Sönnsvall

Jag är i Norrland. Sundsvall för att vara mer precis. Alnö för att vara exakt. Älva om man ska vara petig, men det behöver vi inte vara.

Tog tåget norrut för första gången sedan augusti. Behövde bara korsa Dalälven så var snön ett faktum. I Gävle for det stora blöta tunga flingor runt på perrongen. Jag somnade en stund och vaknade i Hälsingland. Där var det vitt överallt, både på backen och i träden. Hemma i Sönnsvall är det lite vitt men inte särskilt tjusigt på något sätt.

Jag tillbringade resan med att slumra lite till tonerna av Eddie Vedders soloplatta Into the wild som jag lyssnar på minst nån gång om dan just nu. Hann även med lite Flowers by Irene och Sophie Zelmanis fina gamla Sing and dance. Drack lite kaffe till Håkans Försent för Edelweiss och stängde av lagom till tåget passerade aluminiumverkets höga skitiga skorstenar. Home sweet home.

Nu sitter jag vid köksbordet och betraktar pappa som är ute och tömmer aska från täljstenskaminen, i motvind, medan jag väntar på mamma som åkte och handlade middag. Undrar just vad det blir. Till lunch blev jag bjuden på smarrig räksallad på nåt nytt lunchak här i stan.

Två dar kvar sen innan det är dags för jobb igen. Eller ja, riktigt ledig har jag ju inte varit och jag har fortfarande prov att rätta. Usch... Varför var jag så dum att jag lovade att dom skulle vara klara till måndag? Åttornas omdömen är i alla fall klara så nu är det bara tre klasser kvar under veckan.

På återseende,

S.