Mörkt & kallt

Den här veckan har det svängt. Det kröp sig på under förra helgen. Jättevarmt i fredags, varmt men något annat i luften i lördags och i söndags var den där...hösten. Sen har det bara eskalerat. Visst, en del sol och ganska varmt vissa dagar men den där känslan är ändå där. De kalla vindarna också. Idag kände jag höstlukten. Det är fascinerande hur snabbt det kan gå. Hösten kan ju vara fin och så och vi vet ju alla åt vilket håll det går...

Jag planerar konserter jag inte har råd med, eller knappt ens sällskap till. Kontona är snart helt tomma och inget jobb i sikte. En höst kan börja bättre...

Jag vill bort, nån annanstans. Känslan brukar infinna sig mer frekvent den här tiden på året. Så har det varit i många många år. Nåt odefinierat annat. Nåt större och lite bättre. Lite grönare. Men livet är ju här och nu och allt sånt klyschigt.

Imorrn åker jag till Stockholm för att gå på konsert. Inget sällskap får jag men istället för att sitta hemma och vara sur över det så tänker jag åka. Sedan ser jag framför mig att jag ska gå en sväng på stan och sedan ska jag promenera ut till Djurgården med musik i öronen. Sen ska jag se konserten och njuta, innan jag beger mig hemåt i mörkret. En artist jag sett massor av gånger, senast alldeles nyligen. Det kan tyckas lite psykat, men ingen lär knappast bli förvånad. Jag försöker skita i vilket och se till att min kväll blir bra. Men först har jag sjukt mycket tråkiga saker att fixa på dan, så jag borde lägga mig nu. Tyvärr funkar det inte riktigt att bara fly in i böcker, skivor, konserter, gitarrsträngar och ensamma promenader. Jag har fortfarande inget jobb, inga pengar och ingen färdig uppsats. För att nämna några saker.