Let me cross a very fine line
For today, for a lifetime
For today, for a lifetime
Kände mig lite ensam och vemodig, melankolisk kanske, när jag satte mig på tåget igår. Lyssnade på Anna, och på Martha. Tittar man fundersamt ut genom fönstret allt för mycket riskerar man dock att se ut som en parodi på SJs TV-reklam. Den inre resan, ni vet. Inte för att jag bryr mig, men ändå. Solen har skinit. Det är bra, det gör mig glad. Det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar