Gnällröv är ett ganska bra ord som jag lånat av ett gammalt ex till mig. Jag är ingen gnällröv men jag fick inte gnälla ifred idag. Väljer man att gnälla på Facebook så får man väl i och för sig ta det, även om det till och med mest var ett utslag av självironi. "Tänk på barnen i Afrika". Jo, men tänk om någon kunde gnälla på något annat än just det att jag gnäller... Jag undrar hur många politiska länkar och grejer jag postar men som folk sällan är lika snabba att reagera på. Det kanske också räknas som gnäll?
K. tyckte att jag skulle börja twittra för att kunna slänga ut sånadär länkar och uppdatera ofta. Själv tycker jag att Twitter är sjukt tråkigt. Det har inte gett mersmak om man så säger. Fast jag hittade Mauro Scocco där. Han är skönt cynisk så det skulle vara för honom då. På tal om honom såg jag att Plura verkar ska köra "Pluras kök". Blir ju inte alls samma om inte Mauro är med. Han bidrar med balans.
När jag ändå är igång och gnäller lite så ska jag uttrycka lite språklig irritation. Förkortningarna d (det), e (är) och sj (själv) stör mig. E kan väl funka, i alla fall om man är stockholmare. Men resten, va fan? Sj är värst, eftersom jag läser SJ varje gång. Det stör mig inte riktigt lika mycket som "shabby chic" men är på god väg. En riktigt bisarr förkortning (?) är "imon" för imorgon. Skriv imorrn eller låt bara bli, i alla fall så länge du har en dialekt som kan säga r.
Var det nåt mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar