In my mind

Igår flyttade jag in i två nya bostäder.

Först flyttade jag in i en kulturmärkt etta här i stan. Tegelfasad och grön ytterdörr. Egen ytterdörr. På bron (farstubron för er som är dialektalt förvirrade) utanför skulle jag ha krukor med pelargoner. En stol skulle jag ha där också, och en kaffekopp. Kanske en katt? Kanske kanske kunde jag ha ett litet bord där på gatstenen nedanför bron. På vintern skulle jag behöva skotta snö från bron. Inne skulle jag gå barfota över de där ljusa trägolven. Jag skulle spana ut genom de höga spröjsade fönstren och ljuset skulle flöda in. Jag skulle älska den där lägenheten och ha överseende med badrummet som är alldeles för litet. Det skulle inte göra så mycket, jag skulle ju inte bo där för all evighet. Det var ju trots allt ändå en etta även om den var stor. Sedan skulle jag ju träffa den stora kärleken och flytta därifrån. Kanske till ett fantastiskt trähus.

Ett fantastiskt trähus flyttade jag in i senare på dagen, när jag hade hunnit till stockholmsannonserna. Inte stort nog för mig och den stora kärleken så den fanns inte med på kartan här. Här var det huset som var den stora kärleken. Det ligger på Långholmen det där huset. Ett 1600-talshus med lågt i tak och kakelugn. Träbadkaret ligger i uthuset och där kan man ligga och blicka ut mot Söder. Sovloftet i huvudhuset skulle man kunna vinterbona så man kunde sova där även på vintern. Ta emot sällskap även vintertid liksom. Med ett sånt hus mitt i stan skulle det nog inte vara några problem, ha! Trädgården var så fin att jag fick ont i magen. Stor var den och full av syrénträd, både vita och lila. Grönt gräs under fötterna, kaffe på bron. Och så den där katten då. Kanske kunna traska iväg och ta ett morgondopp. Jag skulle sitta där i min gömda innerstadsdröm och bara vara. Skulle jag inte träffa någon stor kärlek så skulle det ju inte göra något, för den skulle knappast få plats i det där huset i ändå. Speciellt inte om det var en lång person.