måndag, mars 14, 2011

Dag 2: Min hatlåt

"Hatlåt" är väl starkt men jag hittar inte någon bättre svensk översättning på "least favorite".

Jag bryr mig inte så mycket om låtar jag inte gillar, eller låtar jag avskyr, utan försöker glömma och undvika dem istället. Jag vet således inte om jag har någon absolut hatlåt. Det rör sig väl där också om flera snarare än en. En grupp jag avskyr är ju The Real Group. Deras version av ABBAs Dancing Queen är vidrig, speciellt när de härmar pianoklinket på ett specifikt ställe. Samma grupp har en egen låt som heter Chili con carne. Den är också riktigt jävla vidrig men går i alla fall att skratta åt.

James Blunts You're Beautiful skulle kunna vara en av de låtar jag avskyr absolut mest, mer än nyss nämnda låtar eftersom den är svår att skratta åt. Jag tycker den är hemsk! Det där väsandet och den liksom självgoda känslan, brrr... Och SOM den tjatades! Det är för mig helt obegripligt hur så många kunde älska låten. En låt som sedan ligger nära till hands är Mikas Grace Kelly av precis samma anledningar plus det faktum att den är så käck.

Nu snurrade tankarna igång här och jag avskyr såklart musik som är vidrig på det sättet att den är rasistisk eller sexistisk (Björn Rosenström är ett fint exempel på det sistnämnda) men det hamnar i en kategori för sig. Liksom dansbandsmusik.

Erik Saades Manboy är inte direkt någon favoritlåt heller, om man säger så... Allt signerat Takida går bort också. Eller den där danska sommarplågan Natteravn eller vad den hette.

Ibland är det en låt som helhet, eller en låt plus artist, som kan göra att jag avskyr den. Ibland räcker det med nån störig textbit eller någon konstig frasering eller så för att den ska få mig att vilja kräkas.

Jag länkar av naturliga skäl ingen av ovanstående låtar utan vill ni höra dem får ni själva leta rätt på dem. You know where to find them...

Inga kommentarer: