Igår strax innan läggdags, eller en bra bit efter läggdags egentligen, tyckte jag mig inse att livet suger i lite för stor utsträckning. Mungiporna pekade neråt och jag var kanske ensammast i hela världen. Sedan kunde jag inte sova. Självklart kunde jag inte sova. När jag ändå somnade sov jag skitdåligt. Och nu är det måndag. Hur kul är det då? Inte hann jag köpa tågkort imorse heller för det var sån kö. Fick dock åka gratis på tåget eftersom jag brukar ha månadskort. Så det var dagens höjdpunkt. Han gjorde min morgon, konduktören med det enerverande skrattet. Det måste ha varit för att jag såg så jävla snygg och charmerande ut, sådär som jag jämt gör på pendeln alltför tidiga mornar.
Jag vill gå hem nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar