Det är precis två år sedan idag (nej, mein gott, tre år sedan!), och det var en väldigt bra dag. Kanske sken solen, eller så är det en efterkonstruktion signerad undertecknad. Lasses Söndermarken släpptes i alla fall, och jag skulle till Stockholm och se Tracy Chapman. Köpte skivan och hann precis avnjuta hela skivan under tågresan till Stockholm. Jag hade hört delar av alla låtar, och vissa hade jag sett framföras live på Kägelbanan, men det var ändå stort och jag var förväntansfull. Mötte upp med Hanna, Sandra och ett gäng till och vi käkade en pizza i Gamla stan innan vi drog oss mot Cirkus. Kristin som är allergisk mot tomater fick sin pizza med kommentaren "du, den utan tomat...jag gjorde den med". Skitsunkig pizzeria, men den indiska restaurangen vi tänkte gå på renoverade köket.
Efter en öl i baren tog Sandra, Hanna, Kristin och jag plats på parketten. De andra satt långt långt bak. Vi såg hur bra somhelst och efter att vi genomlidit det tjatiga förbandet kom äntligen Tracy ut på scenen. Trots det stundtals trötta kompet från det trötta bandet så var hon helt lysande. Det var så häftigt att se henne och att höra hennes röst. Jag såg så himla bra där jag satt. Gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Tills vi kom ut och det var skitkallt och bussarna helt knökade, men men. ;)
En väldigt bra dag med ett speciellt datum.
Nu måste jag skynda mig att ta en dusch och göra mig klar för nachos, öl och bowling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar