Mörkt & kallt

Den här veckan har det svängt. Det kröp sig på under förra helgen. Jättevarmt i fredags, varmt men något annat i luften i lördags och i söndags var den där...hösten. Sen har det bara eskalerat. Visst, en del sol och ganska varmt vissa dagar men den där känslan är ändå där. De kalla vindarna också. Idag kände jag höstlukten. Det är fascinerande hur snabbt det kan gå. Hösten kan ju vara fin och så och vi vet ju alla åt vilket håll det går...

Jag planerar konserter jag inte har råd med, eller knappt ens sällskap till. Kontona är snart helt tomma och inget jobb i sikte. En höst kan börja bättre...

Jag vill bort, nån annanstans. Känslan brukar infinna sig mer frekvent den här tiden på året. Så har det varit i många många år. Nåt odefinierat annat. Nåt större och lite bättre. Lite grönare. Men livet är ju här och nu och allt sånt klyschigt.

Imorrn åker jag till Stockholm för att gå på konsert. Inget sällskap får jag men istället för att sitta hemma och vara sur över det så tänker jag åka. Sedan ser jag framför mig att jag ska gå en sväng på stan och sedan ska jag promenera ut till Djurgården med musik i öronen. Sen ska jag se konserten och njuta, innan jag beger mig hemåt i mörkret. En artist jag sett massor av gånger, senast alldeles nyligen. Det kan tyckas lite psykat, men ingen lär knappast bli förvånad. Jag försöker skita i vilket och se till att min kväll blir bra. Men först har jag sjukt mycket tråkiga saker att fixa på dan, så jag borde lägga mig nu. Tyvärr funkar det inte riktigt att bara fly in i böcker, skivor, konserter, gitarrsträngar och ensamma promenader. Jag har fortfarande inget jobb, inga pengar och ingen färdig uppsats. För att nämna några saker.

Gonatt

Klipper med ögonen och tänker att kanske somnar jag direkt om jag lägger mig nu. Det vore fint. Jag lyssnar på Marit. Forever doesn't live here anymore... Förut idag gick jag en promenad med Lilla M. Jag frös om armarna. Senare på kvällen blev det ett par öl med Em. Vi både förbannade och lovordade. Sen gick vi hem. Det var lite kallt då med. Hösten är helt klart på intåg nu, eller den är rentav här. Nu har mina kuddar det lite ensamt utan mig så jag ska joina dom nu. Imorrn ska jag fika med Reva. Ja hon har ju ett riktigt namn också. Och ett gårdsnamn från Dalarna till och med. Det är det inte alla som har! Gonatt!

Helvete

Helvete vad bra hon var ikväll igen, Anna Ternheim! Ooooh. Katalin och Anna är en mycket mycket bra kombination. Nu infinner sig liksom en viss tomhet.

Jag är bra

Jag är bra. Det kanske till och med är mycket möjligt att jag är bäst. Lite i alla fall. Efter en hel del pillande är hälften av gitarrsträngarna på plats. Jag är mycket nöjd! Jag är stolt över mig själv! Det ser till och med rätt fint ut. Bara diskantsträngarna kvar nu. Lite annat pyssel med dom men det ska väl gå det med.

Dessutom ringde jag till ett ställe jag sökt jobb på för att kolla läget. Sånt är skitjobbigt att ta itu med men jag fick lite ångest (mer än vanligt alltså) idag när jag läste att det finns 15% färre tjänster inom mitt område nu jämfört med för ett år sedan. Kvinnan jag pratade med ställde lite frågor och bad mig återkomma om en vecka ungefär så fick vi se då. Hoppas hoppas... Vi pratar fortfarande bara timvik, men sådan är världen. (Hjälp, var det där allra sista ett Ranelid-citat? Jag hör det med hans röst. Brrr...)

Tyvärr är det svårt att säga detta utan att få Lill Lindfors version av Deidres samba i huvudet men faktum kvarstår: jag är bra!

Fulfärg

Jag köpte strängar idag. Kollade lite på ett capo också men nöjde mig med strängarna. Gick därifrån och kände mig belåten. När jag för ett tag sedan skulle plocka upp dom och börja proceduren med att stränga på dom så ser jag till min stora fasa att strängarna är svarta och guldfärgade! Finns det ens?! Mässing på bassträngarna och svart på diskantsträngarna. Så jävla fult! Vad tänkte snubben i affären när han gav mig dom? Nu är jag ju utan gitarr ikväll och måste tillbaka till affären imorgon... Irritation.

Aaaaaaa

Faaan! Jag har spelat av en sträng på min gitarr. Eller nja, jag spelade och tre timmar senare hör jag "frrrrrr...boing!". A-strängen har pajat. Visste ju att strängarna sjöng lite på sista versen så att säga, men hade tänkt skjuta upp bytet lite. Nu måste jag ner på stan och fixa strängar imorgon. Jag är ju inne i en gitarrspelande period, goddamnit! Jag hatar pillgöra men ska prova efter devisen "kan själv!" först och om (när) jag går bet får jag väl så lov att kalla in expertisen... Suck.

Lakrits

Allt är inte alltid vad det verkar här i livet...

Trönninge, Halmstad
En flicka ~5 kommer fram med en halv skogssnigel.
Flickan: Mamma, jag hittade lakrits i skogen.
(tjuvlyssnat.nu)

Music like mercy

Hittills i år:
Laleh, Debaser Medis
Ane Brun & DMF String Quintet + Wendy McNeill, Rival
Regina Spektor, Chinateatern
Tomas Andersson Wij + gäster, Rival
Lisa Ekdahl, Katalin
Tomas Andersson Wij, Katalin
Marit Bergman, Tyrol
Patti Smith, Cirkus
Marit Bergman, Timbuktu m.fl., Gatufesten
Anna Ternheim, Ramsby & Hederos, Anna & Idde, The Ark m.fl., Storsjöyran
Britta Persson m.fl., Parksnäckan

Planerat:
Anna Ternheim, Katalin
Lars Winnerbäck, Fyrishov

Funderar på:
Anna Ternheim, Grönan
Håkan Hellström, Grönan
Tingsek, Katalin
Lars Demian, Katalin
Miss Li, Katalin
Lars Winnerbäck, Annexet
Rufus Wainwright, Cirkus

Och när ni läser den där sista kategorin så tycker jag mig nog höra utrop i stil med "Åh vad bra, det där vill jag också gå på!". Visst hör jag det va?

Skönt

Det är sent, väldigt sent, och jag borde sova. Som så många nätter förut har jag ingen lust att gå och lägga mig. Just denna natt är jag faktiskt rätt trött däremot, så jag ska snart krypa ner i min sköna säng. Annars trivs jag rätt bra just precis nu. Inte jättebra och jag ska inte känna efter alltför mycket, men det är ganska skönt. Skönt att sitta här i min färgglada klänning på min köksstol vid skrivbordet och lyssna på Sundström. Köksstolen därför att skrivbordsstolen drog sin definitivt sista suck igårnatt. Jag lägger upp benen på datorn, lutar huvudet bakåt mot ryggstödet, blundar och lyssnar på Steffes stämma som sjunger om Färingsö. Det är nog dags att gå och lägga sig i alla fall. Jag har en massage som väntar imorgon.

Melankoli

Okej det kanske inte var den rubrik jag tänkt mig egentligen. Det skulle jag kunna döpa 75% av alla mina inlägg till i och för sig. Idag tänkte jag döpa det till något Stefan Sundström precis sjöng i mina högtalare. "... och allt medan livet går iland i andra hamnar". Men det lät dramatiskt och framförallt var det lite för långt för min smak. Kort och koncist gillar jag. Eller hur var det nu? Lyssnar i alla fall på En bärs med Nefertite.

Satt och funderade innan på vad jag skulle ha velat pyssla med helst och egentligen. Om. OM jag hade haft lite mer talang och hade ansträngt mig lite mer när jag var yngre. Om jag hade fattat det då. Pluggat hade jag kunnat göra för mitt höga nöjes skull. Sen hade jag kunnat pyssla på musik på ett eller annat sätt. Inte för att det är nån dans på rosor (ha ha). Och inte för att det spelar någon somhelst roll när det är femton år för sent och man suger.

När jag var kring 12-13 ville jag hålla på med teater. Jag gjorde nåra försök men blev varse ganska snabbt att jag var tämligen värdelös. Teatergruppen som var det mer seriösa försöket dog tämligen omgående av och det var ju bra för cellolektionerna som den krockade med. Jag sög på att spela cello också och la av efter ytterligare något år. Då var jag less på det mesiga låtutbud vår lärare presenterade för oss, och jag var less på att inte orka ta hem den gröna pärmen med noterna ur skåpet. Minns att jag fick beröm en gång på slutet, för att jag verkligen tränat. Det hade jag inte, jag hade bara råkat tycka att låten var rätt lätt och dessutom rolig att spela.

Tidigare i sommar städade jag lite lådor i mitt gamla skrivbord hemma hos föräldrarna. Jag hittade en bit stråkharts. Jag brukade älska den lukten som blev när man gned stråken mot hartset. Enbart av nostalgiskäl, och för att jag varit en jävel på att samla på mig skrot, fanns en liten orange bit kvar i lådan. Jag visade den för brorsan och sa "Åh, du vet du vad det här är?!" Det visste han. Den luktade inte så mycket längre. Nästan inget alls faktiskt. Lite nöjd satt jag ändå och pillade på den tills den for ur näven och landade på vardagsrumsgolvet och gick i tusen bitar. Såklart! Muttrande gick jag och slängde resterna i soporna.

Jag spelade faktiskt piano en gång i sommar också. Den enda låt jag kan spela utan att bli arg. Fast oftast öppnar jag inte ens locket till det ostämda pianot. Jag brukar bara damma det lite, ta bort tidningshögen som letat sig dit (min far tenderar att se pianot, och många andra ställen, som avstjälpningsplatser) och klappa lite på locket. Pianot ger mig lite dåligt samvete så jag försöker i alla fall att vara lite snäll med det ibland.

Min gitarr borde få lite snällhet också. Den börjar se ledsen ut igen efter att ha börjat vant sig vid uppmärksamhet. Jag borde spela lite på den. Jag borde köpa nya strängar också, men det verkar lite pilligt att byta och jag har dåligt tålamod. Inte har jag riktigt lust att fråga nån om hjälp heller. Inte nu. Så det får nog vara ett tag.

Om jag skulle återgå till det jag borde göra kanske? Vilket är att söka jobb och sånt pyssel som jag är så jävla less på. Eller så blir det en promenad. Ja det blir det.

Mörkt

Mörkt.
Fuktigt.
Varmt.
Mörkt.
I just wanna be, wanna be gone...

Kondens på min iPod.

Bikini kill

Så fick min blekfeta kropp dra på sig bikinin en gång till i år i alla fall! Första gången jag har badat i den här stan faktiskt. Och jag vet faktiskt inte när jag sist badade i en sjö istället för i havet. Det var nog fem år sedan när jag åkte från Yran, men det var nog kanske en tjärn egentligen. Skitsamma, det var skönt med ett dopp idag! Trevligt att surra lite också. Det är alltid trevligt att surra. Nu ska jag åka vidare till Pite-L. och surra mera, över ett glas vin eller tre.

Själsligt

Rom (som i kubansk rom, inte som i staden även om den säkert också är fin), trevligt sällskap och tropisk värme är bra för själen. Träffade några gamla kursare igår. Hela gänget dök upp. Började med lite mat och öl på uteservering. Fortsatte med rom i mörkret vid åkanten med reggaefestival i bakgrunden. Det sistnämnda borde man göra oftare och längre stunder åt gången. Bara en och annan pissmyra störde.

Idag är det ingen tropisk värme. Jag stryker kläder och lyssnar på Led Zeppelin. Bland annat. Det börjar bli dags att fixa lite mat.

Försöker tänka positivt. Det går ganska bra ganska ofta, men inte hela tiden. Försöker att inte älta men en del behöver processas lite och förberedas. Men snart ska jag vara färdig med det här hoppas jag. Då slipper ni lyssna, ni som har tålamod när någon dragit ur proppen.

Gammal kärlek...

Inatt lyssnar jag på Lasse. Det var inte meningen, det bara blev så. Igårnatt sjöng Anna Stadling Nu är jag ung för mig. Det var inte heller meningen, det bara blev så. Jag har visst lite svårt för att gå och lägga mig. Dels värmen, dels massa annat. Jag försöker se saker och ting positivt nu, och rätt ofta lyckas jag ganska långa stunder. Det känns lovande, och jag hoppas att det inte bara är en släng av självbedrägeri. Det ordnar sig, det blir bra. På ett annat sätt, men bra. Kanske bättre egentligen.


"se dig om är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid"

(LW - Se dig om)


"letar mönster i gatan
ibland så ser jag nåt system
ibland ser jag vart jag skulle
ibland så ser jag bara sten"

(LW - Lång dag)

Don't Let Him Waste Your Time

You can stay all night if you want to
You can hang out with all of his friends
You can go and meet his mother and father
Better make sure that's where it ends

'cause baby there's just one thing that you've gotta know

Let him read your palm and guess your sign
Let him take you home and treat you fine
But baby
Don't let him waste your time
Don't let him waste your time

'cause the years flash by in an instant
And you wonder what he's waiting for
Then some skinny bitch walks by in some hot pants
And he's running out the door

So remember that one thing you've gotta know

Let him read your palm and guess your sign
Let him take you home and treat you so fine
But baby
Don't let him waste your time
Don't let him waste your time

You ain't getting no younger
And you've got nothing to show
So tell him that it's now or never
And then
Go go go go go

He can have his space
He can take his time
He can kiss you where the sun don't shine
Oh baby
Don't let him waste your time
Don't let him waste your time

- Jarvis Cocker

Depp

Johnny Depp makes me happy.
Lite i alla fall.

I slutänden

I slutänden har man bara sig själv och roligare än så blir det inte, hur trist det än låter.

Bitterfittan fick hybris

Det känns som ett utslag av hybris. Egentligen var det nog mer en önskan av att slippa min gråa vardag och spinna vidare på något som kanske knappt fanns. Det blir så lätt att hoppas då. Jag tänker inte ta på mig all skuld själv, men det är ju jag som har en tung känsla i bröstet och det är ju bara jag själv som kan skydda mig från den.

Jag ska vara sådär klyschig nu och säga att vad skulle jag göra utan mina vänner? Men det är ju sant. Ni som lyssnar, uppmuntrar, skäller lite, tar emot mig när jag faller, skrapar upp resterna, får mig att skratta, bekräftar och allt det där andra. Ni som står ut och som får mig att stå ut. Ältkontot är stort! som någon sa förra året i ett annat sammanhang.

Jag snubblade över ett citat alldeles nyss:
If you have to ask for something more than once or twice it wasn't yours in the first place.
- Madonna

Jag vet inte om hon har rätt, men jag borde nog ha lyssnat lite mer på Madonna den här våren. Men skam den som ger sig...

Egentligen är jag ju värsta kapet, hehe. Men vad hjälper det mig just nu?

Tillbaka på Gå

Det går inte bra för mitt lag. Det är bara att konstatera. Vem fan trodde jag att jag var där ett tag, va? Trodde jag att mitt lag skulle nå lite framgångar eller? Med tanke på att jag varken är bra på lagsport eller relationer borde jag insett faktum. Taktiken måste kanske läggas om lite. Subtil är ju inte bra, men inte superpå heller...speciellt inte om man inte känner för det. Det kanske är målen jag siktar på det är fel på?

Jag är tillbaka på Gå igen. Eller det har jag väl varit ett tag, om jag någonsin rört mig därifrån. Men nu är det fucking övertydligt. Same procedure as last year! Typ på dagen as last year.

Fucking kronisk åkomma är det det här. Så jävla tjatigt!

Men det finns några skillnader och en av dem är att jag vägrar att återuppleva förra årets backlash. Helvete heller att jag tänker kräla varesig på golvet eller i stoftet!

Det är dags att vakna nu, dags att vakna och lukta på kaffet.