Jag har nu kommit till dag 26, ett par veckor för sent. Ämnena börjar kännas tradiga, och lite negativa. Och blottande. Jag har faktiskt ingen lust att vädra mina rädslor idag.
Jag tror jag jobbar mer med farhågor än med rädslor kanske. Klart jag är rädd ibland som alla andra men det är inget som är så närvarande. Det finns väl de där klassiska grejerna såklart, att familj och vänner ska dö, att hus ska brinna, att familj och vänner ska hamna i bilolyckor, alltför små utrymmen... Det beror ju på vilken nivå vi ska snacka liksom.
Klart jag är rädd för att behöva harva på såhär med vikariat, andrahandslägenheter och så vidare i all tid och evighet men i grunden är jag dock ganska positiv av mig, faktiskt, och tror att det måste ordna sig. Överlag försöker jag låta bli att fokusera på allt som kan gå åt helvete och tänker att allt nog blir bättre. Det har det ju blivit förr. (Och det kunde definitivt vara värre.)
Den största rädslan jag har är nog att bli lämnad totalt jävla ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar