När tillvaron känns som den gjort de sista dagarna känner jag mig otroligt ensam. Jag vet att jag har bra vänner men till syvende och sist sitter man ändå där själv och jag drabbas av den där känslan att alla befinner sig på ett visst avstånd med sig och sitt. Men ändå, återigen har jag fått se vilka fina vänner jag faktiskt har. Mycket har jag haft inom mig som har behövt komma ut så jag har väl kräkts ur mig åt många håll. Jag fungerar lite så ibland. Så många har lyssnat och tröstat. En del har stått ut med mer än andra. Omtänksamma mail, sms och telefonsamtal har kommit, ibland till och med från ganska oväntade håll. Jag har fått kramar. Jag har fått snälla ord, kloka ord. Jag har fått mat, öl och vin. Hela stora Six Feet Under-boxen och en Anne på Grönkulla-box ligger här, snällt utlånade och hemkörda.
Även om jag i slutänden sitter här med bara mig själv i mörkret, även om jag kommer hem till en lägenhet där soporna börjat lukta och den förbannade soppan står kvar i kastrullen i kylskåpet och även om lägenheten är tom och det finns ett stort tomt hål i mig med så är det faktiskt lättare när man vet att det finns de som tänker på en och tar hand om en.
För övrigt försöker jag att inte vara sån jävla dramaqueen och låta som att nån dött eller så. Men va fan, jag tror att jag faktiskt kommit förbi det där med att ha dåligt samvete över att jag tycker något är jobbigt. Jag tror jag kan tillåta mig att tycka att det faktiskt får vara jobbigt. Om man ska skämmas över att man mår dåligt och tycka att man inte har rätt att må dåligt, då blir det fan så mycket jobbigare. Sen är det klart att det alltid finns de som har det värre och jag försöker faktiskt få perspektiv på tillvaron också. Det gör dock inte att det gör mindre ont i mitt bröst och det känns som att ett stort misstag har begåtts. Det känns inte som det brukar, det är något annorlunda den här gången. Faktiskt.
Ett musiktips för kvällen: Andi Almqvist och albumet Red Room Stories. Fick tipset av en bekant idag. Gillar soundet. Det är lite Nick Cave, lite Tom Waits, lite Cohen... Alla låtar är inte jättebra men en del gillade jag direkt. Värt att lyssna på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar