Senhösten

Varje år den är tiden är det som att folk går in i en tröttdimma och det är helt förståeligt. Mycket på jobbet, inga långhelger, grått och mörkt och så vidare. Även om man gillar hösten så är energin inte på topp den här tiden. Bland lärare tror jag att det är ännumer utbrett. Höstlovet hägrar. Om man nu har höstlov vill säga. Vanliga kommunalt anställda lärare brukar ha lite lov och lite studiedagar. Alla andra har bara studiedagar. Oavsett så är det skönt med elevfritt. Tiden före lovet präglas av omdömen som ska in, utvecklingssamtal som ska hållas och så vidare.

Jag har ju inte jobbat på riktigt på hela hösten men jag känner minsann av tröttheten ändå. Mitt i denna trötthet försöker jag dock ladda för att börja på ny kula. Om en och en halv vecka börjar jag jobba. Imorgon ska jag dit och, förhoppningsvis, skriva på papper samt träffa läraren jag ska vicka för. Jag vet nästan ingenting om det där stället och jag vill helst veta precis allt på en gång så jag slipper noja och fundera. Då kan jag sjunka in i det jag ska göra liksom. Samtidigt vet jag att det mesta ger sig efterhand. Men ändå... Förra hösten fick jag ofta kommentarer om hur snabbt jag fick koll på saker och att jag verkligen hade koll på ALLT och att det därmed kändes som att jag hade varit där alltid.

Den första månaden minns jag som jobbig. Jag längtade tillbaka till gymnasiet lite och allt var nytt. Men jag rotade mig snabbt och kom att trivas jättebra. Det är svårt att förstå att det är ett helt år sedan jag hade mitt senaste terminsvik och att det bara var en höst. Jag jobbade ju där mer eller mindre hela våren med olika grejer men det känns på ett vis som en kortare period. Det var ju trots allt bara från påsk jag verkligen hade en anställning, och då som resurs.

Hösten betydde enormt mycket för mig och jag tror den satte sig rejält i mig. Jag försöker ta det med mig vidare tänker jag. Två gånger har jag blivit avtackad men ändå jobbat mer där men nu är det definitivt. Om framtiden vet man ju inget men som det ser ut nu... Så definitivt och mer bara så icke... Det ska bli skönt med ett riktigt jobb istället för runtharvandet men det där stället i form av kollegor, elever och mitt första vik där kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta tror jag.

Det är intressant det där. Jag har ångest först och tycker det är skitläskigt, rotar mig ganska snabbt på nya ställen och har sedan lite svårt att släppa dem. Hm, jag antar att jag försöker tala om för mig själv här att jag snabbt kommer få koll på nya stället och att jag kommer att trivas och fixa det här galant!