borde se dig på scen, för att jag misstänker att du är bra mycket bättre då.

Colin Nutley gjorde succé med första Änglagård och den var fantastisk på många sätt och vis. Och Colin var engelsk och ny. Filmen kryllade av bra skådisar. Men det går inte att leva på det för all tid och evighet. Han har gjort en riktigt bra film och ett par bra och sen finns det väl en och annan som har lite nostalgisk charm. Resten är dynga!

Att folk går och ser Änglagård 3 handlar om att den rider på namnet från den första, och den andra som var rätt bra, och att folk vill se vad som händer. Och att det kanske inte alltid finns så mycket annat att välja på.

Personligen har jag varit upprörd över att denne filmskapare och hans entourage får göra så mycket dynga. Hur mycket pengar får han? Och så mycket medieutrymme. Tack och lov blev det inte alltför pinsamt med att ta med dottern i det hela. Hon verkar ha skött sig bra. Men allt ger liksom samma känsla som när Lasse Åberg får stålar för att göra Sällskapsresan femtioelva och förstöra ett en gång roligt och träffsäkert koncept. Observera "en gång".

Så sluta självömka nu för fan och inse att det ni producerar kanske inte riktigt håller måttet! Faktum är att filmerna nästan blir sämre och sämre. Och ärligt talat, nog för att dom är snygga men är guldbaggarna så jävla viktiga?

Capice?